Månadsarkiv: juni 2020

En ny utmaning

Så var det detta med maten. Sonen har det senaste börjat rata mat som han tidigare ätit med glädje. så som Köttfärssås och spaghetti, äter inte vilket bröd som helst (trots olika sorter liggandes i frysen). Känner en oro som växer då jag vill att han ska få i sig den näring han behöver. Protein är himla svårt just nu alltså. Får väl bli köttbullar igen då, kanske en bakpotatis till. Det här med varierade matvanor, kommer sluta i plockmat som jag brukar kunna lirka med samt önskemat.

Vid senaste mötet på föräldrastöd uppmärksammades svårigheter i motoriken, vilket jag uppmärksammat BUP kring svårigheter att dela sin mat med bestick (tycks vara väldigt jobbigt och kämpigt) samt att han ramlat och slagit sig riktigt ordentligt och varit nära att sy. Märker att cykeln är väldigt viktig och som jag har kämpat för att han skulle lära sig att cykla, lillasyster har kört om honom i hastighet, motorik och processfärdigheter. Nu tror jag att det kan ha vänt. Sonen gillar att sporta på fritiden även om han inte vill medverka vid klassfotbollen eller nya aktiviteter på rasterna, han får iaf prova på olika sportsliga delar på idrotten där han utvecklats massor det senaste året. Blir så stolt i mammahjärtat att han får resultat av allt slit och den ansträngning som det faktiskt är för honom.

Vet inte om det märks men frustrationen smyger sig på mig igen, varför kan vi inte få hjälp när jag söker för sonens skull?!

DCD är en nyare diagnos som inte jag har hört talas om tidigare, hög igenkänning där! Förr kallades den för DAMP och var i kombination med ADHD. Minns pojkar i min klass på mellanstadiet som fick extra tid i gymnastiksalen när resten av klassen hade något annat ämne i klassrummet. Kan detta vara en möjlighet för min son? hjälpa honom att koncentrera sig i skolan och ändå fungera hemma, ha ork kvar efter en skoldag och fritids. Jag funderar över att gå ner i tid för att korta av hans långa dagar, snart har vi inte längre tillgång till fritids heller. då behöver han klara av att cykla hem själv och vara hemma kortare stund utan mig i annat fall… det tror jag är möjligt. Han är ordentlig och gillar att ta ansvar samt lugnet att bara få vara själv en stund.

Hitta sig själv och orka kämpa

God morgon Söndag!

Under helgen har jag försökt hitta tillbaka till mig själv, eller snarare hitta tillbaka till lugnet som infann sig för någon månad sedan. Jag jobbar med mig själv och har en lång väg kvar. Men måste ändå säga att nya självinsikter dykt upp det senaste. Att lägga undan alla måsten, vilket för mig inte är möjligt när jag ska kämpa med förståelse från sonens skola, fritids och dessa möten som bokas in efter några timmars jobb. Kroppen och själen är så trött just nu. Så trött att jag inte vet om nästa vecka kommer att gå ihop och veckan efter det med inbokade möten av olika slag efter jobbet. Plus att en gammal kollega kommer hem och vi ska ta en efterlängtad fika tillsammans..

Önskan om en vardag där vuxna kan samarbete, känna empati med barnen och kunna föreställa sig att särskilda behov kan vara något som får familjen att må bättre, bara vi får rätt stöd och lär oss hur sonen fungerar. Dottern har sedan en tid tillbaka tagit efter i storebrors beteende, vilket jag tror är naturligt för att få uppmärksamhet. Så jag behöver vara extra tydlig och försöka markera vad som är okej och inte..svårt. När sonen är lugn så ”dansar dottern på bordet”…

Nu skriver jag om NPF, vi har inte fått möjligheten att utreda sonen men jag känner att det behövs. Då släkten inte tycks förstå hans mående just nu och pappan inte vill mötas och lära sig om svårigheter som jag och professionella ser. Vi får helt enkelt ha is i magen ett tag till och se om vardagen kan underlättas och att sonen uppfyller krav till en diagnos. Vilket min förhoppning är att det medför kurser, stöd och förmåner som hjälpmedel vid behov.. allt jag begär är stöd och ökad kunskap, dvs. det jag inte kan läsa mig till själv.

 

Ha en fantastiskt fin söndag!