Hjärtis i magen blev en Alice i famnen. En blogg om barn och föräldraskap, graviditet och feminism. Längst ner på sidan hittar du kategorier och bloggens arkiv – leta gärna upp gamla inlägg där!

Vård på olika villkor

Sedan jag blev gravid har en ny del av sjukvården öppnat sig för mig, nämligen mödravården. Jag har sedan tidigare hyfsat god koll på sjukvården, dels för att jag är vårdutbildad och har arbetat på sjukhus, dels för att jag är intresserad av sjukvårdsjuridik, och dels för att jag arbetat mycket med psykiatri- och psykiatrifrågor. Men mödravården har varit en blind fläck för mig.

Något som blir så uppenbart när man har kontakt med andra gravida via stora facebookgrupper, är hur olika förutsättningar gravida har beroende på var i landet man bor. Redan i andra paragrafen i hälso- och sjukvårdslagen slås fast att målet för hälso- och sjukvården är ”en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen”. Det ska förstås inte tolkas som att alla ska få samma vård, för en vård på lika villkor handlar om att olika människor behöver olika insatser. Vissa behöver lite hjälp, andra behöver mycket. Men de stora geografiska skillnaderna i tillgång till vård för gravida kan inte sägas ge vård på lika villkor.

Låt mig ta några exempel. Vi börjar med fosterdiagnostik och ultraljud. Här i Östergötland, där jag bor, erbjuds alla gravida två ultraljud. I samband med det tidiga ultraljudet finns dessutom möjligheten att genomgå ett så kallat KUB-test. Då kombineras ultraljudet med ett blodprov från den gravida och lite andra kontrollfrågor, och utifrån detta räknas det ut hur stor eller liten den statistiska sannolikheten är att barnet i magen bär på någon av de vanligaste kromosomavvikelserna.

På andra håll i landet är det tidiga ultraljudet borttaget, och gravida får bara göra ett så kallat RUL (rutinultraljud) runt vecka 18-20. Då ska man komma ihåg att gränsen för fri abort ligger i vecka 18. Fram till vecka 22 kan Socialstyrelsen godkänna abort om det finns särskilda skäl. Region Skåne är ett av de landsting som strukit det tidiga ultraljudet. KUB erbjuds bara kvinnor som är äldre än 33 år vid graviditetsstarten. Övriga kvinnor får betala tusentals kronor om de vill genomgå KUB.

Vissa kvinnor kan alltså gå halva graviditeten utan att veta om de väntar ett eller flera barn. Om barnet i magen verkar må bra och utvecklas fysiologiskt som förväntat, eller alls få en bekräftelse på att det finns ett levande barn i magen.

Ett annat område där de regionala skillnaderna är stora gäller foglossning eller graviditetsrelaterad bäckensmärta. Här verkar det dessutom se olika ut även inom ett och samma landsting eller region. På vissa håll finns fysioterapeuter att tillgå på mödravården. På andra håll hänvisas den gravida till primärvården, och på andra håll till kvinnohälsan på närmaste sjukhus. Där jag bor finns fysioterapeut tillgänglig två dagar i veckan på sjukhuset i grannstaden. Hon kan erbjuda akupunktur och skriva ut kryckor. Kryckor är dock ett hjälpmedel, och i Östergötland ska patienter numera betala för hjälpmedel om åkomman är tillfällig (dvs. har du en bestående funktionsnedsättning kan du få gratis hjälpmedel, inte annars). Mina kryckor fick jag därför vackert betala 200 kronor för, medan gravida i andra landsting kan låna dem kostnadsfritt. Samma sak med mitt foglossningsbälte, det köpte jag på Blocket, medan andra erbjuds det gratis. Min tens-apparat fick jag däremot låna de första tre månaderna, för att sedan hyra den för några hundralappar resten av graviditeten. Andra landsting erbjuder ingen tens, och gravida får köpa apparaten privat.

Som ni vet har jag haft hyperemesis gravidarum (HG) hela graviditeten, alltså ett extremt graviditetsillamående. Även om jag mått illa och kräkts i över ett halvår, har jag ändå fått en någorlunda human form av HG. Vissa gravida tvingas leva på intravenös näring (dropp) mer eller mindre hela graviditeten. Hur detta ordnas varierar mycket kraftigt i landet. En delförklaring kan nog vara att kunskapen om HG fortfarande är undermålig rent generellt. Kvinnor som kräkt dygnet runt i flera månader får på fullaste allvar rådet att köpa kex och åksjukearmband för att lindra illamåendet – medan andra får tillgång till avancerad sjukvård i hemmet där sjukvårdspersonal kommer och kopplar dropp två gånger per dygn. Variationerna är alltså enorma. Vissa gravida får tillgång till bra läkemedel (jag tillhör dem), medan andra träffar läkare som vägrar skriva ut de mer potenta preparaten. Här verkar både geografi och personlig lämplighet hos vårdpersonalen spela stor roll för vilken hjälp den gravida får.

Tillgången till vård varierar också. I vissa landsting är vården organiserad så att den gravida får ett telefonnummer till sin barnmorska på mödravården, dit hon kan ringa och tala in ett meddelande på röstbrevlådan för att bli uppringd. Här i Östergötland ringer vi ett gemensamt nummer och hamnar i en telefonkö och blir uppringd av en barnmorska (inte din egen) under dagen. Förhoppningsvis uppstår din fråga under kvällen, natten eller tidig morgon, för ringer du efter tiotiden är telefonkön ofta full. Då får du antingen vänta ett dygn till (inte så roligt om en mår dåligt eller oroar sig för barnet) eller söka akut på sjukhus eller förlossning. Jag som tillhör lilla Mjölby kan dessutom bli uppringd av en barnmorska i Linköping som inte kan rutinerna i Mjölby. När jag runt vecka 20 ville höra om jag kunde få kolla mitt Hb visste helt enkelt inte den barnmorska som ringde upp mig om det var möjligt i min stad, utan hänvisade mig till mitt inbokade möte en vecka senare.

Vårdens organisation uppfattar jag också vara en källa till stor osäkerhet för gravida. Många frågor i gravidforum rör vem man ska kontakta för att få vilken hjälp. Tyvärr går det inte att ge generella råd, för de lokala skillnaderna är så stora. Här i Östergötland vill inte primärvården ta i gravida med tång. Tyvärr vill inte heller mödravården ta emot en innan man är inskriven (här sker det runt vecka 8-10). Jag hamnade därför i limbo när jag som nygravid snabbt ville veta om jag kunde fortsätta äta mina mediciner, eller om de behövde sättas ut. Efter mycket om och men fick en stackars AT-läkare på vårdcentralen fatta beslutet, även om han erkände att jag verkade mer påläst i ämnet än han var. Men efter inskrivningen har mödravården läkaransvar. Här i Mjölby innebär det visserligen att det är kvinnohälsan i Motala som bistår med läkare, det finns inga här i Mjölby. Men jag sjukskrivs av gynekologer. På andra håll i landet hänvisas gravida till primärvården om de behöver hjälp med exempelvis sjukskrivning för graviditetsrelaterade problem. Allmänläkare är bra på mycket, men de är verkligen inte specialister på gravidas sjukdomar. Jag uppfattar det som att de kvinnorna har svårare att få adekvat vård och hjälp, även vi som får träffa specialister.

Jag kan fortsätta en god stund till, men väljer att sätta punkt här. Kontentan av min lilla spaning är att mödravården, och därmed möjligheten för gravida att få en så bra graviditet som möjligt, med så gott stöd som möjligt och få så goda förutsättningar för en bra förlossning och början på föräldraskapet, varierar kraftigt i landet. Jag har mycket svårt att se att det går att kalla mödravården ges på lika villkor för alla gravida. Den vård och de insatser du får, och vilken prislapp den har, är i allra högsta grad beroende av din gatuadress. Det är inte förenligt med en jämlik vård.

/ Thérèse

8 reaktioner på ”Vård på olika villkor

  1. Hej! I skåne har det inte erbjudits ett tidigare ul än det i v. 20, åtminstone inte på 2000-talet. Det som fanns innan 2012 var ett senare ul, minns inte exakt i vilken v. jag gjorde det men runt 30-35. Det togs bort 2012 (ev 2013), men alla jag pratat med som har velat göra ett andra ul har fått remiss av sin bm. Som en tyst protest att bm vill ha det kvar fick jag känslan av… Vilka skäl de anger för ul i remissen vet jag inte. Jag var gravid med mitt första barn när det erbjöds två ul och mitt andra efter ändringen. Tycker två ul är rimligt, men visste faktiskt inte att vissa erbjuder ett ännu tidigare ul. Hur tidigt är det? Jag har varit för ung för att göra kub-test, så inte hellee i samband med det har jag gjort ul. (Har valt bort att göra kub privat, men inte av kostnadsskäl.) Ville bara komplettera med min upplevelse, ingen kritik mot andra val alltså!

    1. Ah, tack för korrigering! Hörde i början att många bm skriver remiss till ett andra UL, men visste inte att det fortfarande var så.
      Jo, som jag förstått det erbjuder många ett tidigt runt vecka 12, eftersom det är då man kan göra KUB. Vi funderade jättemycket på om vi skulle göra KUB eller bara ta ultraljudet, men valde till slut ändå att göra det. Men det är inte alldeles enkla beslut en ställs inför.

  2. Jag har gjort minst tre UL med alla barn. Jag har behövt det tidiga för att få veta ATT jag är gravid, alltså för mitt psykes skull. KUB och sen RUL. Sen är det gjort TUL på två av dem och kontroller vid minskade fosterrörelser på alla. Jag hade kunnat skippa dom alla om gravida kvinnor i norr skulle slippa riskera att föda i bilen och därmed ges kurser i ämnet…

    1. Ja, fy tusan alltså. Så nedslående hur illa mödra- och förlossningsvård prioriteras. Ingen skugga över de barnmorskor som nu startar kurserna, de försöker sannolikt bara göra det bästa av en riktigt pissig situation, men visst önskar en att det gick att omlokalisera resurser på det viset.

  3. Bor i Jönköpings län och även här erbjuds vi två ultraljud som standard. Ett dateringsultraljud runt v. 12 för att mäta bebis och få ett datum för beräknad förlossning, och sedan det s.k. RUL runt v. 18.
    Min syster bor i Kronobergs län och om de vill ha ett tidigt UL var det KUB som gällde för dem, vilket de valde att göra. Även om det inte blev så bra i slutet ändå… KUB visade på låg sannolikhet för kromosomavvikelse, men bebis växte inte som hon skulle och efter ett tillväxtUL då syrran skulle bli inlagd för observation beslutades akut kejsarsnitt och Ebba föddes 1,5 månad för tidigt och fick efter någon vecka diagnosen trisomi 18.

    Vad gäller föräldraträffar erbjuds vi två tillfällen, ett på MVC och ett på sjukhuset.

    Foglossning började jag känna av för några veckor sedan och fick vackert vända mig till primärvården dit jag tillhör. Vilken hjälp jag kommer erbjudas där återstår att se, har tid på torsdag.

    Är opererad för giftstruma för 3,5 år sedan och äter levaxin. Tillhör pga detta endokrinmottagningen (ovanligt för att bo i Jönköpings län och vara opererad dock, men tillhörde endokrin nere i Kalmar och när vi flyttade hit skrev de remiss dit och pga en medicin jag ville testa tog de över mig här – annars skulle det varit VC) och de ansvarar för provtagning och ev. dosjusteringar. Har förstått att det är vanligt på andra håll att MVC annars tar över tills bebisen är född. Men endokrin vill ha prover var 4e vecka, som man ska, medan läkaren på MVC tyckte att var 8e borde räcka.

    Här fick jag pröjsa 126 kr för mina kryckor förra våren när jag gjorde illa foten.

    Jag bor på landet utanför Ingatorp. Min närmsta vårdcentral ligger i Mariannelund (15 minuters bilresa bort), där kan man träffa en sjukgymnast ett par dagar/vecka (tror jag), övrig tid befinner hon sig i Eksjö. I Eksjö, 3 mil bort, finns också sjukhuset med förlossning och familjecentralen med MVC.

    Tiden fram till RUL träffade jag BM två gånger och läkaren en gång. Nu efter RUL som gjordes i början på december har jag träffat BM en gång. Hur ofta det kommer bli vet jag inte, men tror det var ca var 4e vecka.

    1. Tack för beskrivning av läget i Jönköpings län, mitt gamla hemlandsting 🙂

      Ni erbjuds alltså dateringsultraljud i v 12, men inte KUB? Så sorgligt att höra om din syster och hennes barn. Trisomi 18 är ju verkligen en mardrömsdiagnos. KUB är ju verkligen bara en sannolikhetsberäkning, men det kan nog bli en ännu större chock när en fått positivt resultat där, och sedan upptäcker att något inte är som det ska.

      Jag tror att hur ofta man träffar BM förstås justeras lite beroende på den gravida, men annars är det nog en av (få) saker som är hyfsat lika över landet. Det finns ett basprogram som verkar se ungefär likadant ut på de flesta håll. Det är få träffar i början, men tätare mot slutet. Nu är det tre veckor mellan mina två kommande besök tror jag (är i v 31), och sedan varannan vecka de sista besöken.

      1. Jodå, vi blev erbjudna KUB, men valde att avstå. Visste inte hur jag skulle hantera ev resultat så jag ville inte. Maken ville väl egentligen, men lät mig få ”sista ordet”. Han är jätterädd att få ett sjukt barn eller ett barn med någon funktionsnedsättning. Själv har jag jobbat med funktionsnedsättningar av olika slag och vet att man fixar det också. Så han litar på mig, att vi kommer fixa det om det skulle hända.

        Ja, det var en chockdiagnos, verkligen. En och en halv vecka före jul orkade inte hjärtat längre och hon somnade in i min systers famn, lugnt och stilla i hemmet.
        Begravningen var vacker men jobbig, såklart. Samma präst som döpte henne, och som en gång konfirmerat både mig och syrran. Han är underbar. Jobbat mycket med katastrofer, var nere i Thailand efter tsunamin bl.a. Är nu sjukhuspräst på det sjukhus där systerdottern föddes.

        1. Jag beklagar verkligen er förlust <3

          Vi diskuterade mycket fram och tillbaka, och var helt eniga om att ett "dåligt" resultat inte skulle innebära någon abort eller liknande. Inte heller ville vi göra någon vidare utredning som skulle öka risken för missfall (t.ex. fostervattensprov). Men vi valde ändå att göra testet till slut, bara för att någonstans kunna förbereda oss på en eventuell riskökning. Tack och lov fick vi fina resultat, för så här i efterhand vet jag inte om jag hade orkat med oron av en ökad risk. Det är många svåra beslut en behöver ta ställning till, och jag är inte säker på att jag kommer välja KUB igen vid en eventuell ny graviditet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *