KÖRKORT

🚗 Såhär ser jag ut på körkortet :-)

20141020_152603

Fick en avi häromdagen, kan det vara…javisst är det väl körkortet som kommer på posten. Smidigt det där!

20141020_152739

Såhär ser jag ut på mitt körkort. Det blev en helt okej bild. Jag har ju ändå godkänt bilden så det hela låg ju på mig. Nu är det ingen närbild ni ser här, men detta får duga. Ville ha med brevet i bakgrunden :-) Man får ju ta hur många bilder man vill, så länge tiden finns där. Man tar fotot på plats när man gör teoriprovet och det är man själv som godkänner bild och namnunderskrift, så. Den blev bra, jag är helt klart nöjd 😀 Man ska ju se att det är jag och det gör man ju :-)

Det här har jag gjort bra, fyfan vad stolt jag är över mig själv för att jag fixade körkortet! Jag sa ju det, oktober månad, det inlägget finns att läsa HÄR!

I fucking did it!

image

🚗 Så mycket kostade det mig att ta körkort (hur mycket kostar det att ta körkort i Sverige?)

image

Dåså, nu har jag räknat ut vad det kostade mig att ta körkort. Jag tror att jag har fått med samtliga kostnader, om inte – rätta mig mer än gärna!

Övningskörningstillståndet har jag betalat två gånger. Detta för att jag missade skicka in syntestet i tid.

Bensinkostnad för privatkörning är inte inräknat i detta. Jag vet inte riktigt hur man ska räkna där. Jag har inte haft så många enskilda tillfällen som vi har kört som i lektioner utan jag har varit den som kört hit och dit istället för Simo. Det är alltså bensin som hade gått åt hur som. Sedan har vi förstås tagit bilen lite oftare än vanligt som exempelvis att vi handlar hem en juice därifrån istället, så får jag köra lite till på det. Det har blivit en sådan vardaglig grej för mig att köra, så det har varit svårt att räkna på det.

Alla stjärnor inom parentes är obligatoriska kostnader som alla måste betala.

(*) övningskörningstillstånd, 220×2:-
(*) riskettan, 600:-
(*) risktvåan, 1800:-
(*) syntest, gratis – då jag är kund hos Synsam
(*) tryckning körkort, 150:-
(*) körkort foto Trafikverket, 80:-
(*) teori, 325:-
(*) uppkörning, 800:-
* uppkörning bilskolans bil, 1900:-
* bilskola paketpris 15 körlektioner + teori 5 lektioner + böcker, 15,350:-
* körkortsprov på datorn elevcentralen.se via STR: gratis (ingick i bilskolans paketpris)
* övningskörningsskylt (Biltema), 30:-
* backspegel extra till handledare (Biltema), 30:-
* handledarutbildning handledare, 450:-
* handledarutbildning elev, 450:-
* handledartillstånd, 65:-

Totalt 22,470:-

🚗 Går det att övningsköra med sin partner?

image

Det här att övningsköra med sin andra hälft som man älskar till döds kan vara både underbart och energikrävande. Det beror lite på hur man är som personer och andra faktorer som spelar in.

För mig och Simo (vi är gifta, lever ihop och har barn tillsammans), har det fungerat toppen! Visst har det varit meningsskiljaktigheter ibland, men inte alltför ofta utan 2-3 gånger max på sin höjd faktiskt. Och trots att jag är gravid och hade som värst temperament i början av graviditeten, så är det inget vi har låtit avspeglas i trafiken utan det har förflutit väldigt bra.

Balansera varandra
Mycket beror nog på för att Simo är väldigt lugn i sig själv, en trygg bilförare och introvert. Jag är extrovert och nyfiken i en strut – där har vi balanserat varandra.

Det handlar om tillit och respekt
För oss har det fungerat väldigt bra för att vi båda har visat tillit och respekt för den andra när vi sitter i bilen. Och tålamod. Man måste vara beredd på att den andra kan göra misstag och behålla lugnet. Våga göra misstag, man lär sig av det. Gör om, gör rätt!

Kommunikation är A och O
Jag varit ute efter att lära mig och därmed velat få kritik och jag kan ta kritik också, så länge den läggs fram sjysst. Dessutom har jag frågat mycket då jag verkligen varit intresserad av att lära och det tror jag gör mycket. Simo har rättat mig och förklarat ingående när jag antingen har gjort fel eller velat veta.

Kör inte alls idag
Tvinga inte fram körningar. Det kanske inte alls fungerar idag. Det kan vara så att din partner har haft en dålig dag på jobbet och bara vill ta det lugnt. Kanske är du ledsen över något som har hänt? Lev inte över era förväntningar. Vi är bara människor och det är mänskligt att fela.

image

Byt handledare
Jag vet de mest lugna paren som är så puttinuttiga annars men som under övningskörning vill strypa varann. Då ska man inte övningsköra med varandra alls. Punkt.

