Fint väder, bättre än väntat. Ceremonin i kyrkan i stället för vid källan ändå men duetten gjorde sig bättre. Älskar ”små, små händer”.
Milo så lugn och snäll. Inte rädd för vattnet och inga upprörda ljud, helt lugn i mosters famn.
Saga hade en tuff morgon, utan kramper men var inte i form. Höll för öronen när alla känslor vällde över av bekanta ansikten på kyrkogården. Ville inte in i kyrkan. Vi fick iaf in henne precis när kyrkklockorna började ringa. Trodde det skulle vrålas, bitas och springas runt massor. Hon var så klart inte still, tog bl.a. en sväng upp i predikstolen, men det gick långt över förväntan. Hon var väldigt duktig! Så duktig att hon fick hamburgare. Hon tyckte själv hon var värd det och vi kunde inte neka. För henne var bedriften i klass med ett läkarbesök.
Dopvattnet hälldes över Novas grav efteråt. Förenade syskonen symboliskt. Betydde mycket.
Fika hemma eftersom församlingshemmet var bokat. Kanske bra eftersom det blev mer personligt och det passar oss. Glad för solen så alla kunde spridas både ute och inne annars hade det blivit trångt. Vi har jobbat hårt med att skapa sittplatser runt om i huset. Blev väldigt bra. Några sena avhopp gav till och med några tomma stolar 🙂
Vi är väldigt nöjda över Milos dopdag. Tackar ödmjukast Er som gav er lördag till oss och för fina presenter.
Extra tack till mormor och morfar som fått slita under veckan med fix och bak och till Maria som gjorde tårtan.
Åh. Jag längtar efter att få höra mer och se foton. Och vill alldeles väldigt gärna höra sången.
Bara U slutar snora så måste vi ses, längtar så vansinnigt! <3