17 juni

• Inlägg av: flersamhet
• Datum: 2016/06/17
• Kategori: Autism, Dravets Syndrom, Epilepsi, lillebror, Mammatankar, Världens vackraste Saga

Efter en natt med minimal sömn och de här dagarna som redan är något form av känsloladdad kaos väntade jag mig en riktig tuff fredag. Den blev ändå helt okej.

Kom till graven och stenen är redan på plats. Så snabbt jobbat. Det är förmodligen tokigt att rekommendera ett ställe som säljer gravstenar men jag gör det ändå, Wila stenhuggeri. Vi fick så fint bemötande redan med Nova och de mindes oss nu när vi hörde av oss och har gjort ett supersnabbt och bra jobb med att hugga in Sagas namn och datum. Jätteglad att stenen är på plats till födelsedagen!!
Igår köpte vi blommor som planterades idag av mormorn.

Nöjd. Kommer flytta runt och piffa den närmaste tiden. Blir aldrig färdig. Deras grav, det är det jag kan göra för mina flickor nu.

Vi åkte sen till Astrid Lindgrens lekterapi där Ella hade Min stora dag. Ella med familj har vi träffat på Q82 flera gånger när vi legat inne. Saga och hon fick kontakt och det fick jag och Ellas mamma med. Meningen var förstås att Saga skulle vara med idag, det var hon som var bjuden. Oj vad roligt hon skulle ha haft det!!
Jag kände mig rätt stark när jag kom dit men man märker snabbt hur känslorna vilar under huden. Det var känslosamt att vara där utan Saga.

Efter Ellas önskan var Tony Irving där och dansade. Vilken fin människa med stort hjärta. Ellas lycka och hans engagemang. Fantastiskt att se. Gjorde min dag, oerhört glad att vi blev bjudna och åkte dit.

Men man blir så trött när man har roligt 😉

17 juni 2010. Mina värkar blev kraftigare, intensivare, tätare. Det var fotboll då med och vi klockade värkarna efter klockan i matchen. Förvånansvärt lugna och trygga. Vi längtade efter våra töser och såg fram emot att bli föräldrar.
17 juni 2016. En dag i massa känslor. Fick positiva besked och haft en fin dag samtidigt som saknaden brottas i bröstet. Det gör ont att sakna. Jag och en trött Milo sitter i soffan framför fotbollen. Pappan kommer hem först imorgon kväll. Vi ska klara ännu en natt och ännu en dag i detta känslokaos men det ger sig. Jag och Milo är ett bra team och i höst börjar ett nytt kapitel i livet. Det känns bra.