Lägger upp en repris igen, vad tycks? Är jag lik något av mina barn? Vad tycker du? Berätta gärna i en kommentar!
För ett tag sedan hittade jag äntligen det efterlängtade albumet med foton på mig som litet barn. Nu är inte kvalitén den allra bästa, men det får duga. Dessutom är många av bilderna ganska suddiga. Jag har ingen scanner hemma heller, så jag har fotat av bilderna med min systemkamera samt förbättrat skärpan via Photoshop.
Dopdagen i Huddinge kyrka.
Min gudmor.
Min älskade farmor och hennes man. Vi kallade honom farfar ändå 😀
Min mamma tillsammans med mig och en av mina bröder.
Min mormor och jag. Det här måste vara i den lägenheten i ”21:an”. Känner igen bord, fåtölj och tavla, men inte själva inredningen. Vi flyttade härifrån då jag var ungefär ett år.
Ballaste vagnen i stan.
Är jag inte lite lik J här?
Mina bröder och jag, här syns inte lillebror med på bild eftersom han inte var påtänkt då 😉
Krullo.
Jag och ”farfar”.
Jag iklädd en fin folkdräkt.
Jag minns den där fåtöljen, tyckte att den var megaskön. Här sitter jag tillsammans med några finska släktingar.
Gillade att hänga inne på lilla toaletten (vi hade två, ena badrum) och leka café typ.
Största svampen jag någonsin skådat – och den hittade ju förstås lilla jag då jag och min pappa var ute på en promenad med hunden. Stolt fjällskivling har jag för mig att svampen kallas. Mamma, som älskar svamp, blev ju upp över öronen lycklig när jag kom hem med den bjässen.
Älskade att ha på mig denna duk på huvudet, det var som en peruk för mig. Jag kände mig fin i den, hehe.
Här har ni mig, pojkflickan. Trodde faktiskt på största allvar att jag var en pojke i måååånga år. Så mamma min, blev lite purken när jag jämt ville vara kortklippt.
Här är jag på landet, var lite krasslig den här dagen. Läste serietidningar i favoritlinnet som hade ett ankare på bild. Jag tyckte att det var coolt med ett ankare på linnet, haha. Det var mer pojkigt. Och så alltid tatueringar, dock inte just på denna bild.