2år gammal och så envis och målmedveten. Försiktig. Nyfiken lite på avstånd. Humör, tvära kast och så mycket drama. Livet är spännande och ibland lite läskigt. Mycket intryck ger många känslor, de är ibland svårt att bearbeta. Identifierar sig extra mycket med män, pappan, morfar, David etcetera. Pratar om män och gör som män. Är bara mamma där duger det men varför kan vi inte alltid vara hela familjen? Det är ju så tryggt och roligt då.
Svart har blivit en favoritfärg. Vissa mornar har vi makalösa konflikter för att han vill klä sig helt i svart. Tart säger han och när jag inte verkar fatta tecknar han det också… . Konflikten består sen i att han skriker liggandes på golvet och jag väntar ut. Tillslut får han välja mellan två plagg som jag vet att han gillade innan sin svarta period och blir då rätt nöjd. Ska det vara så här nu? Herregud… Mitt tålamod kommer prövas. Jag orkar inte varje gång. Ibland tvingar jag på ett plagg men det känns nog ungefär lika dåligt för oss båda tror jag.
Bilar är endel av livet hela tiden i alla de former. Möjligen ett flygplan som tar över uppmärksamheten en stund. Korta perioder kan vi faktiskt sitta med pärlor, svarta, och ibland ritar vi och då även med gladare färger. Som en blå whiteboardpenna på balkongdörren, väggen, vattenkannan etcetera. Milo insåg förvånat att det inte var pennans färg man kunde sudda ut utan det var whiteboard tavlan som var magisk. Hoppsan…
Nya skor ska man inte ha. Man ska ha de man alltid haft och man har inte olika skor för olika väder. Man har sina skor till de inte går för att de är för små. Då byter man motvilligt för att mamman både mutar om att gå och titta på lastbil och gömt de vanliga skorna. Så har han varit sen sitt första par skor.
Blöja är inte så skönt men att gå på toaletten eller pottan har man liksom inte lust med. Måste man verkligen det när man är 2år? Det är en fråga Milo ställer sig dagligen när han blir tjatad på eller uppmuntrad att ta de stora steget och sätta sig på toan.
Pratar som alltid hela tiden så länge han känner alla annars är han tystare. Mer och mer förstår man även om man inte kan kalla honom tidig när det gäller att prata vårt språk. Han tecknar lite. Vi har tappat endel av de där sen Saga dog men försöker hålla igång det.
Milo tycker om att vara hemma på morgonen. Han sover inte bra och vill ta det lungt på morgonen hemma. Gärna till framåt 10-11, sen har man rastat alla sina bilar och börjat ledsna på hemmet och mammans sällskap. Vardagar måste man trots allt gå hemifrån tidigare. Då är de viktigt att han blir förberedd att det snart är dags att gå så iaf det viktigaste bilarna får parkeras om.
Kommentera