Vill så mycket och ändå brister det. Energin finns inte. Hittar inget andningshål, ingenstans att tanka på. Fick frågan av terapeuten om jag kände mig helt avslappnad någonstans någongång. Verkligen tänkt efter och jag hittar ingen sådan plats just nu. Klarar inte av att hålla fokus en hel film, serier går lättare men sitter nästan alltid och surfar samtidigt för att tankarna far och det kryper i kroppen. Sport har jag tidigare gillat men tappar fokus, glömmer lyssna och tittar utan att se och ta in vad som händer. Läser inga böcker längre, bläddrar igenom tidningar och har egentligen ingen aning om vad jag läst. Har inget intresse, inget som lockar eller känns kul. Jättesvårt att komma till ro när jag lägger mig, känns som att kroppen fortsätter springa runt fast jag ligger still. Konstiga drömmar. Trycket över bröstet på natten när jag vaknar av mig själv eller för amning.
Alltid ett klockslag att passa, någon som väntar på mig, en uppgift som ska göras. Aldrig bara ingenting. Alltid någonting. Saga, massa stress runt Saga. För kramper men ännu mer för hela hennes person. Hon är en fantastisk men mycket krävande liten människa. Hon somnar ofta så sent, framåt 22 ibland senare. Kvällarna blir korta. Vill vara med henne men också ”med mig själv”. Hinna ladda om för att orka nästa dag. Kortishelgerna är ovärderliga. Livet blir inte lätt de 48h men lite mer avslappnad blir jag.
Är så snurrig. Och rädd. Vill inte köra slut på mig själv redan. 31år och totalt utan hopp. Så får det inte vara. Behöver hitta andningshål i vardagen. Lätta upp tyngden. Hitta glädjen. Det är mitt ansvar att vara lycklig. För mina barns skull men mest för min egen skull. Bara så kan jag vara en bra mamma. Jag ska hitta min väg framåt. Resan är inte slut, den har bara börjat!
<3mina armar är långa, en hug får du så gärna-lång, kort flera efter varan eller bara i tankeöverföring, du kan få mina pengar (…..har inte så många, men jag kan ta ett högt lån-mina riksdaler är inget värda i jämförelse) men när vi pratar om choklad så väljer jag gärna att bara dela med mig (älskar och vill inte vara utan choklad och detsamma gäller dig<3) önskar dig verkligen allt <3 önskar er allt <3<3<3<3<3
Hug hug
<3 Är så glad över att du finns i mitt liv Helena. Många kramar
Önskar jag kunde skicka en massa tid och pengar. Jag upplever lite samma för tillfället. Känslan alltså. Vi har ju inte samma dåtid, men känslan att inte räcka till. Det blir bättre. Snart. Vet det. Kramar
Vi har samma nutid. Kan inte påstå att livet var lekande lätt innan Nova lämnade oss. Dravet är fruktansvärt tufft att leva med 24/7 Jag är lite långsam men det är nog först nu jag inser hur påfrestande det varit på kroppen att aldrig våga slappna av helt. Var rädd om dig Sara, vi ses i sommar <3