VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Sjukling 

Milo blev risig i onsdags och fick lite feber på natten. Piggare på dagen igår men hemma från förskolan. Hostig och snorig, massa äckligt slem men ändå feberfri. I natt slog det till igen och halv två vaknade han helt förstörd. Huvudet och delar av pyjamaströjan helt dyngsur som om han hade duschat. Han måste ha svettats ur febern, ingen feber efter men vi får se hur natten blir. 

Vi åkte på en liten utflykt till Arlanda idag  och tittade på flygplan men inte ens det var så kul, han hade liksom inte någon energi :-\

Tycker ändå han repar sig bra och hoppas på en pigg kille imorgon 🙂

Kommentera (2)

Egen säng 

I fredagskväll somnade Milo i egen säng. Han var så mycket mer redo än sina föräldrar. Egen säng, eget rum och sover tusen gånger bättre än han gjorde mellan oss. Fortfarande inte fulla nätter men så mycket bättre. Han har Adams växasäng som han uppenbarligen gillar. Ska du sova där frågade Andreas i fredags och Milo svarade ja och la sig. Ingen diskussion eller ens tvekan 🙂

För oss är det konstigt att inte ha ett barn i sängen och dumma tankar i huvudet spökar. Tänk om han dör ensam i sin säng. Jag vet så väl att han inte har Dravets, inte alls orolig för det heller, men jag vet inget annat än att vara rädd för att förlora mitt barn eller att behöva rädda livet på det. Jag måste acceptera att mina skyddande händer varken kan eller får vila över honom hela tiden. Han måste få en chans att möta livet och när man är 2år är det att sova i eget rum. 

Stoppa tiden… Bebis har blivit stor. <3 

Bygga med pärlor är kul och väljer då gärna ”tart” som färg. 

Kommentera

Sjuk eller frisk.

Imorgon fredag är min sista dag som halvtidssjukskriven. Betyder det att jag är frisk? Eller har jag ens varit sjuk? Det ska oavsett vad bli väldigt skönt att slippa ha läkartider bokade och skicka intyg till Försäkringskassan.När man förlorat ett barn borde man egentligen kunna vara hemma upp till ett år utan krångel och papper. Sorgen går inte att datumstämpla. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan när jag tror att jag är helt återställd. Jag vet inte ens om jag blir det. Den jag var finns inte längre så hur ska jag veta när jag återfått full kapacitet utifrån mina erfarenheter? Efter Nova märkte jag att jag behövde passera varje säsong och varje högtid en gång innan jag landat i alla känslor. Sorgen finns fortfarande där och förmodligen kommer den aldrig att försvinnna men ett år, då är det en milstolpe. Därför tycker jag att man, om man vill, ska få vara hemma utan krångel första året men med krav på sig att man ska gå i någon form av terapi som Kris och Traumacenter. Då ”tvingas” man jobba med sig själv och sin sorg vilket jag tror man behöver efter en stor förlust. Det skyddar mot bakslag i framtiden.

Så. Imorgon blir jag friskförklarad men nej, jag ser mig inte som återställd. Jag jobbar 50% och det mår jag bra av och jag tycker att jag kan bidra och göra skillnad på jobbet. Jag tar inte bara en plats, hämtar inte bara ut en lön utan jag känner att jag har en funktion och det är viktigt för mig. Lite mer skulle jag klara att jobba men heltid är inte rimligt. Jag har en annan känslighet mot stress och mitt minne fungerar inte som förut. Det kanske kommer tillbaka eller så gör det inte det. Tiden får utvisa. Jag kommer ta ut föräldradagar den tiden jag inte jobbar för att skydda min SGI, för att få mer inkomst och för att jag vill ha tid med Milo. Jag övervägde att göra det redan i höstas för att slippa hela läkarkontakten och blotta mig i hur jag mår under en kvarts samtal med en läkare som inte känner mig…men jag valde att ändå förlänga då för jag kände att jag inte klarade att vara en bra mamma när jag kom hem från jobbet. Jag behövde en timme för att stressa ned, släppa jobbet och vända fokus till familjen. Det hade varit orättvist mot Milo att hämta honom från förskolan förtidigt och även känts fel att spendera föräldradgar när jag inte klarade av att vara förälder. Han har inga långa dagar. Lämnas aldrig före 8 ofta 9 och hämtas aldrig efter 15. Den tiden han har där mår han bra av, rutiner, kompisar, pedagoger. Jag har inte dåligt samvete över det men jag har dåligt samvete de dagar jag inte mår bra och inte orkar leka och ha tålamod med honom.
Han sover dåligt. Aldrig sovit bra men nu sover han sämre. Förstås inte så som tjejerna var men illa nog. Vi hade liksom behövt ett barn som sover. Undrar om han störs av att jag och Andreas sover oroligt, rör oss och vaknar mycket. Vi ska försöka få honom att sova i egen säng och kanske till och med eget rum för att se om det blir bättre men det känns jobbigt att vänja in det. Så oerhört trött av sömnbrist och utmattning. Men imorgon blir jag frisk. Iaf är det så jag registreras hos Försäkringskassan.

Kommentera


Trångt

Vi är så vana vid att ha barn i sängen efter flickorna. Då vågade vi inte ha de själva. Nu har jag svårt att somna och jag inte hör andetag av ett barn.

Nu funderar vi ändå på om det är dags för egen säng. Efter jul och nyår är det nämligen inte bara jag, Andreas, Milo och Doddo som sover i sängen utan nästan hela babbelfamiljen. Det börjar bli trångt 😉

Födelsedagen igår var så lyckad. Tror inte Milo kunde ha haft en bättre dag varken på fsk eller hemma. Varm i mammahjärtat över min lyckliga 2åring.

IMG_20170111_145108

received_10154317278756819

Fotade mest med systemkameran och de bildena ligger kvar i kameran.

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna