Det går åt rätt håll men extremt sakta.
Nova har sovit mkt på dagarna och varit hängig men det är på natten hon blir riktigt dålig. 39-40 trots febernedsättande. Vi har inte fortsatt med stesolid och ändå har hon klarat sig utan kramper. Helt otroligt med så hög temp!! Legat och skakat och frossat har hon inte gjort men som sagt klarat sig fr riktiga kramper. Det är en stor vinst!!
I natt var första natten hon inte hade sådär hög temp och jag ställde ingen klocka för att ge febernedsättande och lite piggare idag mot igår. Sakta, sakta åt rätt håll…
Kommentera (4)Novas crp var bra igår och alla andra värden med. Det var bara Nova som var dålig. Vi fick åka hem med orden ”ni observerar lika bra själva och kan hantera anfallen”.
I bilen hem hade hon feberfrossa och hon hann inte vara hemma länge innan hon krampa. Epistatus hävde efter ngn kvart. Nova har fått påfyllning av alvedon och ipren hela natten ändå var hon uppe på 40 i temp. Klarade oss ifrån fler kramper iaf, antagligen för att hon även hade stesolid.
Nova har fortfarande feber men inte gått över 38 och vaken kortare stunder idag. Tyvärr missar jag och Nova julafton nummer två i Kungsängen.
Saga är på topp och har sovit hos mormor och morfar. Hoppas verkligen hon får hålla sig frisk.
En del människor låter mycket och en del tar plats i tystnad. Hur mycket utrymme en person egentligen tar förstår man först när han eller hon är borta.
Att Anders inte var med igår på julafton märktes verkligen. En röst saknades. En plats i soffan vid kalle var tom. En falsk sång till nubben lös med sin tysta frånvaro. Det var verkligen en stor saknad.
Jag har förstått att jag och många med mig såg Anders som odödlig. En stark och trygg person fylld av godhet och som dessutom tog hand om sig själv i form av träning. En person som inte hördes mest men lyssnade, tog in och det som sades var värt att säga. Att Anders plötsligt inte finns mer är så fruktansvärt overkligt och jag förstår inte när det på riktigt ska gå in i huvudet. Det blir inte verkligt.
Julafton kom och gick ändå och det var mysigt. Annorlunda och tomt men så bra det bara kunde bli. Tomten kom, mycket godis o mat stoppades i magen, fina klappar och senare på kvällen kom även Wetterling. Julafton var lyckad!
Våra barn verkade piggna på sig under julafton och för första gången sen diacomit började vi känna igen våra flickor vilket var bäst av allt. Tyvärr vände det vid småtimmarna i natt. Nova fick feberfrossa och krampa. Andreas hade koll men jag var inte mkt till hjälp. Om det finns en gräns för vad man orkar med börjar jag komma dit. Den fruktansvärda sömnbristen senaste månaden gör mig inte stabilare. Åkte aldrig in i natt men nu på eftermiddagen for febern upp igen. Vi gav alvedon, ipren och stesolid men febern steg vidare till 40,5 och så klart krampa hon. Nova har ätit antibiotika i en vecka och borde vara friskare. Därför följde vi med ambulans in till ALB igen. De har tagit prover och akutläkaren är neurolog så vi är i trygga händer hoppas jag.
Så mycket mer vet jag inte. Det är en trött och ledsen mamma, syster, moster, svägerska, dotter och fru som skriver. Känns som allt gått utför sen oktober. Ser fram emot nytt år, 2013 kan bara bli bättre!!
På nåder fick även Nova komma hem idag och nedanstående nalle gjorde henne sällskap. Nu håller vi tummarna för att vi får stanna hemma hela julhelgen!
Jag: Vem är det?
Saga: Gaagaa!
Jag: Nä det är syrran…
Jag: (Pekar igen.) Vem är det?
Saga: Nene.
Ni som inte ser skillnad på barnen är ursäktade, de ser inte skillnad på varandra 