VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vi är kvar…

…och jag har inte mycket nytt att berätta. Febern är borta men hon är ändå jätteslö. Odling är tagen från PVK:n för att se om bakterien har rymt från porten ut i blodet. Det vore det värsta scenariot men skulle förklara varför hon är så slö och kramperna. Hon har fortsatt högt CRP men inte jättehögt. Hon är uppe och leker en stund men vill snabbt vila, helst ligga i vagnen och så ska man gunga. Hon sover väldigt mkt mer än hon brukar och slockna ändå strax efter 19. Lite smårädd att hon vaknar vid tre i natt, klarvaken, frisk och jätteglad….samtidigt som jag skulle bli jätteglad för då skulle jag känna igen min Nova.

Vi träffar många bekanta ansikten här som kommer in bara för att prata med Nova. Syftar då inte på Mia, Peter och Eddie eller Pappan som kom förbi med saker och sitt sällskap, utan på personalen på q80. Nova hejar glatt på alla som kommer och skickar slängpussar när de lämnar rummet, även de sköterskor som ”bråkar” med henne. Inte långsint och fortfarande orädd för människorna i blåa kläder, skönt!

Idag fick vi lämna rummet men hon har varit förvånansvärt nöjd här inne vilket också är ett tecken på sjukdom! Vi gick till lekterpain men hon hade inte alls ro och sprang runt, störde de som spelade biljard, blev arg när hon inte fick störa, slog och bet sin mamma, målade en teckning och sen däcka hon. De hela tog kanske 10-15 minuter men jag kan lova att det kändes som en evighet för mig, riktigt svettigt!

 

Jag är fruktansvärt uttråkad så det blir mkt foton, texter och kommentarer överallt. Inte ens Nova håller mig ju sällskap. Imorgon kväll är det EP föreläsning här på ALB som jag och Andreas ska gå på. Peter kommer in och håller Nova sällskap om vi är kvar, vilket det just nu känns som att vi kommer att vara. Saga kommer vara med mormor o morfar. Vilken tur vi ändå har med alla fina människor runt oss. Tog inte många minutrar innan vi hade barnvakt under föreläsningen och flera i ”kö”. Fantastiskt!!

Jag saknar Saga. Jätte, jätte, jätte mycket!!! Hon har också feber så vem vet, kanske kommer hon in…fast det vill jag inte. Jag vill ta med mig Nova hem till Andreas och Saga så vi kan sova tillsammans och kramas. Bara då är jag hel! Jag förstår mig verkligen inte på det här syndromet och jag hatar det för vad det gör mot mina barn, min familj och mina nära och kära. Förstör och skapar så mycket oro. Det känns vidrigt men det hjälper inte att vältra sig i misären. Vi får göra va vi kan för att vara starka tillsammans!

 

image

image

image


Kommentarer


  1. Anna Wahlström 2012/11/21 on 21:38 Svara

    Tänk att få ha Er två som föräldrar!!
    Ni alla fyra är med oss i våra tankar, Ni är fantastiska Camilla o Andreas!

    Grannarna på Åldermannavägen

    • flersamhet 2012/11/21 on 21:54 Svara

      Jättetack Anna, dina ord värmer!! <3
      Vi gör vad alla föräldrar skulle gjort om det tvingats in i samma situation men varma ord mår vi bra av att höra! Det ger energi""

      KRAMAR

  2. Jenny 2012/11/22 on 07:15 Svara

    Hoppas innerligt det vänder för N idag!! Och att ni får komma hem! Syndromet lever sitt egna liv och det värsta är att vi inte kan påverka det! Förstår verkligen hur du tänker! Kram!!

Lämna ett svar till flersamhet Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna