Igår var det dags för krampskov igen. Riktigt tuffa T-k anfall med andningspåverkan på vissa men ändå hanterbart om de bara slutat lite snabbare och utan buccolam. Vi hamnade i det där läget igen att vi maxat mängd medicin vi kan ge hemma. Så blåljus in.
Februari är inte min månad och dagarna innan 25e riktigt tuffa. Jag har haft konstant huvudvärk i flera dagar och piller hjälper inte. Ganska övertygad att det kommer lätta efter imorgon, om bara Saga är frisk. Att hamna här av alla ställen samma tid som vi låg inne med tjejerna för två år sen är olyckligt på alla sätt. Det har ändå gått bra tack vare personalen på både akuten och q82. Många kända ansikten och där de inte varit känt för oss har de ändå varit personligt och tryggt. Hela tiden snabb behandling och lyhört. Imponerande med tanke på trycket som var på akuten.
Hon fick ett midazolamdropp i natt men haft två kramper efter. Känns väl inte som det har full effekt direkt. Hon är iaf krampfri sen 01.30 och droppet håller på att trappas ut. Vi har flyttat från övervakningsplats till vanligt rum. Inga sjukdomssymptom och inga värden som tyder på infektion heller. Bara epilepsin. Idag känns hon pigg och det är inte jättekul med pigg Saga och droppställning 😉 Hon är rätt aggressiv vilket hon kan vara men som ofta förstärks av midazolamet. Skriker mycket rakt ut jag biter sig själv och mig. Provocerar också medvetet och har tex ritat på sina byxor med tusch. Ply (paraply) sa hon när jag frågade vad hon gjort. Hon vill ha uppmärksamhet hela tiden och får det men jag räcker inte till och vänder jag ryggen en sekund för att hämta blöja kastar hon alla pennor på golvet, skriker rakt ut eller ritar ett paraply på sina byxor…samtidigt gläds jag åt det för inget av detta hade hon orkat igår!
De ville ha kvar oss till imorgon för stt låta det gå en natt utan midazolam och se vad som händer. Jag vill sova hemma denna natt. Det var under natten man upptäckte Novas hjärnblödningar och vi fick veta att hon inte skulle vakna igen. Jag vill att familjen är samlad då och jag vill också till graven helst. De vet om läget här och förutsatt att hon inte krampar under nedtrappning får vi förmodligen åka hem. Annars vet jag inte hur vi gör.
För pigg för sjukhus eller iaf för droppställning!
Kommentera