Rädsla och oro

Att våga tro

Sedan jag plussade har jag burit på en oro för att graviditeten på något sätt skulle avslutas utan att vi fick ett barn. Inget underligt med det, jag gissar att det är tankar som de flesta gravida brottas med i olika utsträckning. Först var det svårt att våga tro att det alls levde någonting inom mig. När jag kom för behandling av min HG (mer om det här) första gången någonstans i vecka 7, så fick jag göra ett tidigt ultraljud. Det var fantastiskt att se det pickande hjärtat på skärmen. Men ganska snart kom oron tillbaka. Jag fick tips att köpa en ultraljudsmonitor, ringa barnmorskan och be om ett extra ultraljud och så vidare. Men jag insåg att det inte skulle hjälpa. Min oro är här för att stanna. Den är en del av föräldraskapet.

Till saken hör att det mycket nära mig finns erfarenheter av barn som inte överlevt förlossningen. Jag har själv arbetat på neonatal-IVA (avdelning för sjuka eller extremt mycket för tidigt födda barn) och har vårdat 24-veckorsbebisar palliativt. De här sakerna tillsammans har nog bidragit till att graviditeten för mig inte har ett självklart lyckligt slut. Jag vet att det aldrig finns några garantier. Utmaningen är att en måste våga tro ändå. En måste våga planera för att barnet där inne faktiskt kommer att ligga utanpå min mage om några månader. Rent statistiskt har vi alla odds på vår sida. Jag gillar statistik. Det ger en något konkret att hålla i handen. barnvagn emmaljunga viking

Så efter KUB-undersökningen i vecka 12 (ultraljud och viss scanning för kromosomfel hos bebisen) valde vi att långsamt börja köpa saker till Hjärtis – den lilla krabaten i min mage. Ett plagg här, ett plagg där. Jag köpte lite mammakläder. Och plötsligt en dag köpte vi barnvagn, något vi egentligen tänkt göra till årsskiftet. Men när ”vår” vagn reades ut tog vi ett djupt andetag och hoppade. Vi väntar barn – inte missfall. Jag måste våga tro, även när det känns läskigt. Eller snarare: särskilt när det känns läskigt.

Nu står vår fina Emmaljunga Viking här i vardagsrummet och väntar. En symbol för hopp och mod och framtidstro. En vagn till vår Hjärtis.

/ Thérèse