VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Han! Vi!!

Kommentera (1)

Livskvalitet

Kommentera

Pappas kille

Milo är pappas kille. Får han välja vem som ska byta blöja väljer han pappa. Får han välja vem som ska natta väljer han pappa. Om man nu måste duscha så vill han helst göra det med pappa.

Jag har varit så tight med mina flickor. Riktigt nära med båda. De var endel av mig från att de började växa i min mage och vi förstod varandra. Kommunikationen var så mycket mer än bara ord. Nova ville ibland krypa tillbaka in i livmodern eller iaf sitta fast på min hud. Saga tydde sig till oss båda men hon och jag förstod verkligen varandra, jag kunde göra henne trygg.

På samma aktiva sätt som Nova valde mig har Milo valt sin pappa. Jag älskar att se deras relation, Milos beundran och lycka, men något fattas mig. Några. Jag blir min egen lilla ö här hemma och saknaden mer påtaglig. Sorgen ännu större när jag inte ens lyckas lugna och trösta min son. Min funktion, min roll som mamma, har minimerats. Jag är viktig men känner mig ändå obetydlig. Milo är mest nöjd när han har oss båda men när har 01.30 gallskriker i sin säng är jag inte mycket att ha. När jag lugnande kramar och pussar tinningen efter att jag inte tagit hänsyn till skrik och nej vänder han sig ursinnigt mot mig och säger STOPP. Jag har kämpat hårt för att få Milo att förstå att stopp är det tydligaste nejet man kan säga och med barnspråk förmedlat att man äger sin egen kropp /min kropp är min osv. Jag hade bara inte tänkt att han skulle använda det mot mig…

Tillslut lyckades han skrika liv i sin pappa som fick bära honom till vår säng och jag fick äran att göra en välling (givetvis hade jag erbjudit honom båda innan. Bäras till pappa och välling). När jag kom ned med vällingen låg han nöjd som lillsked med pappas trygga arm om sig.

Jag duger till att serva, bära, hålla, hämta.

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna