Det var våra dagar. Mamman. Pappan. Sagan. Den bästa formen av rehabträning för vår tjej. Varmt vatten gjorde henne oerhört rörlig. Jag tror hon själv kände att hon kunde röra sig friare i vattnet, mer lik andra barn. Hon utvecklades snabbt, lärde sig flyta och sparka med benen för att komma framåt. På sikt tror jag att hon kunnat lära sig simma. Det hade tagit tid men hon älskade vatten så mycket och de hon älskade hade hon stort utvecklingspotential inom.
Jag är så glad för att vi höll de här dagarna heliga. Både jag och Andreas var noga med att detta var viktigast av allt. Bara vi tre. ”Åka bil bada” var den treordsmening hon använde mest tror jag. På fem minuter hann hon säga det säkert 50 och så fortsatte det hela bilresan till Bromma. Vatten var ökad kramprisk men den glädjen hon hade för vatten var värt risken. Det gjorde hennes korta liv rikare!
Efter badet var det ”åka bil hamburgare” vilket kanske om möjligt upprepades ännu flera gånger än badet 😀
Bad på landet…
Diska på landet… Vatten var kul i alla former.
Måndagar blev bästa dagen för hela familjen. Tror även för Milo som hade egentid med sin mormor och morfar.
Så blev det en måndag hon tog sitt sista andetag och nu är måndagar veckans sämsta dag.
Underbara Saga! Kortet på er tre tillsammans är är väldigt fint! lilla snuttan!
Vilka underbara minnen och fantastiska foton. Fäller tårar och önskar livet vore mer rättvist. Kram <3