Upp och Ned

• Inlägg av: flersamhet
• Datum: 2016/03/24
• Kategori: Autism, Dravets Syndrom, Epilepsi, Mammatankar

Jag känner mig lite som en glasdocka. Så skör och ömtålig. Mina reserver är slut. Jag märker hur jag tolkar fel, blir ledsen för ord och sårad när jag inte koms ihåg. Det är inte så här jag vill vara. Jag vill glädjas åt alla som agerar, som finns, som stöttar och inte fastna i tankar över den minoritet som inte råkar finnas så som jag kanske trodde. Den här situationen har trots allt visat på så mycket mer medmänsklighet än tvärtom.
Jag vill krama om Er alla som finns för oss. Det är skönt att inte vara ensam.
Älska!

Ekonomin är skör och tiden svår att få till som vi vill. Vi handlar ogenomtänkt och sporadiskt. Till middag blir det alltför ofta hämtmat för att klockan plötsligt är middagstid. Jag undrar om någon av er snappat upp det för jag har fått en beställningsbekräftelse från mathem som jag inte gjort och Andreas inte gjort. Vem är mathem-tomte? 🙂 Jag trodde det blivit något tokigt men när jag läser bl.a. Fjärilsservetter bland varorna anar jag att det visst är till oss <3 Rörd!

Min ettåring har 40 graders feber och den slitna mamman som trodde hon slutat oroa sig för kramper på sonen är inte alls lugn…

Men en gurka av Tinan var gott imorse innan febern smällde till igen.

Och en #glutenfri kaka från #schärbuzz förtjänar man som sjukling. Milo har lärt sig säga kaka. Han förstår så mycket, babblar och lär sig nytt varje dag. Det gör faktiskt ont att tänka att han snart går om Saga. Ibland känns det redan nu som han ”hänger med” mer i samtal. Saga kan många ord men hon har svårt att ta in sammanhanget.

De tycker om varandra. Syskonen. När hon sparkar mot honom eller biter är det inte av ondhet. Han råkar vara ivägen i hennes utbrott och hon förstår inte sin egen styrka. Hon älskar honom. Han beundrar henne. Jag hoppas de kommer hinna utveckla en fin syskonrelation utifrån förutsättningarna som är.