Jag försöker få till någon form av ordning här hemma. Sortera, kasta, organisera. Så typiskt mig när det är rörigt i livet. Inbillar mig att det blir lite mindre rörigt i huvudet om papper och saker i hemmet har sin plats och om jag rensar bort de som inte behövs. Det fungerar att lura kroppen. Trots denna turbulenta cirkus vi snurrar runt i så mår jag ganska bra.
Livet är jobbigt. Jag är rädd för många saker, rädd för att Saga ska lämna oss. Jag är trött och sliten i jakten på att få ihop vardagen. Men ändå. Jag mår ganska bra. Jag känner mig stark eller iaf starkare än på väldigt länge. Jag har acceptans för det jag inte kan påverka. Jag njuter av det som fungerar. Det går framåt även om det inte är enkelt.
Imorse var det lite extra svårt. Sagas näsa blev som en öppen kran av blod. I bilen givetvis. Nästan framme vid ALB. Folk måste trott att vi var där pga en olycka. Så mycket blod, hur kan blod expandera så mycket? Så här såg hon ut efter att det värsta var avtorkat:
EKGt kom på plats iaf och hon accepterar att ha den på sig. Vi har bara fått sätta om en ”plupp”. Det ska sitta drygt 24h.
Pulsen har varit bra senaste veckan. Nu är det syret som krupit nedåt istället. Något är dåligt i hennes kropp och jag vill ha svar men jag vet inte om jag vill att EKGt ska ha svaret, inte hjärtat också.
Nu sover båda barnen med mig i soffan. Mycket mammiga barn just nu. Mysigt och jobbigt på samma gång.
Fina fina du vad du kämpar. Stor varm kram ❤️
Jag är exakt likadan. Ju mer jag grejar och fixar desto lugnare inre. Eller blir det bara en ytterligare stressfaktor.. Gah!
Fina saga. Herregud! Tyckte hon det var läskigt? Heja dig Camilla. Du är grym.