Varning! Det här inlägget kritiserar vaccinationsmotstånd. Om du valt bort vaccin kan du komma att känna dig anklagad eller illa berörd. Läs på egen risk. Utgångspunkten är denna:
Att vara emot vaccinering är ett privilegium.
En lyxföreteelse som många människor aldrig kan dra nytta av.
Jag har bara varit gravid i ett knappt halvår men har redan läst fler vaccinationstrådar i sociala medier än jag kan räkna. Inte så konstigt med tanke på att vi är på väg in i en influensasäsong, där gravida kvinnor rekommenderas att vaccinera sig. Jag brukar försöka ha hög tolerans mot oliktänkande. Jag tycker om att förstå hur andra människor tänker, hur de värderar olika situationer och kommer fram till sina beslut. Det gör det ofta lättare för mig att förstå mina medmänniskor, och jag upplever att det förstärker både min empatiska och sympatiska förmåga. Men när det gäller vaccinationsfrågan är det som att alla mina vanliga strategier åker ut genom fönstret. Delvis beroende på att de argument jag hör mot vaccin är så luddiga och ovetenskapliga, att de ändå inte ökar min förståelse. Snarare tvärt om.
I vanliga fall lägger jag mig inte i hur folk uppfostrar eller tar hand om sina barn. Visst kan en ha åsikter, på samma sätt som en kan tycka att en tavla eller ett klädesplagg är snyggt eller opraktiskt eller konstigt, men det är liksom inte min sak. Jag är övertygad om att alla föräldrar vill sitt barns bästa, men vad det är och hur man når dit ser olika ut. Inget konstigt med det.
När det gäller vaccin tillkommer dock en komponent som ställer frågan på sin spets. Det handlar nämligen inte längre bara om en förälder och hens barn. Att vaccinera eller inte är ett beslut som rör alla föräldrar, alla barn, alla äldre, sjuka och gravida. Vaccinationens effektivitet bygger på solidaritet, och i Sverige har vi det så gott ställt att det är möjligt att låta bli att vaccinera. Här kan du plocka russinen ur kakan och skippa solidariteten. 97-98 procent av alla tvååringar vaccineras enligt det allmänna programmet. Det är tillräckligt för att ge ett gott skydd även för de barn som inte vaccineras. De ovaccinerade kan helt enkelt åka snålskjuts på resten av befolkningen, och känna sig hyfsat trygga ändå. De flesta sjukdomar vi vaccinerar mot är ju utrotade i Sverige.
Men det finns förstås en gräns. För att vaccin ska ha effekt krävs att mellan 75 och 90 procent av befolkningen vaccineras (bland annat beroende på hur smittsam den aktuella sjukdomen är). Det innebär att om allt för många låter bli att vaccinera sina barn, så minskas skyddet för resten av invånarna. Epidemier kan bryta ut i områden där många är ovaccinerade, och då kan spridningen snabbt ta fart.
I en tid då vi reser världen över och människor flyttar mellan olika länder, går det inte att tänka att om en sjukdom är utrotad här så är det onödigt med vaccin. Ett exempel gäller mässlingen: på bara sex år (2007-2013) nästan femdubblades antalet fall i Europa, vilket kopplas till det faktum att allt fler föräldrar väljer bort att vaccinera sina barn. I Sverige har det förekommit mässlingsutbrott i Järna, ett område där vaccinkritiska antroposoferna har starkt fäste. Där är 88 procent vaccinerade mot mässlingen, jämfört med riksgenomsnittet på en bra bit över 95 procent. Den skillnaden räcker för ett lokalt utbrott. Det saknas behandling mot mässling och sjukdomen kan i värsta fall leda till allvarliga komplikationer som utvecklingsstörning, koncentrations- och rörelsesvårigheter samt död. Varje år dör 122 000 barn i världen i mässlingen. En sjukdom de aldrig hade behövt drabbas av.
Att avstå från vaccination är bara något man bara kan göra som privilegierad. Att avstå från vaccination blir ett alternativ först när livshanken känns så säkrad, och den aktuella sjukdomen så avlägsen, att det kan kännas tryggare att välja bort vaccinet. Det gäller oss i Sverige. Det gäller stora delar av Europa och Nordamerika och andra välbärgade områden. Men det gäller inte alla. Runt 20 miljoner barn i världen får inte ta del av grundvaccin, och varje år dör 1,5 miljoner barn i sjukdomar som det finns vaccin mot. 1,5 miljoner. Förklaringen till att 20 miljoner barn inte får ta del av grundvaccinet är inte att deras föräldrar nekar det av rädsla för att barnet ska drabbas av autism eller få kvicksilver i sig eller inte få möjlighet att utveckla sitt immunförsvar på egen hand. Nej. Att 20 miljoner barn inte får tillgång till vaccin handlar om fattigdom, krig, naturkatastrofer och dålig infrastruktur. Sådant som är främmande för många av oss i Sverige.
Jag inser att den här texten anklagar er föräldrar som kanske läser det här och har valt bort vaccin för era barn. Jag är verkligen ledsen för det. Jag önskar att det fanns en gyllene medelväg, att det gick att säga ”nåja, det är upp till var och en hur de vill göra”. Men det är ju inte riktigt sant. Ditt beslut påverkar inte bara dig och din familj, utan alla runt omkring er.
Det finns de som förespråkar obligatorisk vaccination. I Australien är det ett krav att vaccinera sina barn för att få vissa ekonomiska bidrag (motsvarande barnbidrag, förstår jag det som) på 100 000 kronor per barn och år. Det finns länder där vaccination är ett krav för att du ska få gå i förskola, skola eller liknande. Den typen av agerande kan jag förstå. Ett strikt obligatorium däremot är jag inte någon förespråkare av, eftersom jag värderar rätten till skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp högre. Så nej. Jag vill inte tvinga dig och ditt barn till vaccin. Och jag vet att du låter bli vaccinet för att du tror att det är bäst för ditt barn. Det hedrar dig. Jag betvivlar inte din kärlek eller din omsorg till ditt barn. Men jag önskar att du skulle se att världen rymmer fler barn än ditt, och för deras skull är det bäst att vaccinera. För alla barn som dör i sjukdomar som ditt barn skyddas mot, tack vare att mitt och andras barn vaccinerar sig.
Jag önskar att du skulle välja vaccin, för alla barn som inte har lyxen att välja.
/ Thérèse
Källor i urval:
UNICEF om vaccination ur ett globalt perspektiv
Folkhälsomyndigheten om det svenska vaccinationsprogrammet
Statistik om vaccination av svenska tvååringar
SvD om mässlingsutbrott i Järna
DN om det villkorade barnbidraget i Australien
Ytterligare en aspekt att tänka in är de barn som är så sjuka att de inte kan vaccineras och som därför av dubbel anledning (dels nedsatt immunförsvar pga av sjukdom och dels inte kan vaccineras) löper större risk att drabbas av sjukdomar som de kunnat skyddas från om alla som kunnat vaccineras gjort det. De här barnen finns runt om oss och de är beroende av att alla som kan vaccineras gör det, eftersom de själva är skyddslösa. I grunden friska barn kan säkert klara eventuell sjukdom rätt bra, men de riskerar att smitta ett redan sjukt och sårbart barn som INTE klarar det.
Vaccinationer räddar liv. Inte bara det vaccinerade barnets liv, utan även livet på de barn som av någon medicinsk anledning inte kan vaccineras. Jag har inte alls förmågan att vara så förstående som du mot de föräldrar som väljer att inte vaccinera sina barn. Det är djupt egoistiskt och ansvarslöst, både mot det egna barnet och mot alla de människor som barnet kommer att träffa.
Viktig poäng Helen! Även om man försöker vaccinera även neobebisar och andra med nedsatt immunförsvar är det förstås inte alltid möjligt, och då är det förstås ÄNNU viktigare att omgivningen är vaccinerad.
Jag känner mig inte särskilt förstående, men måste ändå utgå ifrån att alla föräldrar gör valet utifrån sitt barns bästa. De som inte vaccinerar måste ju känna sig övertygade om att forskningen har fel och att det faktiskt är farligt att vaccinera. Jag skulle inte heller utsätta mitt barn för något jag tror är farligt. Det svåra är väl att jag inte förstår hur de kommer fram till att vaccin är farligare än att låta bli.