Min uppkörning i Farsta – vilka fel/missar gjorde jag (förarprov, köra upp som gravid)

Jag var inte värst nervös inför själva uppkörningen så, detta för att jag sedan länge har känt mig säker på min körning. Jag tror att min ärlighet gentemot mig själv har gynnat väldigt mycket – som det där att jag varit osäker på rondeller. Jag har nämnt detta för både handledare och bilskolelärare och på så sätt arbetat aktivt för det. Sedan har jag gått in helhjärtat för att lära mig också. Hellre helhjärtat än halvdant.

Nu till själva uppkörningen. Jag valde att lägga 1900:- på att ta bilskolans bil till mitt förarprov. Detta för att jag körde intensivt de sista två veckorna innan och lärde känna bilen på så sätt, vilket i sig skulle underlätta i uppkörningen. Alla bilar ser ju exempelvis inte likadana ut inuti med knappar etc beroende på designen. Bara detta kan skapa onödig stress och det kände jag att jag hellre var utan.

Jag körde mot Farsta där uppkörningen skulle utgå ifrån. Med i bilen fanns min bilskolelärare. Han var väldigt lugn och förklarade lite lätt hur förarprovet skulle gå till. Vi körde runt i Farsta och jag fick bland annat, runt hörnet om där jag skulle köra upp, öva på att backa in på en annan gata. Lite roligt att jag inte har gjort detta innan – och det kom som moment på provet!

Vi gled in på parkeringen och jag parkerade bilen. Nu gäller det. Det finns ingen återvändo. Tänk om jag inte klarar det? Visst fanns även en viss nervositet, jag skulle ju bli granskad för bövelen! Vi gick in i byggnaden och åkte upp för hissen för att sitta i väntrummet. Jag passade på att gå på toaletten för att slippa störas av eventuella bebissparkar mot kissblåsan under uppkörningen. Kul att bli akut nödig liksom…

Min lärare berättade lite mer hur det gick till och att förarprövaren kommer att förklara hur det hela går till. Jag blev uppropad först av alla. Jag satte mig på en bänk tillsammans med kvinnan jag skulle köra upp med. Hon gick igenom vad man kollar efter och sa att det finns utrymme för misstag. Inte vilka som helst såklart men missar som är okej.

Det regnar kraftigt. Vi sätter oss i bilen och jag sätter på mig glasögonen som ligger i bilen. Även om jag inte behöver glasögon när jag kör bil (fattar seriöst inte varför, jag ser verkligen inte bra!) så har jag de på mig mer än 9/10 gånger.

Jag får göra en säkerhetskontroll som innebär att jag utifrån väderleken ska kolla så att vindrutetorkarna fungerar och spola fram- och bakruta. Redan här fastnade jag, för jag hade inte spolat rutorna i denna bil tidigare, men jag visste hur symbolerna såg ut så jag hittade rätt ganska snabbt. Men jag spolade rutorna baktill hela tre gånger. Ja, bättre att få det rent ordentligt kanske 😉

Sedan bar det ut från parkeringen och därefter on the road. Här tänkte jag att jag skulle ignorera att jag blev granskad och bara slappna av. Så som jag annars kör. Lugnt och sansat. Bara vrida på nacken så att jag får nackspärr typ. För jag har väldigt bra koll och brett seende (ligger markant över medel där på något höger) som dels är till min fördel när jag kör bil för jag ser utan att behöva vrida huvudet eller kolla åt sidan. Men det kan ju inte min passagerare veta om utan jag behöver visa att jag kan se. Och så tänkte jag på att det är bra att jag ska ha bra koll i speglarna och kolla mycket noga runtom mig när jag backar. Det sistnämnda är en brist hos mig. Jag kollar mycket i speglarna när jag backar, men glömmer bort att kolla över axeln och kan ju faktiskt i döda vinkeln missa att någon befinner sig vid sidan bakom bilen! Hastigheten ska man alltid ha koll på och jag håller alltid den, så det var ingenting jag oroade mig för. Jag kör lugnt. Hellre runt än köra som en dåre.

Vi kör vidare och ut på motorvägen. Radion är på och jag vill stänga av den, men vet inte hur jag gör det. Eller åtminstone sänka. Jag vet hur man gör men blir lite nervig att förlora fokus så jag skiter i det. Förarprövaren talar om att hon inte får testa mig genom att lura mig (exempelvis som att parkera där det är parkeringsförbud) och att om hon inte säger något om att jag ska svänga höger eller vänster så är set rakt fram som gäller. Perfekt ju – precis som med bilskolan!

Jag ska köra mot Stockholm. Vi svänger av mot Gubbängen och därefter Hökarängen. Här vill hon att jag ska parkera men den råder antingen parkeringsförbud eller så finns det inga platser så det blir inget av det. Hon var definitivt ute efter att jag skulle fickparkera!

Jag får köra in i ett radhus-område med många och täta korsningar där det är högerregeln som gäller och det är skymd sikt i princip överallt och barn som spontant kan springa ut i vägen, så här ska man ju ligga i ettan eller tvåan, även med tanke på om man ska svänga näst eller ta i nästkommande korsning. Inga problem alls. Häromkring (runt hörnet typ) får jag också momentet att backa in på en gata och ”typ parkera bilen”. Det går bra och jag har koll. Det kommer en bil bakom där föraren är stressad som fan och blir irriterad helt utan anledning. Det var inte så att jag gjorde något fel här eller upptog trafiken. Jag sket i idioten och lät mig inte påverkas. Hans problem, inte mitt.

Vi kör ut ur området och jag ska bege mig mot Nynäshamn, förmodligen tillbaka mot kontoret och få min dom. Usch.

Här gör jag en miss. Jag ska alltså ut på motorvägen igen och söker febrilt med blicken efter påfarten, men inser att jag har missat skylten och är på väg in i ett område. Tror jag. Jag kan inte området så det behöver inte alls betyda att jag faktiskt har missat skyltarna samt att det av någon underlig anledning står långtradare uppradade. Även förarprövaren noterar detta. Jag kan faktiskt ha missat skyltarna på grund av detta, för att de skymmer dessa. Det är faktiskt inte alls osannolikt. Men jag känner att det till min fördel är bättre om jag tar på mig att jag har missat skyltarna och ser till att reda upp det. Detta kommer ju att hända mig som förare, att jag inte hinner byta körfält för att jag såg skylten för sent – och dessutom bör köra rakt fram, vända om och köra rätt. Sånt händer alla förare.

Gör om, gör rätt. Så jag nämner detta och även att jag tycker mig se att det kommer en korsning därnere med säkerligen skyltar som leder mig till motorvägen som jag vet ligger på min högra sida. Och visst var det så. Jag kom ut på motorvägen och tillbaka mot Farsta. Fan, fan, FAN! Tänk om jag failar uppkörningen på grund av detta?!?!?! Min förarprövare sitter dessutom knäpptyst… Och så har jag några gånger blinkat innan jag kollar i sidospegeln för att inte missa eventuella cyklister. Man ska ju göta tvärtom här. Fan. Jag kollar ändå alltid en extra gång i sidospegeln innan jag svänger av, utifall att det kommer en cyklist farande i hög fart, som omöjligt kan ha upptäckts innan man blinkar – särskilt i nedförsbackar…

Vi kommer tillbaka till Farsta, jag känner att jag har gjort mitt bästa och att jag har kört lugnt och sansat som man ska göra. Det är vinna eller försvinna som gäller nu. Jag kommer nog faila. Jag ska parkera bilen och jag frågar vilken sida om den där silvriga bilen jag ska parkera.

– Välj vilken du vill. Det är en sådan dag.

Jag är ju hur körd som helst…fan. Jag parkerar och stänger av bilen.

– Du är godkänd, säger hon rakt av utan att på något sätt dra ut på det.

– Va? Klarade jag det? Ögonen blir tårfyllda men jag gråter inte, men jag känner en sådan lättnad. Alla tankar rusar genom huvudet och jag tänker på mamma. Nu kan jag hälsa på mamma varje dag, det är bara att jag tar bilen. Jag kan jobba längre. Jag kommer kunna vara mer delaktig i hämtning och lämning av barnen samt vara med på deras träningar på måndagar utan att komma försent till jobbet, jag och Simo kan då byta av. Men mest av allt, jag underlättar inte bara för Simo, jag kan vara mer delaktig. Det som grämer mig så mycket nu i den jobbiga graviditet jag har med sammandragningar, blödningar och foglossning som begränsar mig.

Jag gjorde det. Jag klarade det. Jag har körkort.

Min förarprövare förklarade några tekniska detaljer och hur jag ska legitimera mig om jag blir stoppad och att det är viktigt att jag hämtar ut mitt körkort inom två månader för annars får jag böter om jag inte kan visa upp körkortet när det behövs.

Jag kliver ur bilen och låser den. Med foglossningen tar allt lite längre tid och jag har precis låst och ska ta på mig min jacka när jag ser min bilskolelärare prata med förarprövaren. Hon berättar för honom att jag är en bra förare, att jag har koll och bra uppsikt och kör lugnt. Min lärare berättade detta när vi körde tillbaka mot Huddinge.

image

Jag sätter mig på passagerarsidan. Inte så att jag skakar eller något utan jag tar fram mobilen och knapprar in sms till min man om att jag har klarat det. Jag lägger upp det på Facebook. Jag har huvudvärk och vill inte lägga någon som helst fokus på något annat just nu.

image

Direkt när jag kommer till Huddinge ska jag ringa mamma och berätta nyheten. Hon är en av få som vetat om att jag ska köra upp denna dag och denna tid. Älskade mamma. Lev lite längre. Men nu kan jag finnas där lite bättre för dig trots krämporna. 💕