Hjärtis i magen blev en Alice i famnen. En blogg om barn och föräldraskap, graviditet och feminism. Längst ner på sidan hittar du kategorier och bloggens arkiv – leta gärna upp gamla inlägg där!

34 – när orken tryter

20170210_161428Fredag innebär ny graviditetsvecka. Idag säger vi hej och välkommen till vecka 34! Den här veckan har jag hållit min sista föreläsning för den här våren. Det känns märkligt eftersom mars månad brukar vara den allra mest föreläsningsintensiva månaden under våren (och november under hösten). Samtidigt känns det verkligen som att det var hög tid att sluta resa.

Den här veckan har jag nämligen också för första gången känt mig less på att vara gravid. Jag vill inte mer. Det är en ny känsla, och jag tror egentligen mest det handlar om att jag tillåter mig att känna det nu. Hjärtis är så pass stor att det inte vore en fullkomlig katastrof om hen skulle födas, och därför vågar jag låta känslan komma. För nu är det tungt.

För några veckor sedan skrev jag att jag haft några veckor utan illamående och kräkningar. Det var ljuvligt, men jag var också medveten om att det mycket väl kunde vända igen. Låt oss säga att det har gjort det. Jag mår återigen illa dygnet runt, och kräker visserligen inte dagligen, men flera gånger i veckan. Men värst är ändå den vidrigt, gräsliga foglossning jag fått i kombination med att jag tycks få sammandragningar för minsta lilla. Jag går med myrsteg, så långsamt att hunden på sexton och ett halvt drar i kopplet och tittar anklagande på mig. Låt oss säga att det var några år sedan hon drog i kopplet senast, hennes favotempo ligger vanligtvis betydligt lägre än mitt. Men inte längre.

Det här i kombination med att mina övriga värden hos barnmorskan bara blir allt sämre gör att modet sjunker. Sju veckor kvar till beräknad förlossning känns som en halv evighet. Samtidigt får jag inte fastna i den här känslan. Då kommer jag aldrig orka. Så nu har jag skrivit av mig här och hoppas kunna lämna missmodet och göra en nystart imorgon. Det är faktiskt bara sju veckor kvar. På allvar bara. I förhållande till att jag mått som en kratta i ett halvår, så är sju veckor bara en blinkning. Det kommer gå. Jag kommer att fixa det.

/ Thérèse

4 reaktioner på ”34 – när orken tryter

  1. Så kämpigt. Starka, starka du! Vilka värden är det som blir sämre? Kan det bli aktuellt att ta ut Hjärtis i förtid tror du? KRAM

    1. Tack vännen <3 Det är lättare idag, tänk vad några timmar av sammanhållen sömn kan göra med copingförmågan!

      Nja, inte som läget är nu. Det är blodtrycket som stiger, ligger nu på gränsen till att behöva medicineras och får gå på täta kontroller för att se så jag inte börjar läcka protein (dvs. kolla att jag inte utvecklar havandeskapsförgiftning). Om det sker kan det förstås bli aktuellt med tidigare förlossning, men håller tummarna för att det "bara" är ett höjt blodtryck. Sen är det mitt Hb som fortsätter sjunka, de har pratat järndropp men har klarat mig undan än så länge. Är supernervös för det då det kan leda till anafylaxi. Men lågt Hb är ju inte skäl för igångsättning.
      Kram!

    1. Jo, jag börjar förstå det. Rädslan för förlossningen har inte försvunnit, men helt klart fått konkurrens av motivationen att slippa vara gravid mer. Men tiden kunde trots allt få gå lite snabbare nu …

Lämna ett svar till My Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *