Alla inlägg av ettnyttliv

Super Viking en supervagn

När vi väntade Alice började jag ganska tidigt att leta runt i olika barnvagnsgrupper och läsa barnvagnsbloggar för att få en känsla för vilken vagn som skulle passa oss. Jag hade ju en del tid där i början av graviditeten, delvis för att det var semester, och delvis för att jag inte gjorde mycket mer än att kräkas, sova och vila. Det blev rätt gott om timmar med mobilen i näven.

Rätt snart insåg jag att en Emmaljunga Super Viking lät som en vagn för oss. Den har stora hjul, svängbara framhjul, bra användarbetyg, inte en jättestor vagn men lämplig för såväl långa barn som långa föräldrar, och så gillar jag att den är svensktillverkad. Men, för att göra en lång historia kort, så blev det till sist en Emmaljunga Viking istället. Super Vikingens lillasyster, kan man nog säga. Lite mindre, lite nättare och lite billigare, men fortfarande väldigt bra.

20161007_164119I början var vi jättenöjda med vår lilla Viking. Den är nätt och tar sig fram överallt i stadsmiljö och är jättesmidig på pendeltåg och buss. Men så snart vi gick ut i skogen så blev det bökigare. Tanken på en Super Viking dök upp igen. Vi köpte bara chassi och liggdel till vår Viking och snart är Alice så stor att hon behöver en sittdel (hur gick det till?!). Skulle vi köpa en sittdel till VIkingen, eller skulle vi byta vagn helt? När vi började räkna på det insåg vi att det sannolikt skulle bli billigare för oss att köpa en Super Viking och sälja Vikingen, än att köpa en ny sittdel till vår Viking. Då var valet inte längre så svårt.

Den senaste månaden har jag således återigen hängt i en rad olika barnvagnsgrupper och på Blocket, idogt sökandes efter en Superviking med avtagbara lufthjul. För någon vecka sedan fick jag napp på en Super Viking i kanonskick med både liggdel och sittdel, till ett pangpris, där enda nackdelen var att den hade punkteringsfria hjul. Men eftersom det är deras nya variant på punkterinsgfria tänkte vi att vi testar – och igår kom vår nya skönhet hem till oss. Vi är SÅ nöjda!

Hjulen är inte alls så stumma som jag var rädd för, tvärtom så känns det plötsligt som en lättnad att inte vara orolig för punktering. Vagnen är högre, vilket både jag och maken uppskattar, och Alice kommer dessutom närmare oss. Den känns stadigare och viktigast av allt: den rullar finfint i skogen. Idag körde jag genom löst grus, och det gick hur bra som helst.

Visst är den lite större och lite tyngre, men eftersom hjulen är så mycket större (Super Vikings framhjul är lika stora som Vikingens bakhjul) så stör det inte. Den rullar så lätt ändå. Emmaljungas Viking är en fantastisk vagn för den som främst rör sig i stadsmiljö, men vill man kunna ha med sig vagnen ut i skogen är Super Vikingen tveklöst det bästa alternativet. Nu har Alice ett vrålåk för ett par år framöver!
SV

/ Thérèse

Historia på vinden

I helgen gjorde jag en djupdykning bland kartongerna på mina föräldrars vind. I kartonger som inte öppnats på över femton år hittade jag mina skolböcker från tredje klass, hemsydda klänningar, teckningar ritade på baksidan av manusutkast till mammas avhandling, en triljon småpryttlar, gosedjur, pussel och spel. Men också en del grejer som vi vill använda till Alice.20170702_190737

Min röda fina dockvagn/lära-gå-vagn från Miksi som jag älskade att köra runt leksaker och bädda ner mina dockor i. Den behöver lite kärlek (eller ännu hellre trälim) innan den kan utsättas för ett barns potentiellt bryska hantering, men sen kommer den fungera fint. Där fanns också katten Gustav som jag fick på min ettårsdag. Han får20170702_190322 nog gå ett antal varv i tvättmaskinen innan Alice kan få honom, men tills vidare kan han åtminstone taplats på en hylla någonstans.  Där fanns lite böcker (ni vet såna man hade ett kasettband till där någon läste boken, och sen sa det pling när man skulle vända blad i boken), en badanka och lite roliga klossar. Och så en kulram och den söta taxen från Brio. Allt passar förstås inte till Alice än, men det är fina färger för henne att titta på, så nu får de bo hemma hos oss istället för uppe på vinden.

Dessutom hittade jag en plastleksak att hänga på spjälsängen. Jag trodde att Alice skulle vara för liten för att använda den, men jag hade inte ens hunnit fästa banden på sängen innan hon var där och pillade fascinerat. Eftersom spjälsängen ändå inte används som sovplats för henne nu, utan som trygg plats när jag behöver lägga ifrån mig henne en stund dagtid, så kan det nog blir bra.

Till sist hittade vi en hel låda full av lakan, filtar och tyger till spälsäng och barnvagn. De två stickade filtarna på bilden har min mormor stickat, och de qviltade filtarna har mamma sytt till mig, precis som den lilla kudden och örngottet. Det är märkligt det där hur minnet fungerar. Jag minns mönstren från de qviltade filtarna (de rosa till höger i bild) så otroligt väl, trots att det är många, många år sedan jag såg dem senast. Nu snurrar allt rosa i tvättmaskinen och jag håller tummarna för att de ska överleva den behandlingen.20170702_190850

Det känns så fint på något sätt, att låta Alice få leka med och omges av små bitar av hennes, min och vår historia.

/ Thérèse

DIY: Babygym

När Alice var en månad gammal började jag fundera på det här med babygym. Men de jag hittade var antingen för tråkiga (ofta gjorda i dova färger för att tilltala ett vuxet öga snarare än ett barns), för dyra (hade varken lust eller möjlighet att hosta upp en tusenlapp) eller för plastiga (har gärna så naturliga material som möjligt närmast henne). Därför började jag söka möjligheter att fixa ett själv. Min största fundering var hur man skulle lösa det med bågar att hänga leksaker i, men så snubblade jag över förslaget att använda en itusågad rockring, så det fick det bli.

Tyvärr verkar bilderna jag tog under tillverkningsprocessen ha försvunnit, så ni får nöja er med bild på slutresultatet. D20170516_140642et här använde jag:

  • 1 rockring (60 kr på Intersport)
  • Bomullstyg, ca 1,5 x 1,5 m
  • Vadd att fylla med (jag blandade vad jag hade i skåpen, vadd på rulle och kuddstoppning, men enbart vadd på rulle vore nog enklast). Hur många lager som behövs beror på hur tjock vadd du har, och hur tjock du vill ha liggytan.
  • Två tygremsor att klä rockringarna med. Mät just din rockring, men mina blev ca 125 cm långa och 5 cm breda.
  • Tyg/snöre till öglorna att fästa ringarna med. Jag använde överblivna kantband från när jag sydde mitt babynest (även tygremsorna och vadden var över sedan det projektet – återvinning ftw!)
  • Snodd att fästa leksakerna med. Jag köpte 3 meter på rea för typ 10 kronor hos min tygaffär.
  • Leksaker! Hos oss hänger främst fingerdockor från IKEA, 59 kronor för tio stycken. Färgglada och enkla att hänga upp. Alice älskar dem!
  • Sytråd, symaskin, sax och stor säkerhetsnål.

Så här gjorde jag:

Mät rockringens diameter, det är nämligen den diameter du ska ha för din liggdel. Enklast är att använda rockringen som ”mönster”: lägg den på tyget och rita av längs ytterkanten. Klipp ut i dubbelt tyg (jag har mönstrat tyg på översidan och enfärgat på undersidan). Lägg tygerna rätsida mot rätsida, vik på mitten och markera – här ska du fästa öglorna som håller uppe rockringen när den fungerar som bygel. Vik på mitten på andra hållet för att markera var de sista öglorna ska sitta. Klipp till det tyg eller band du ska använda till öglor och nåla fast mellan tyglagren till liggdelen. Jag gjorde öglan ca 2 cm bred och ungefär lika lång i cm som rockringens omkrets var. Sy ihop de två tyglagren till liggdelen och sy samtidigt fast de fyra öglorna. Lämna ca en dm öppet så att du kan fylla med stoppning. Använd rockringen som ”mönster” även för att mäta upp vadd om du använder sådan på rulle. Nu använder du rockringens innermått eftersom några centimeter försvunnit i sömsmån när du sytt ihop liggdelen.

Fyll liggdelen med stoppning. Eftersom jag både använde vadd på rulle och lös stoppning valde jag att lägga vadden på rulle i mitten, sy en söm runt om och sedan stoppa den yttre delen med lös vadd. Det har fördelen att bebisen får som en kudde att ligga på, men nackdelen att hen måste ligga ganska långt ut med huvudet. Hade jag sytt ett nytt gym hade jag gjort hela liggdelen i samma material, utan förhöjning längst ut.

Sy igen öppningen med dolda stygn.

Såga nu itu rockringen, den ena delen måste vara ett par centimeter längre än den andra för att de ska kunna korsas. Mät omkretsen och lägg till en cm för att veta hur breda remsor du ska sy. Klipp till. Jag gjorde remsorna åtta cm längre än rockringen.  (Dvs om rockringshalvan är 120 cm lång och 4 cm i omkrets gör du tygbiten 128 cm lång och 5 cm bred). Sy hop remsan som ska bli fodral till rockringen, rätsida mot rätsida. Vänd – det här var det moment som var svårast. Det gamla knepet från syslöjden att fästa en säkerhetsnål i ena änden och sedan mata den genom tyget (som nu är en lång, smal tub) var tålamodsprövande och jag gav upp tre gånger innan jag till sist lyckades. Nu har du en tygremsa som du kan trä på din rockring! Peta in ändarna i själva rockringen, eller sy ihop fint för hand.

Nu kan du montera! Stoppa ner den kortaste rockringen i två av öglorna. Ta den längre och lägg över och fäst i de två andra öglorna. Här kan du behöva en extra hand eftersom du också behöver knyta ett band i själva krysset för att hålla ihop bågarna. Det låter instabilt, men blir förvånansvärt stadigt. Tack vare att bågarna fästs samman i mitten kan de inte välta.

Nu har du det roligaste kvar – att hänga upp vad än du tror att din bebis kan tycka om. Kanske något som låter, glittrar, speglar eller bara är fina färger. Tänk på att fästa sakerna ordentligt – när bebisen slår på dem kan de få god fart – och att inte hänga upp någonting som kan skada bebisen om de skulle lossna eller gå sönder.

Tips! Tänk på att bebisars syn inte fungerar som vuxnas. När vi kanske uppskattar milda jordfärger eller pasteller, behöver barnet starka färger och särskilt kontraster. Därför klär jag ofta mitt barn i mjuka pasteller (de färgerna ser hon ändå inte i huvudsak så mycket av), men låter hennes leksaker vara färgstarka. Rött är en färg som verkar passa många barn.

20170608_140812

Lycka till!

/ Thérèse

Skriv under för rätten till det självklara

Emma, som driver den eminenta Förlossningspodden (som jag hetslyssnade igenom två varv under graviditeten) tipsar idag om ett upprop för bättre förlossningsvård. En förlossningsgaranti, helt enkelt. Bättre arbetsvillkor för barnmorskor och akuta åtgärder för att säkra kvinnors trygghet och hälsa i samband med förlossning är vad som krävs av Sveriges Kvinnolobby, Barnmorskeförbundet, Födelsehuset, Födelsevrålet och Kvinnliga Läkares Förening. Det känns så sorgligt att något så självklart som rätten till en säker förlossning är allt annat än självklart.

Skriv gärna under du också, namninsamligen finns här och kommer att lämnas till sjukvårdsminister Annika Strandhäll.

Själv hade jag tur, och det känns fruktansvärt att skriva så. Under de sista timmarna av min förlossning var det ständigt minst en barnmorska, en läkare och en undersköterska på salen, och periodvis det dubbla antalet. Allt gick bra för både mig och Alice, men så var det också halvtomt på förlossningen just den kvällen. En trygg förlossning ska inte handla om tur eller om var i landet man bor. Det är helt oacceptabel. Så skriv på!

/ Thérèse

Att svära i småbarnsföräldrarnas kyrka

20170625_155049Det är mycket som inte blivit som jag tänkt mig med graviditet, förlossning och föräldraskap. Graviditeten blev tuffare än jag hoppats på, förlossningen främst annorlunda, och föräldraskapet har blivit bättre på alla punkter. Men så blir det väl när en ska försöka föreställa sig hur något en aldrig varit med om kommer att bli.

Om några dagar blir Alice tre månader och frånsett hennes första levnadsvecka så är sömnbrist inget problem. Det känns lite som att svära i småbarnsföräldrarnas kyrka, men nej, jag känner inte alls igen mig i alla zombieliknande beskrivningar av livet som småbarnsförälder. Och ja, jag jinxar nu, och ja, jag räknar med att ni flerbarnsföräldrar sitter och skrattar bakom er skärm och skrockar något om ”vänta bara”. Men det är okej (även om det beteendet också är något att återkomma till). För de här tre första månaderna har gått vida bättre än jag någonsin vågat drömma om, och det är allt som spelar någon roll för mig.

Kanske är det också en bidragande orsak, förresten. Att jag räknat så iskallt med att inte få sova det första året. Och att jag sov sämre under graviditetens fyra sista månader än jag gjort under de tre första månaderna som förälder. Men ibland upplever jag det nästan som att folk blir provocerade av att jag inte är intill bristningsgränsen trött. Den första månaden fick jag alltid lägga till ”men det vänder säkert snart” eftersom jag visste att jag annars skulle få ett ”men vänta du bara” eller ”fast det är nog bara en fas” när jag sa att jag ändå sover helt okej. Lite som om jag borde skämmas för att jag har det så bra.

Kanske har jag en extremt välsovande bebis, men då vet jag inte vad man ska kalla de bebisar som sover hela nätter redan och som somnar när de stoppas i säng. Den första veckan var jag gråtfärdig och sjösjuk av trötthet nattetid, främst för att hon hade svårt att somna om. Men sen sov hon snabbt en och en halv eller två timmar i streck. Nu ammar jag sista gången vid tio, elva på kvällen och sedan en eller två gånger under natten. Jag brukar landa på mellan sex och sju timmar per natt, uppdelat på två eller tre sovpass. Och det funkar över all förväntan. Alice sover i bästa fall nio timmar per natt.

Egentligen är det jobbigare att Alice inte riktigt är någon dagsovare, och att hon alltid har legat i underkant av den sömntid per dygn som uppskattas för bebisar. Hon kan somna i vagnen, men vaknar när vagnen stannar eller vi parkerar i hallen. Hon kan somna i min famn under amning, men vaknar så fort jag gör en ansats till att lägga ner henne. Hon kan somna i selen, men vaknar om jag är stilla för länge. Ofta kör hon power naps på femton, tjugo minuter per gång. Alla råd om att sova när bebisen sover går om intet då. Jag prioriterar sånt som att gå på toa, äta mat och köra en maskin tvätt. När jag skriver detta sitter hon i sin Babysitter (fantastisk uppfinning!) som jag gungar med vänsterfoten sedan en timme tillbaka. Hon småslumrar, vaknar mellan varven, pratar lite, slår på en leksak och somnar om. Slutar jag gunga så vaknar hon. Men det är okej! Det är okej. Jag mår så mycket bättre än jag vågade hoppas på. Jag är så mycket piggare. Jag är så mycket starkare. Jag är inte alls så slutkörd som jag var rädd för. Jag kan njuta av bebis och spädbarnstiden och det tänker jag inte skämmas ett dugg för. Bara njuta av!

/ Thérèse