Nu var det längesedan jag skrev här. Beror på massa olika saker såklart, men känner att nu är det dags att få skriva av sig igen!

Jag är så frustrerad över hur en pappa bara kan leva vidare som den olämpliga förälder han är utan att någon tar ställning. Säger ifrån och ifrågasätter när det finns tecken på att barnen inte mår bra. Hur hade samhället reagerat om det var mamman som brast i hygien, glömd gympapåse, utvecklingssamtal och samtycke till vad som är vårdkontakt för barnets bästa. Att ingen reagerar! Jag blir inte trodd, målas upp som en orolig hönsmamma som inbillar mig att barnen är sjuka. Varför skulle jag välja att hitta på att en av mina barn inte mår bra och troligtvis är i behov av en utredning för NPF?! Först nu! Nu reagerar socialtjänsten då det är en utomstående som lyssnar, förstår och ser hur barnet inte orkar med känsloreglering, vara flexibel eller gå undan eller ignorera små retsamma ord från sitt syskon..

Det är en tung vecka som jag håller andan rakt igenom. Jag vet inte åt vilket håll det kommer gå, sjunker skeppet eller får vi ta i med hårdhandskarna? bollen är i rullning men den ligger inte hos mig.. försöker tänka tacksamhet, acceptera att jag inte kan påverka mer nu, jag har gjort mitt yttersta för min son <3 Nu återstår ett möte och se vad jag får för besked. En evighets väntan känns det som..men jag har bestämt mig för att vi klarar det <3

Nedräkning till att min yngsta börjar i förskoleklass, något som hon längtat efter. Men det känns i mammahjärtat då hon är min yngsta som börjar bli så stor. Hon är helt klart redo och ryggsäcken är packad 🙂

Inför min sons terminavslut och sommarlovet som stod för dörren, tog jag kontakt med elevhälsan på barnens skola. Måste säga att jag inte blev bemött så som jag hoppats. Det kom undanflykter och sådana generella råd som att släta över de krav och frågor som jag påpekade angående viktnedgång, motorik, koncentrationssvårigheter m.m. Som att min oro inte var befogad. Hur som helst tog jag upp önskan om mindre grupper, färgkoda schemat för att se vilka delar av dagen som tar mycket energi och en önskan om att även kommunicera med sonens pappa angående de insatser som redan finns kring sonen som penngrepp, en vuxen som närvarar i omklädningsrummet samt stöttar och extra tid i omklädningsrummet, ibland stöttning vid måltider.. fick en trygghet av att ställa krav i min sons skolgång för att se vilka delar som påverkar honom mest och tröttar ut honom, ett gott stöd i att läsa Supermamsens bok med många pedagogiska tips…

så kom frustrationen efter samtalet, att det är som att jag måste stånga mig fram och gå flera mil i lera för att bli trodd. Tyvärr har jag ingen pondus likt mitt ex som blir mer tagen på sina ord och korta yttranden. Detta är något som jag jobbar med, att ge en sammanfattande bild av de svårigheter sonen kämpar med samt svårigheter vid förändringar som den dagen det var skridskoåkning med skolan – vilket resulterade i tårar och ångest. Vi tog en stund på McDonald’s för att lugna hela situationen något. ..