VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Landet 

Vi lämnade pappan hemma och åkte till landet över helgen så han fick plugga ifred inför kvällens tenta. Mormor, morfar, moster och Emelie var också där. Mycket nöjd kille! Nu håller vi tummarna för att det går bra för pappan samtidigt som vi sitter i soffan och tittar på Planes 🙂 

Kommentera

Man slutar inte älska 

”Så man kan säga att ni fortfarande har jour? ” undrade terapeuten på Kris och traumacenter sist vi var där. Jag tyckte jag hörde något skeptiskt i hennes röst, som om fokus nu borde ligga på oss själva efter 6års dansande med döden och inte på andra människor. Vi förklarade vad vänskap är. Riktig vänskap. Djupare än allt annat. Vetskapen om att det alltid finns någon där som fångar när man faller och fallit har vi gjort. Allihopa i olika omgångar och på olika sätt. Det är vänskap och den släpper man inte och man slutar inte att älska andras barn för att ens egna barn inte finns längre. 

Jag har tagit bort Facebook-appen och ännu inte loggat in på datorn. Jag har ett kontaktnät över hela världen och även fast jag slutade följa alltfler blev det för mycket tung sorg varje dag. Barn som kämpade för sina liv, eller sina rättigheter, som dog eller bara ”vardagskrampade”. Jag kunde inte filtrera och det väckte för mycket känslor i kroppen så jag plockade bort det. Befriande. De som verkligen står mig nära ringer eller kontaktar mig över messenger. Jag litar på att jag får veta om något händer även när det är obehagligt. Jag har inte släppt dravets syndrom. Kan inte. Vill inte. Terapeuten får tycka vad hon vill, är vi önskade uppåt eller nedåt i landet åker vi direkt. Det handlar inte om jour utan om vänskap. 

Just ikväll är det den här tösen mitt hjärta oroas extra mycket över men sanningen är att jag nästan varje dag tänker tanken. Den att ett samtal kan komma att ett barn jag känner inte lever mer. När större delen av ens umgänge har barn med allvarlig sjukdom har man statistiken lite emot sig. Det är tungt men det är så det är. De här familjerna , de här barnen ger mig så oerhört mycket att jag omöjligt kan vara utan dem. 

Älska ! 

Kommentera (3)

Krönika om assistans 

Läs den gärna. Den speglar det vi upplevde i våras. 

Länk till krönikan
 

Kommentera

En lördag hemma. . . 

. . . Med sjuk liten en :-\

Jag har inte lämnat hemmet men Andreas och Peter har handlat lite och satt upp hyllor på atriumgården. Vi är inte snabba med vår inredning men små steg framåt hela tiden 🙂 

Kommentera

Mysigt

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna