Hjärtis i magen blev en Alice i famnen. En blogg om barn och föräldraskap, graviditet och feminism. Längst ner på sidan hittar du kategorier och bloggens arkiv – leta gärna upp gamla inlägg där!

Signad advent

Jag är född den 25 december. Om det har med saken att göra vet jag förstås inte, men jag är ett riktigt vinterbarn. Vintern i allmänhet, och adventstiden i synnerhet, är min tid på året. Nu går jag in i dofterna, ljusen, färgerna och stillheten.

I kyrkan önskar vi varandra gott nytt år: kyrkoåret inleds nämligen idag, den första advent. Jag brukar stå på körläktaren och sjunga in adventstiden, men idag satt jag och Hjärtis i kyrkbänken med resten av församlingen. Under hela inledningspsalmen – Bered en väg för Herran – kunde jag bara sjunga några få stavelser. Resten av tiden rann tårarna utmed kinderna. Inte av sorg eller ledsenhet, utan av oändlig tacksamhet och vördnad inför allt som är så mycket större. Inför Hjärtis i min mage, inför det lilla Jesusbarnet som ska födas om några veckor, inför allt som den här tiden bjuder. Allt det där det saknas ord för, men som känns betydligt mer. 1070077Hemma har jag gjort mina sista akrobatiska övningar för den här graviditeten: satt upp adventsstjärnorna i matsalsfönstren. Med 3.40 i takhöjd är det en utmaning att få upp dem, men jag är envis och maken jobbade så mot bättre vetande klängde jag i fönsterkarmarna. Allt gick bra, men i januari blir det maken som får plocka ner dem igen. Fortsättningsvis håller jag mig på golvet. 20161127_141643När maken skrev predikan till dagens högmässa, satt jag i köket och band en krans till ytterdörren. Många av de kransar som säljs är tänkta att hänga på en ytterdörr utomhus, inte i ett trapphus. De förstörs av värmen och den torra luften inomhus. Därför tänkte jag testa att göra en egen. Så under eftermiddagspromenaden med hunden plockade jag ett stort fång nedfallet björkris. Lite sytråd, några meter sidenband, ett gäng färgglada svampar och en timmes pysslande senare blev det här resultatet. Förhoppningsvis klarar den sig åtminstone fram till jul. Det var en betydligt mycket bättre aktivitet för mig och Hjärtis än att klänga runt i fönsterkarmarna.

Så här ska jag tillbringa resten av adventstiden. Men stämningsfull musik, tända ljus, väldoftande hyacinter och magnifika amaryllisar. Jag ska baka, vila, skriva, fotografera och sova. Det här är min tid. Så här års blir jag hel. Det är känslor och stämningar jag hoppas kunna dela med Hjärtis i många år framöver.

/ Thérèse

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *