Nu har jag jobbat 25% i en vecka. Det låter så lite och är inte mycket men för mig var det som förberedelsen för att springa ett maratonlopp.
Så mycket oro och ångest dagen innan. Jag är inte den jag var. Jag är långsam, trött och betydligt mer känslig för stress. Matchar dåligt med jobbet som socialsekreterare.
Förstås var det lättare att vara på plats än att föreställa sig hur det skulle vara. Jag är inte den jag var för ett halvår sen, så klart, men inte så långt ifrån som jag trodde. När man kommer i sin gamla miljö med kollegor man hade innan faller man på många sätt in i gamla roller. Mest positivt.
Tröttheten finns ändå där. Och trögheten. Fick jag chansen skulle jag förmodligen kunna sova ett dygn. Utan att överdriva. Mycket energi går åt till att hitta tillbaka till någon form av vardag.
Det är bra att jobba, även om jag är helt slut av det. Jag kommer upp på morgonen och kladdar på iaf lite smink. Jag har börjat använda mina smycken igen som jag tycker så mycket om. Träffa människor, vara social dagligen. Trött mentalt men piggare i hjärtat.
Det tar tid men går åt rätt håll.
Mycket nöjd Saga som saknat Tette under många veckor.
KommenteraEn vecka sen senast. En vecka av värme. Saga har haft det tufft. Ofta tomatfärgad i hela ansiktet. Fort går det. Värmen är fortfarande hennes fiende men inte som förr. Det gläds vi åt. Det har gått rätt bra så länge vi inte varit ute så länge och ute innebarit svalkande vatten. Det har bara varit två kramper denna vecka och ingen mer än 5min. Det känns bra med tanke på alla triggers som varit. Aggressionsutbrott kommer med värmen. Biter, river, skriker utan att vi förstår vad som gör henne arg. Förmodligen jobbigt i huvudet.
Bästa svalkan.
Saga brukar flyga nedför rutschkanan skrattandes. Älskar det.
Vi har varit hemma för att det helt enkelt varit för varmt. Få platser är så svala som vårat hem. Jag har försökt leka. Suttit i poolen. Kokat mat i Sagas kök. Byggt klossar. Hur mycket jag än försöker är jag inte en kompis, hennes syster, en jämngammal. Saga blev uttråkad och ville bara åka bil. Långt.
Mycket vaket nattetid så vi båda somnade ibland…
Boken Saga kunnat utantill de senaste två åren men fortfarande vill höra om och om igen.
Någon som kan bli en kompis fast hon inte är jämngammal är ”Linglill” som kom på besök i torsdags. Saga var lycklig 😀
Vi åkte även iväg en kväll och badade i mosters pool. Saga ville inte upp och var väldigt glad över att bada med David. Vi fick tvinga upp henne när läpparna började darra. Hur hon nu kunde bli kall i 27gradigt vatten och varmt i luften.
I fredags åkte vi till Dalarna. Vi vågar. Vi gör. Vi lever! Säter var första målet hos A&A där även ”familjen Pippi” var. Åka långt. Barn. Studsmatta, sandlåda, lekstuga, gunga osv. Saga var så nöjd! Värmen tog men hon var lycklig. Gjorde mig glad i hjärtat. Natten var vaken men det var det värt, tycker jag. Vi hade det bra och livet är lättare inte hemma.
Höll på att få fler barn med oss än vi kom med 😀
Lördag fortsatte vi till Avesta och Pousettes. Saga körde sin vanliga kolla varje rum och vrå på ny plats men sen märktes det att Pousettes var välbekanta för henne. Hon kröp ner i sin vagn och kom till ro. Sov som hon brukar.
Vi hade en underbar dag. Saga kände sig stor med Eira, fick åka bredvid bara henne längst bak i bilen när vi alla åkte till Troy. Såg allvarlig ut men var löjligt mallig 😀 Saga har även stort utbyte av Disa som är ett år yngre än Saga men ett väldigt mycket bättre tal, trots dravet. Hon behöver vara bland barn och vi behöver vara bland vuxna vi tycker om. Bra helg.
