… Om hennes resa med en son med Dravet Syndrom. Känner igen så mycket!! Klicka här
KommenteraImorgon ökar jag min tjänst till 75%. Ingen aning om jag är redo, hur vet man det? Ibland undrar jag om mitt psyke mest bara driver med mig. Se vad och hur mycket jag klarar.
Jag tycker om att jobba. Väldigt mycket till och med. Däremot är priset för högt om ångesten ökar och jag bara somnar direkt jag kommer hem. Jag vill finnas för min familj mer än jag vill finnas på jobbet!
Läkare och annan sjukvårdspersonal har jag träffat ganska många vid det här laget. Alla beter de dig ungefär likadant oavsett om de riktar sig mot vuxna eller barn. De går igång på udda sjukdomar så som Dravet Syndrom. Dagens läkare var inget undantag. Plötsligt finns det tid. De annars så stressade allmänläkarna på vårdcentralen hinner ställa tusen intresserade frågor om såväl arv, miljö och prognos och jag tar så klart chansen att berätta om sjukdomen och sprida lite kunskap.
Diagnosåtergivning från KNUT är uppskjuten till 7 januari. Surt!!
Min kisse och jag gosar alltid när jag slutar 12. Det kommer jag sakna.
Den här veckan har varit så lång. Jobbig på många sätt men samtidigt den roligaste och bästa på mycket länge. Jag har fått helkroppsmassage, varit på bio och sett ”Mig äger ingen” med Rozi, AW hos underbara Tina och så Abba museet, Wallmans och hotellnatt på Clarion med gamla Ladies Night gänget.
Lika skönt som det är med egen tid är det att komma hem till mina flickor! <3
Imorgon måndag börjar mitt hälsosammare liv. Igen. (tur att det alltid kommer en ny måndag :-D)
Den här bilden på mig o Rozi togs inte nu men tycker den är fin!
