VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Trött så trött 

Rätt vecka som det var kort arbetsvecka. Väldigt lite barn på skolan har gjort att jag kommit ifatt med allt tror jag. Skön känsla men jag saknar dem. Jobbat fler timmar än jag brukar för att ta igen endel från förra veckan och däckat som en klubbad säl på kvällen. Andreas kämpar på med sin lunginflammation och Milo har feber som vanligt. Jag har någon form av skuggförkylning, inget i närheten av min familj men något som snor min fulla kapacitet. De senaste veckornas tempo har satt sina spår. Ledig imorgon och klockan är 20.00. Jag är nedbäddad i min underbara säng i mitt älskade sovrum. Ibland måste man bara inse att kroppen säger vila. Jag har försökt lyssna på kroppen mer på senare tid, vilat, stannat upp och gått undan i min ensamhet en stund för att ladda om men ibland är det svårt. 

På tisdag är Sagas dödsdag. Igår grät jag så jag hulksde. Imorse var ögonlocken tjock och mascaran la sig mer där än på fransarna. Sorgen behöver ut. Den tillåter sig inte att vänta. Jag har till och med smyggråtit på jobbet bakom stängd dörr. Längtar efter att passera ettårsdagen. Det blir något lättare efter. Det blev det iaf förra gången. 

Nu sömn. 

Kommentera

Höga berg och djupa dalar 

Senaste tiden har varit intensiv men också helt fantastisk. Jag och Andreas har haft mycket tid att prata och samtidigt bearbetat sorgen efter Saga och Nova mer än vi gjort någonsin tidigare. Vi petade bort sårskorpan, tvättade rent med det smärtsammaste spriten och nu är vi mer redo att läka ihop. Renare än innan, helare på djupet.
Hemmet har fått ett rejält lyft. En positiv förändring som gör det lättare att blicka framåt. Saga och Nova finns kvar i hemmet, kommer alltid att göra, men vi fick en knuff framåt. Förändringar vi inte ens kunnat fantiserat fram. Jag är så tacksam.

Det har varit mycket tårar och delvis känns det som att jag dansat naken framför en kamera för att jag har blottat mig så. Först boken ”det heliga jävla moderskapet” där jag inte undanhållit något utan brutalt ärligt skrivit från hjärtat. Sedan överraskades vi av Sofias Änglar. Från ingenstans stod de plötsligt framför oss. Aldrig blivit så chockad, lurad, överraskad i hela mitt liv. Även om vi visste att Maria och Stine lämnat in ansökan för oss och att det fanns intresse för att veta mer om oss och vårt öde hade vi inte ens vågat drömma om att vi var utvalda. Så tro mig när jag säger att inget är spelat eller omtaget när ni ser våra chockade miner. Jag är inte så bra skådespelare att jag ens skulle ha kunnat 🙂
Allt har gått så fort och vi hoppade bara på tåget och åkte med. Så enormt fina människor allihopa som vi kommit i kontakt med. Så mycket kärlek och empati. Hade aldrig anat det. Sofias Änglar har gett oss mer än jag kan förklara med ord, ni måste helt enkelt se det när det sänds i höst.

Under den här perioden har vi också fått veta att Andreas har jobb i höst. Han är nu på sista terminen i skolan och har en del resttentor som han behöver fokusera på under sommaren men sen har han jobb klart. Ett jobb han verkligen vill ha dessutom. Vi kommer att vara som en normal familj med inkomst, hem och barn. Så normala vi kan vara med våra ärr förstås men ändå…Stabilitet!

När vi var som mest höga på glädjerus med några av våra bästa vänner runt oss dundrade en lastbil fram på Drottninggatan som rubbade en del av tryggheten i livet. Senare under helgen blev Andreas sjuk och så pass mycket sämre att det blev KS. Rädd för hjärnhinneinflammation men det verkar ”bara” vara bakteriell lunginflammation. Barn har krampat. Barn jag älskar. En så pass att jag trodde det var utom hopp. Alltför likt Sagas öde alltför närs hennes dödsdag. Då knyter det sig i magen och jag hamnar i de där konstiga dimmiga landet ingenstans och vet inte var jag gör mig bäst. Allt snurrar i huvudet. 

Höga berg och djupa dalar, så många enorma känslor. Just nu önskar jag mig vardag. Inga känslostormar åt något håll. Lugn och ro. Jag är tacksam för allt positivt och roligt som hänt och jag är härdad att tackla tunga besked och motgångar men jag önskar mest av allt vardag precis just nu.
Och sömn (som alltid :D)

Programmet kommer att sändas under höstens säsong, vet ej datum. Någon sa september men jag vet inte hur säkert det är.
Realesefest för boken kommer att vara 26 april på Söders hjärta. Jag har försökt bjuda in på facebook men alla har inte fb och det gick inte heller att bjuda in för många i ett svep. Hör av er om ni vill komma 🙂 Boken kommer att finnas att köpa på plats för 120kr. Swish eller kontant.

Blomster från Sagas Linglill. Ni får vrida på huvudet, för trött för att fixa. Närmaste påskkänsla man kommer hos oss. 

Kommentera (2)

Livet 

Det har varit så svårt att leva de senaste åren. Så pass att jag mer än en gång velat ge upp. Så plötsligt vänder vindarna och solens strålar träffar mig och min lilla familj. De spillror som är kvar av oss men som sakta men säkert limmas ihop på nytt. En mamma, en pappa och en son bildar inte samma form som den tvillingfamilj som skapades 2010 men grunden är samma. Kärleken. Vi har aldrig slutat älska. Vi har tvivlat på livets godhet, oss själva och om det som var vi alls existerade längre men vi har aldrig slutat älska. Inga är som våra barn. Ingen är som Andreas. Aldrig har det funnits någon annan bara en önskan om något annat i livet. Något mindre utmanande än sjuka barn, planering av barnbegravningar och bearbetning av sorg. Kanske närmar vi oss det nu. Kanske vänder det äntligen. Vi har fått medvind och den glädje jag känner i bröstet nu har jag inte gjort på mycket länge men det är också läskigt och ovant. Hur hanterar man alla dessa varma känslor i kroppen? 

Mitt största och mest ödmjuka tack till alla er hjältar, änglar och fina människor som på ett eller annat hjälpt oss. <3 

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna