VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Fredagskväll på q82

Här på 82an är det chips, godis och läsk till alla barnen på fredagar. Och alla föräldrar :-) Det är även filmvisning men inget för Saga. Hon satt dessutom fortfarande fast i droppställningen när det började men det gör inget, det är böckerna Saga mest vill gå till när hon lämnar rummet.

image

Droppet är borta nu, vi får se vad natten ger. En av medicinerna är höjd. Dels får hon mitt på dagen nu och dels ökas iaf kvällsdosen.
Inte fått svar på konctest.
Lämnat urinprov. Ingen egentlig misstanke om uvi men måste utesluta allt. Hoppas de kan mäta ngt av urinen.

Tycker hon var något piggare ikväll när droppet tagits bort. Mer närvarande och inga myoklonier. Hoppas, hoppas det är ett bra tecken för natten.

Jag mår helt okej här. Kanske till och med bra. Jag som mer eller mindre konstant haft ett tryck över bröstet i evigheter känner inget sånt. Jag ksn andas. Vaknar inte halvt kvävd och hyperventilerar. Det går lätt att andas hela tiden. Så befriande. Jag är som… institutionaliserad om man kan säga så. Stockholms syndrom fast till en byggnad/ett sammanhang. Här har jag varit så mycket att det blivit både tryggt och hemma. Jag har kämpat, gråtit, kräkts och skrattat. Jag har förlorat ett barn och legat i förlossningsvärkar med ett barn. Astrid Lindgrens Barnsjukhus rymmer så mångs minnen av mitt liv. En liten del av mitt liv egentligen, fem år, men väldigt avgörande år av mitt liv.

Även om det känns bra här är det förstås påfrestande ändå. Dålig sömn, ingenstans att gå undan, oro. Därför var det underbart skönt att lämna huset för långpromenad i Hagaparken med mormor och Milo. Härlig luft och underbar miljö.

Håll tummarna för natten och att vi får komma hem imorgon!

image

Förmiddagen i bilder, Tette kom och avlöste och clownerna gjorde ballongfigurer

image

Hämta styrka

image

Äntligen bland böckerna utan dropp…. Och jobbiga mamma fotar då istället för att läsa!!!


Annons

Kommentarer


  1. Sandra 2015/10/31 on 21:22 Svara

    Känner igen mig så mycket i det du skriver. Så fort jag kommer innanför avddörrarna släpper allt.
    Den sterila lukten kan få mig att vilja gråta av lättnad. Samtidigt så tudelat förstås. Fel plats, fel sammanhang.

    Fina lilla Saga, måtte den här pärsen vara över nu. Ni finns i mina tankar. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna