Hjärtis i magen blev en Alice i famnen. En blogg om barn och föräldraskap, graviditet och feminism. Längst ner på sidan hittar du kategorier och bloggens arkiv – leta gärna upp gamla inlägg där!

Hyllningsbrev till min kropp, del II

För drygt två månader sedan skrev jag ett hyllningsbrev till min kropp. Det går att läsa här. Idag är det dags för en uppföljning. Om du inte mår bra av att läsa om vikt och kroppsförändring, i relation till graviditet eller i största allmänhet, så ber jag dig att sluta läsa här. Jag vill inte att min blogg ska göra dig illa.

*

*

*

Idag nådde jag den vikt jag hade när jag fick veta att jag var gravid med Alice. Om en vecka är det ett år sedan jag plussade. På det året har jag pendlat kraftigt i vikt. Först gick jag ner ett antal kilo för att jag kräktes så mycket av min hyperemesis, och sen gick jag upp, upp, upp och upp i vikt. Jag samlade en massa vätska och åt nästan konstant i försök att hålla illamåendet i schack. Och så föddes mitt livs stora kärlek, och vågen började raskt peka nedåt. För varje kilo som rann av, vann jag lite av min rörlighet tillbaka. Även om det känns otroligt att jag nu gått ner trettio kilo sedan förlossningen den 1 april, så är det faktiskt inte det som är den största vinsten, utan att jag fått tillbaka min kropp som jag känner den.

Redan i mitt förra hyllningsbrev skrev jag att jag orkade gå en halvmil och att det allra mesta kändes som vanligt. Det som hänt sedan sist är egentligen bara att allt blivit lite, lite bättre. Ryggen gör ont om jag burit Alice, men överlag är den också bättre. Jag har en del problem med yrsel som troligen hör ihop med den snabba viktnedgången, för mitt Hb som var lågt efter förlossningen är bra igen. Men annars är det bara bra!Jag kan nu gå sju, åtta kilometer och snittar en dryg halvmil om dagen. Mina magmuskler har gått ihop ytterligare och jag märker att bålstabiliteten är bättre. Jag har fått på mig min vigselring och väntar ivrigt på att förlovningsringen också ska passa. Mina fingrar har uppenbarligen bytt form sedan graviditeten, för viktmässigt ”borde” de ha passat för längesedan. Jag känner nästan inte alls av foglossningen längre, och smärtan i händerna efter karpaltunnelsyndromet är faktiskt helt borta!

När jag tänker tillbaka på graviditeten har jag svårt att förstå hur kasst jag faktiskt mådde, för frånsett att jag fortfarande är svagare i musklerna och har sämre kondis än för ett år sedan, så känner jag mig faktiskt precis som före graviditeten. Jag undviker ingenting mer än löpning, jag bär och klättrar och leker och hoppar och mår så himla bra!

Så tack kroppen, ännu en gång. Jag böjer min nacke och lyfter på hatten, för så här bra vågade jag aldrig tro att jag skulle må så snart igen.

Tack!

20170718_102223

En vecka efter förlossningen vs idag: tre och en halv månad efter förlossningen

/ Thérèse

4 reaktioner på ”Hyllningsbrev till min kropp, del II

  1. Snyggt jobbat!
    Jag är nere på samma vikt som innan jag blev gravid (har legat på samma vikt sedan jag opererade bort sköldkörteln 2013) men har mer ”fluff” på magen nu. Var verkligen inte smal innan, men har fått en helt annan form nu.

    1. Bra jobbat!
      Känner igen det där med magfluff. Alla mina jeans med låg midja kommer så snart jag orkar att förpassas till någon låda för en glömd kropp (alternativt skickas till typ myrorna). Även om vikten är densamma som innan graviditeten är kroppsformen verkligen en helt annan!

  2. Hej! Läste din tidigare blogg och tycker det är kul med den här? Tänkte bara höra hur det blev med din fibromyalgi efter förlossning, och nu som föräldraledig. Har du märkt någon skillnad?

    1. Hej!
      Kul att du hittat hit Emma 🙂
      Jag har svårt att ge något riktigt bra svar på din fråga. Hela graviditeten mådde jag så kasst och hade så ont överlag, men jag vet inte riktigt vad som hade med fibron att göra och vad som berodde på annat. Efter förlossningen har jag blivit fri från alla graviditetskrämpor, och mår därmed mycket bättre i kroppen, men återigen är det svårt att säga vad som är fibro och vad som är annat. Dock kan jag säga så här: fibron är nu ungefär på samma nivå som innan jag blev gravid. Varken påtagligt mycket bättre eller sämre, och det räcker gott för mig. Jag var rädd att en graviditet skulle försämra mig ordentligt, men det har alltså inte skett (än).

Lämna ett svar till Emma K Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *