VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Natten

Hon ville aktivera sig igår kväll och jag hoppades på att hon skulle bli trött för att somna någon gång.

image

image

Hon kändes betydligt piggare. Så pigg att hon inte somnade förrän framåt 23. Innan hade hon skrattattacker i sängen åt filmer på Youtube.

Vid kontrollen 02.00 vaknade jag först bara till men det tog för lång tid och de var flera i rummet som viskade. Något stämde inte. Dålig saturation igen. Inte som under fm när vi kom in men låg. De bytte saturationsmätare, hoppades att det var mätaren och inte Saga men det var Saga. Fick lite syrgas, arg på den. Började hosta och lades på sida, ökade lite i syret då.

De gick ut en liten stund och när de kom in var det fortsatt dålig saturation. Ner mot 82. Syrgasgrimma sattes på och syret gick upp till det magiska 90.
Sen var natten lung, snittat 93-95 med syrgas.

08.00
Saga yrade innan hon vaknade, trodde på kramp men vaknade utan. Somnade dock om direkt. Sen dess har hon vaknat till några gånger, gnällt och kramat mig hårt. Mycket krampig men utan att det kommit.
Andning är väldigt ansträngd. Saturationen trillar ner till 88 i perioder men håller sig oftast runt 90-93. Hon har accepterat både syrgasgrimma och saturationsmätaren vilket är skönt men också ett dåligt tecken.

image

Så här ligger vi. Nära, nära vill hon vara. Var vaken bara några minuter men sover inte hårt nu. Rör jag mig lite greppar hon tag i mig desperat.

image

Vill ha tillbaka den här pigga, glada och busiga tjejen!!!

Kommentera

Tvära kast som alltid

Från att allt bara blev sämre så är hon plötsligt uppe och går igen. Det är svårt att hänga med. Hon har nu fått betapred och ska få inhalera om en liten stund. Det är fortfarande trångt i luftvägarna även när hon är uppe och rör sig. Inga höga febertoppar och febern försvinner helt en stor del av dygnet, det tyder på att det inte utvecklats till något bakteriellt. Samtidigt inte så betryggande. Nova hade också virus som blev lunginflammation. Hon var också pigg till och från, inte alls jättesjuk. Sen rasade allt. Precis allt.

Men Saga är piggare just nu. Jag försöker hålla min panik i schack. Jag har tillit till 82an. Det ska gå bra.

image

Hon ställer mig i den gula rutan och helst även läkare och sköterskor. Försöker förklara för henne att 82an inte skulle fungera om all personal står i den gula rutan 😀

image

Vi försöker dansa och röra armar för att använda energin rätt och jaga bort lunginflammationen…

image

… Hemma använde vi ballonger och bollade. Det är lättare att aktivera hemma. Vi längtar hem båda två men skulle inte våga. Får inte heller.

image

Många pauser.

image

Lyckan över att ha glömt en cola i kylen 😀

Kommentera (3)

ALB

Tillbaka på 82 efter tre kramper som krävde buccolam nu på morgonen.
Saga sämre. Saturation 75, får syrgas. Pigg nog att bli arg på den.
Trång i luftrören. Väser liksom, framförallt vid utandning.
Ska få kortison och inhalationer.

Kommentera

Lunginflammation

Orsakat av coronavirus. Inte första gången. Antagligen inte sista.

Hon har inte repat sig trots över en vecka med antibiotika. Igår tyckte vi dessutom att hennes allmäntillstånd blev sämre och två kraftiga kramper i sömnen. Hon fick därför åka in till q82 på kvällen. Röntgen imorse som visade en sämre bild än den som togs för en vecka sedan. Läkaren konstaterade lunginflammation. Läkaren tror ändå att hon passerat sin topp i infektionen och vi hoppas att hon har rätt. Om det är något vi är rädda för är det lunginflammation samtidigt på något vis skönt att få det bekräftat. Vår upplevelse har hela tiden varit att hon mår riktigt dåligt och har alla symptom för lunginflammation, nu fick vi det bekräftat.

Saga är trött. Hon sover inte bara men väldigt mycket och minsta aktivitet gör henne helt sänkt. Hon har ruttnat på det dära sjukhuset. Därför har vi valt permission igen. Det är lite läskigt om hon blir sämre men vi är snabbt inne igen i så fall. Allt tyder på att hon borde bli bättre och vi tror att Saga repar dig bättre i hemmiljö.

Hon vill helst bara vara hemma. När vi tagit promenad i veckan och hon har suttit i vagnen har hon sagt hem, på sjukhuset säger hon hem och hos mormor och morfar säger hon hem. Det är hemma som är tryggt och bäst. I förrgår kom Sagas Inglill från fsk och det gjorde henne väldigt lycklig, på kvällen somnade hon i Daniels knä. Det är lite lagom mycket aktivitet och besök. Inte långa besök, inte många personer åt gången och inget tempo.

Igår hade vi avlösning med Tette, Saga lekte av sig. Det stärkte henne men tröttade också ut trots att hon sov endel av tiden. Sen åkte hon till mormor och morfar och fast båda dessa saker är något Saga älskar blev det nog för mycket. Samtidigt lika bra för då åkte vi in, fick en lungröntgen och svart på vitt vad som orsakat allt.

image

Innan hon åkte in igår.

image

82an hade fått in hamburgare igen. Pappan skicka bild.

image

Från i förrgår. Nu har vi läst igenom alla 24 pixiböckerna, eller iaf tittat på bilderna 🙂

image

Jag är hemma med den här förkylda godingen. Snart, snart kommer syrran och pappan!!!

Kommentera

Mitt hjärta hinner inte med.

Inte mitt huvud heller.

Just nu sitter Saga framför drömmarnas trädgård. Hon är förhållandevis pigg. Bättre balans och mindre krampig än tidigare dagar. Sitter man nära hör man det rossliga bubblet men det är mindre nu när hon varit uppe och rört på sig. Mindre än i natt. Då blev det så där riktigt jobbigt. Syresättningen dalade och ville aldrig riktigt upp. Inte ens med ventolin. Pulsen pendlande. Syrgas hjälpte och hon gick med på att ha masken sittandes fast i ansiktet. Hon somnade. Då stämmer det inte. Hon avskyr den där masken.
Samtal till q82 och sedan ambulans in med Andreas. Inhalationer och sedan en piggare tjej på morgonen. Vid sömn pendlade hon mellan 90-92 i syre. Det tyckte läkaren var okej. Lungorna lät bra, slemmet sitter högre upp och hindrar andningen men är något vi kan hantera hemma. Antibiotikan hon äter och har ätit en vecka är för att förhindra lunginflammation. Så nu är hon hemma igen.
Andreas och Milo har åkt iväg på julfirande med Andreas familj. Vi skulle varit här iår för Sagas skull. Och för min. Såg fram emot det. Jag missar alltid. Missade Mikaelas 25års firande också. Då satt jag i soffan hemma med saturationsmätaren på, första gången den larmade för låg puls. Under 50. Jag trodde hon dog då när jag inte fick liv i henne. Sen dess har jag varit rädd, det vill säga mer rädd än innan.

Magkänslan är dålig.
Huvudet snurrar.
Hjärtat gör ont.

Men Saga, hon är ganska pigg igen och då måste jag också vara det. När hon orkar sjunga, dansa, leva då måste även jag. Men när hon somnar då kommer jag breda mina mammavingar över henne och hålla hennes hand. Mäta puls och syre, känna minsta ryck.

image

image

image

Den här lilla killen har däremot mått väldigt bra över att ha mamma för sig själv hela dagen.

Kommentera (1)

För att få de senaste uppdateringarna