Saker för barn

Super Viking en supervagn

När vi väntade Alice började jag ganska tidigt att leta runt i olika barnvagnsgrupper och läsa barnvagnsbloggar för att få en känsla för vilken vagn som skulle passa oss. Jag hade ju en del tid där i början av graviditeten, delvis för att det var semester, och delvis för att jag inte gjorde mycket mer än att kräkas, sova och vila. Det blev rätt gott om timmar med mobilen i näven.

Rätt snart insåg jag att en Emmaljunga Super Viking lät som en vagn för oss. Den har stora hjul, svängbara framhjul, bra användarbetyg, inte en jättestor vagn men lämplig för såväl långa barn som långa föräldrar, och så gillar jag att den är svensktillverkad. Men, för att göra en lång historia kort, så blev det till sist en Emmaljunga Viking istället. Super Vikingens lillasyster, kan man nog säga. Lite mindre, lite nättare och lite billigare, men fortfarande väldigt bra.

20161007_164119I början var vi jättenöjda med vår lilla Viking. Den är nätt och tar sig fram överallt i stadsmiljö och är jättesmidig på pendeltåg och buss. Men så snart vi gick ut i skogen så blev det bökigare. Tanken på en Super Viking dök upp igen. Vi köpte bara chassi och liggdel till vår Viking och snart är Alice så stor att hon behöver en sittdel (hur gick det till?!). Skulle vi köpa en sittdel till VIkingen, eller skulle vi byta vagn helt? När vi började räkna på det insåg vi att det sannolikt skulle bli billigare för oss att köpa en Super Viking och sälja Vikingen, än att köpa en ny sittdel till vår Viking. Då var valet inte längre så svårt.

Den senaste månaden har jag således återigen hängt i en rad olika barnvagnsgrupper och på Blocket, idogt sökandes efter en Superviking med avtagbara lufthjul. För någon vecka sedan fick jag napp på en Super Viking i kanonskick med både liggdel och sittdel, till ett pangpris, där enda nackdelen var att den hade punkteringsfria hjul. Men eftersom det är deras nya variant på punkterinsgfria tänkte vi att vi testar – och igår kom vår nya skönhet hem till oss. Vi är SÅ nöjda!

Hjulen är inte alls så stumma som jag var rädd för, tvärtom så känns det plötsligt som en lättnad att inte vara orolig för punktering. Vagnen är högre, vilket både jag och maken uppskattar, och Alice kommer dessutom närmare oss. Den känns stadigare och viktigast av allt: den rullar finfint i skogen. Idag körde jag genom löst grus, och det gick hur bra som helst.

Visst är den lite större och lite tyngre, men eftersom hjulen är så mycket större (Super Vikings framhjul är lika stora som Vikingens bakhjul) så stör det inte. Den rullar så lätt ändå. Emmaljungas Viking är en fantastisk vagn för den som främst rör sig i stadsmiljö, men vill man kunna ha med sig vagnen ut i skogen är Super Vikingen tveklöst det bästa alternativet. Nu har Alice ett vrålåk för ett par år framöver!
SV

/ Thérèse

Historia på vinden

I helgen gjorde jag en djupdykning bland kartongerna på mina föräldrars vind. I kartonger som inte öppnats på över femton år hittade jag mina skolböcker från tredje klass, hemsydda klänningar, teckningar ritade på baksidan av manusutkast till mammas avhandling, en triljon småpryttlar, gosedjur, pussel och spel. Men också en del grejer som vi vill använda till Alice.20170702_190737

Min röda fina dockvagn/lära-gå-vagn från Miksi som jag älskade att köra runt leksaker och bädda ner mina dockor i. Den behöver lite kärlek (eller ännu hellre trälim) innan den kan utsättas för ett barns potentiellt bryska hantering, men sen kommer den fungera fint. Där fanns också katten Gustav som jag fick på min ettårsdag. Han får20170702_190322 nog gå ett antal varv i tvättmaskinen innan Alice kan få honom, men tills vidare kan han åtminstone taplats på en hylla någonstans.  Där fanns lite böcker (ni vet såna man hade ett kasettband till där någon läste boken, och sen sa det pling när man skulle vända blad i boken), en badanka och lite roliga klossar. Och så en kulram och den söta taxen från Brio. Allt passar förstås inte till Alice än, men det är fina färger för henne att titta på, så nu får de bo hemma hos oss istället för uppe på vinden.

Dessutom hittade jag en plastleksak att hänga på spjälsängen. Jag trodde att Alice skulle vara för liten för att använda den, men jag hade inte ens hunnit fästa banden på sängen innan hon var där och pillade fascinerat. Eftersom spjälsängen ändå inte används som sovplats för henne nu, utan som trygg plats när jag behöver lägga ifrån mig henne en stund dagtid, så kan det nog blir bra.

Till sist hittade vi en hel låda full av lakan, filtar och tyger till spälsäng och barnvagn. De två stickade filtarna på bilden har min mormor stickat, och de qviltade filtarna har mamma sytt till mig, precis som den lilla kudden och örngottet. Det är märkligt det där hur minnet fungerar. Jag minns mönstren från de qviltade filtarna (de rosa till höger i bild) så otroligt väl, trots att det är många, många år sedan jag såg dem senast. Nu snurrar allt rosa i tvättmaskinen och jag håller tummarna för att de ska överleva den behandlingen.20170702_190850

Det känns så fint på något sätt, att låta Alice få leka med och omges av små bitar av hennes, min och vår historia.

/ Thérèse