Säg ja till utmaningen, den får dig att växa.

Aptit

Innan jag träffade min sambo brukade min mathållning vara helt snevriden. Min frukost som ofta kom i mig vid 10 halv 11 bestod endast av en kopp kaffe och ett äpple. Men när jag träffade honom och så småningom flyttade in åt jag när han åt vilket var klockan 05 på morgonen efter promenaden med hunden. En superbra rutin kom igång och jag åt frukost med honom varje morgon vis 05, kaffe och banan vid 09 och lunch mellan 12-13 för kaffe och banan igen vid 15 och middag runt 18 draget. Det har funkat jättebra och jag insett vilken rutin människa min kropp är, jag blir per automatik hungrig dessa tider. Men nu de senaste dagarna har jag inte kunnat äta på morgonen, jag har ingen aptit över huvud taget, sitter just nu och försöker med små klunkar tvinga i mig en drickbar yogurt men inte ens den är jag speciellt sugen på.

Vad skulle ni gjort om ni fått försämrad aptit under er graviditet?

Illamående

De senaste dagarna har mitt illamående blivit värre, igår var det dags att kräkas igen. Jag försöker äta lite och ofta för att undvika illamåendet oftast lyckas jag. På morgonen lider jag inte av det, då har jag inget illamående alls, men på eftermiddagen, kvällen drar det igång och den där strändiga tröttheten. För någon dag sen sov jag hela natten sen hela dagen på soffan och åter hela natten, vaknar och känner att jag kan sova mer. Ni vet inte den här dåsigheten som om man sovit för mycket utan att man är uppriktigt bara trött. Har någon något tips om hur man dämpar illmående eller tröttheten är det välkommet!

Motivation!

Jag försöker hitta motivationen, har egentligen lite att göra idag, bland annat damsuga och åka till affären och köpa hundfoder, men just idag i det ruskiga vädret ute har jag ytterst svårt att hitta motivationen till någonting, kanske kan jag muta mig själv med att samtidigt åka och köpa lite choklad. Men vi får se, orken efter att ha lagat lunch försvann så vilar nog en stund innan jag får ta mig i nackkragen och göra det jag ska! Jag vet ju att jag kommer vara nöjd och glad när jag är klar, och tänka att det helt är värt det. Men att ta sig dit…

And so it begins….

Vädret ute är långt ifrån lika spännande som förändringarna som håller på att ske inuti min kropp. Det är grått, regnigt och blåser storm, vilket gör det till en perfekt dag att sitta inomhus med tända ljus och en kopp te. Trots vetskapen att jag förr eller senare behöver gå ut för att rasta mina hundar. Vilken tur att jag nyligen köpt mig ett redigt regnställ.

Men nu ska jag berätta om början  på min resa, en resa som jag hoppas går vägen och en resa som jag får göra flera gånger. Jag bor tillsammns med min sambo och våra två taxar i en tvårumslägenhet. Vi har pratat eller snarare jag har tjatat om barn länge trots att vi inte varit tillsammans så länge, runt älgjakten 2019 firade vi 1år tillsammans. När jag äntligen lyckades sluta tjata om barn kom han själv och sa att det var dags att sluta med p-piller. Detta var i mitten av november. Jag fick kontrollmensen efter p-pillerstop i slutet av november och beräknades få mensen 23 december.

Innan den 23:dje hade jag mått illa till och ifrån, främst på kvällen och vid lukten av för starkt kaffe. Mina bröstvårtor ömmade och när väl 26:e kom och mensen ännu inte kommit tog vi första testet som tyvärr visade negativt. Även testet vid 28:onde var negativt. Vi bestämde oss att vänta lite med nästa test även om jag nu fått mer ont i brösten. Dagarna gick, som för mig kändes som en oändlighet, jag ville ju veta! Men tillslut kom den 2:dre december. När jag kom hem från jobbet och som vanligt mådde lite illa och åt lite kex innan vi åt mat, men illamåendet gav sig inte, sambon och jag pratade på hur virrig jag blivit senaste tiden och att han inte riktigt kände igen mig, vilket jag erkände att jag heller inte gjorde. Någon minut senare kräktes jag. Dagen efter tog vi ett nytt test. Ett svagt pluss.

Sambons reaktion: Nej det sträcket är för litet, för svagt aldrig att du är gravid på så kort tid.

Två dagar senare ett nytt test, kvällsurin, jag var gravid, ett tydligt sträck, snäppet svagare än kontrollsträcket.  Vi slutade med p-piller med en inställning av ”händer det så händer det” vi förväntade oss en graviditet som kanske kunde dröja eftersom p-piller kan göra att ägglossningen dröjer innan den kommer igång igen, men icke sa nicke. pang bom så var vi gravida.  Nu hoppas vi att allt går vägen så vi får träffa vår lilla knodd om 9 månader!