Må bra

En ny utmaning

Så var det detta med maten. Sonen har det senaste börjat rata mat som han tidigare ätit med glädje. så som Köttfärssås och spaghetti, äter inte vilket bröd som helst (trots olika sorter liggandes i frysen). Känner en oro som växer då jag vill att han ska få i sig den näring han behöver. Protein är himla svårt just nu alltså. Får väl bli köttbullar igen då, kanske en bakpotatis till. Det här med varierade matvanor, kommer sluta i plockmat som jag brukar kunna lirka med samt önskemat.

Vid senaste mötet på föräldrastöd uppmärksammades svårigheter i motoriken, vilket jag uppmärksammat BUP kring svårigheter att dela sin mat med bestick (tycks vara väldigt jobbigt och kämpigt) samt att han ramlat och slagit sig riktigt ordentligt och varit nära att sy. Märker att cykeln är väldigt viktig och som jag har kämpat för att han skulle lära sig att cykla, lillasyster har kört om honom i hastighet, motorik och processfärdigheter. Nu tror jag att det kan ha vänt. Sonen gillar att sporta på fritiden även om han inte vill medverka vid klassfotbollen eller nya aktiviteter på rasterna, han får iaf prova på olika sportsliga delar på idrotten där han utvecklats massor det senaste året. Blir så stolt i mammahjärtat att han får resultat av allt slit och den ansträngning som det faktiskt är för honom.

Vet inte om det märks men frustrationen smyger sig på mig igen, varför kan vi inte få hjälp när jag söker för sonens skull?!

DCD är en nyare diagnos som inte jag har hört talas om tidigare, hög igenkänning där! Förr kallades den för DAMP och var i kombination med ADHD. Minns pojkar i min klass på mellanstadiet som fick extra tid i gymnastiksalen när resten av klassen hade något annat ämne i klassrummet. Kan detta vara en möjlighet för min son? hjälpa honom att koncentrera sig i skolan och ändå fungera hemma, ha ork kvar efter en skoldag och fritids. Jag funderar över att gå ner i tid för att korta av hans långa dagar, snart har vi inte längre tillgång till fritids heller. då behöver han klara av att cykla hem själv och vara hemma kortare stund utan mig i annat fall… det tror jag är möjligt. Han är ordentlig och gillar att ta ansvar samt lugnet att bara få vara själv en stund.

Oacceptabelt!

Att mötas av tystnad. Samtal som förvränger dina sagda ord. Berättelser om att vissa saker aldrig inträffat, fast du varit så övertygad om det. Dina innersta hemligheter som berättas på middagen utan ditt klartecken. Nedtryckningar när du valt fel ord under parmiddagen. Att bli skrattad åt – istället för gemensamma skratt. Dina önskemål och förslag är inte vatten värda. Oviljan till att komma överens om uppdelningen för barnen vid delad vårdnad. Det höga egot hos honom. Själviskheten. Självcentreringen. Ytan och fasaden som måste uppehållas till varje pris. Hade du kallat mig för fula ord, slagit mig gul och blå då hade jag lämnat dig för länge sedan..det är vad jag tror. Att baka in dina kränkningar, hån och manipulationer, förminska och kränka mig när jag ber om närhet, förståelse och tröst. Små subtila pusselbitar skapar en outhärdlig insida på mig, som du säger att jag är ansvarig för. Att du förminskar mina önskemål inför förlossningen för att din mamma berättat att jag inte kommer vilja ha beröring då. Du vägrar läsa barnboken tillsammans med mig kring småbarnsåren och förlossning. Du uppmanar mig till att inte känna efter för mycket och följa barnmorskans ord om att omedelbart kontakta förlossningen om huvudvärken blir olidlig och åka in akut. Vad gör jag, ignorerar huvudvärken trots att jag inte orkar sitta upp och inte tål dagsljuset inomhus. Du finns inte där när det blåser hårt, mamma går bort – du reser utomlands med grabbarna trots att jag står på knä i hallen och gråter och ber dig att inte lämna mig. DU går ut och erbjuder din mamma att sova hos mig i vår säng. Inte okej! Allt detta är fan inte okej. Nu förstår jag det, då visste jag inte bättre och förstod inte vad som pågick.

Önskar så att unga tjejer på gymnasiet skulle få lära sig om beteenden som vissa män och kvinnor har. Hur de bit för bit bryter ner en stark och empatisk människa. Det är så mycket inom oss som kan gå förlorat och slitas sönder – tilliten till andra människor, självkänslan, självförtroendet och relationen till sig själv.

Narcissism       Avsaknad av empati       dålig självinsikt          vet alltid bäst        har full koll på läget    maktutövande    översittare    uppblåst ego    bättre än alla andra    inga brister    lögner    svek   manipulation   Gaslightning   tystnad   kränkningar   psykopati    oförmåga till att be om ursäkt    ej samarbetsvillig   kontrollbehov   kontrollerande   ekonomisk-kontroll    flirtar med andra (i en relation)