<3
Imponerad av Pousettes som orkar komma på och genomföra nya idéer trots mer Vakennätter än oss.
Varm trots kylda vetekuddar.
Kommentera (6)Vi har flängt runt endel de senaste veckorna. Varit utan Internet. Här har vi en tös som saknat sitt Youtube 😀
Haft trassligt med sömnen. Här somnade hon tillslut i pappas famn
Jag tog tag i mig själv och gick morgonpromenader på landet. Egentid betyder mycket tårar men det rensar med.
Saga har varit på Mulle mecks lekpark i Solna med sin pappa.
Saga på landet. Den öppna dörren går till vårt hem 🙂
Den här fjärilen flög runt oss medan vi var på landet. Till och med när jag fyllde poolen och skvätte vatten på Saga.
Saga älskar musik och instrument. Ordförrådet är inte så stort men Saxofon och Harpa kan hon säga och vet vad det är, så att komma till farbror Edwards studio är lycka…
… Och att leka med kusinerna
KommenteraPlease don’t tell me you know how I feel,
Unless you have lost your child too.
Please don’t tell me my broken heart will heal,
Because that is just not true.
Please don’t tell me my child is in a better place,
Though it is true, I want her here with me.
Don’t tell me someday I’ll hear her voice, see her face,
Beyond today I cannot see.
Dont tell me it is time to move on,
Because I cannot.
Dont tell me to face the fact she is gone,
Because denial is something I can’t stop.
Don’t tell me to be thankful for the time I had,
Because I wanted more.
Don’t tell me when I am my old self you will be glad,
I’ll never be as I was before.
What you can tell me is you will be here for me,
That you will listen when I talk of my child.
You can share with me my precious memories,
You can even cry with me for a while.
And please don’t hesitate to say her name,
Because it is something I long to hear everyday.
Friend please realize that I can never be the same,
But if you stand by me, You may like the new person I become someday.
Gunilla som också förlorat ett DS barn la ut texten på Facebook. Vet inte vem som skrivit den. Tyckte den var rätt träffande.
Kommentera (3)01.00 och hon slår upp sina blå. Andra natten i rad samma tid. Den här natten hann jag knappt klia gruset ur ögonen förrän hon frågade efter sin syster. ”Va e Nåna. Hälsa på Nåna”.
Jag samlar mig. Ger svaren jag och Andreas kommit överrens om så hon inte blir förvirrad. Förut sa vi borta, då ville hon leta efter sin syster. Vi sa också sjuk, det har hon också hakat upp sig på så det undviker vi nu eller betonar att hon var jättesjuk och dog. Saga är själv sjuk ofta och ett ta gick hon runt och sa: ”Saga suk. Död. ” Det sista vi behöver är en 4åring med dödsångest.
Saga säger ”Nåna död”. Jag bekräftar det hon säger och att vi saknar och längtar. Saga säger ”Jaaa-aa” med sorg i rösten. Vi kramas. Hon lugnar sig. Somnar inte men pratar om annat. Det är bra för nu.
Mamman ligger kvar i tankarna. Tårarna vilar bakom ögonlocken. Sömnen långt borta för både mig och Saga.
Känner mig som 4åringen som behöver lindas in i mjuka ord. Få löften om en ljus framtid utan att dåtiden glöms eller blir oviktig. Någon som hjälper mig att andas, som får bort tyngden som så ofta vilar i mitt bröst. Osynlig för andra men ständigt påtaglig för mig. Behöver kramen och någon som torkar tårarna som kommer varje kväll. Tårarna som antingen klubbar mig till sömns och sen ger orolig mardrömmar eller håller mig vaken halva natten. Jag är 30 åringen som pendlar mellan 4år och 100år men som måste orka lite till. För Saga. Allt för Saga.
Lilla hjärtat. Så sårbar och utsatt. Så mycket orättvisa. Du förtjänar allt gott i världen.
Kommentera (6)