Syskonkärlek

• Inlägg av: flersamhet
• Datum: 2014/08/01
• Kategori: Dravets Syndrom, Epilepsi, Nova ☆, Pappatankar, Vänta syskon

Jag har tre syskon. Vi har varit med om mycket tillsammans. Vi har förlorat många nära och kära. Vi har varit på semestrar tillsammans. Både i Sverige och i utlandet. Vi känner varandra väldigt bra. Alla har vi olika egenskaper och olika relationer till varandra.

Min lillasyster Mikaela snappar alltid upp ett meddelande med ett Yrrol-citat och levererar lika snabbt ett tillbaka. Hon är den som jag ringer när jag behöver husmorstips. Ingen annan kan förklara ett recept för mig som om jag vore en femåring och jag är bekväm med det. Det är min Lillasyster jag ringer om jag behöver något kört med släp. Jag vill säga att jag känner henne väldigt bra.

Min lillebror Robert som jag alltid fått hjälpa med datorer. Alltid fram till att han var 14, sen dess är det han som hjälper mig. Han har full koll på allt jag behöver hjälp med och har alltid svar på tal. Han har fått spendera otaliga timmar med mina skolprojekt för att jag inte har en susning om vad jag ska göra. Robert är min fullkontakts karatekompis när det kommer till konserter. Vi åker Europa runt och lever på ruset av våra idoler. Vi har sjukt kul ihop. Min Lillebror fixar så att jag får åka ner till Holland och träffa de idoler som vi jagar så. Min Lillebror, Det är ju jag som ska göra det för honom. Det är Storebror som ska göra det. Jag vill säga att jag känner honom väldigt bra.

Sen har vi Nettan, den Storasyster man liksom inte riktigt förtjänar att få ha. Man kan liksom inte göra något gott nog för att få henne som Storasyster. Hon finns alltid där. Hon fanns där när vår mamma dog och fick då själv bli vår mamma. En roll hon klarade bättre än vad som ska gå. Samtidigt som hon var vår vän. Hon fanns där när Saga och Nova kom, alltid som stöd. Som en vän, som en moder, som en syster. Som hon sedan stod vid min sida när Nova sedan lämnade oss kan jag inte sätta de orden jag vill på. Jag har spenderat många många timmar i hennes kök och hinkat litervis med kaffe. Vi pratar med varandra nästan varje dag. Jag vill säga att jag känner henne väldigt bra. Och dessa tre personer känner mig väldigt bra.

Saga kände Nova väldigt bra. De kunde varandra utan och innan. Saga skrek innan Nova bet. Nova visste i vilket rum Saga var utan att ropa på henne. De älskade varandra som jag älskar mina syskon. Hon pratar ofta om Nova nu, flera gånger varje dag. Det börjar ofta med att Saga säger att hon har ont i magen och sedan pratar hon om att Nova var sjuk och att hon saknar Nova. Hon saknar sin syster, sin kompis som alltid fanns där. Hon har förlorat en tvilling och det kommer aldrig att kunna ändras. Hon får inte längre den kärlek ett syskon ger, hon får inte längre ge den kärlek man ger till ett syskon. Hon saknar ett syskon att leka med. Vi kommer aldrig att kunna ge henne den del av sin själ som fattas henne. Vi kan bara göra det näst bästa.

Så i januari ska Saga få bli storasyster.

Hon ska få ge utav all den kärlek som hon har inom sig som är mer än vad Camilla och jag kan ta emot. Hon kommer att bli en sådär bra storasyster som bara storasystrar kan vara.

Inget kommer att ta bort vår sorg men när hjärtat fylls med glädje får sorgen mindre plats. Minnena är alltid densamma men nu kanske vi kan se dem med lite somrigare ögon.

 

/Pappan