Japp, ni läste rätt. Jag har brutit benet. Kom hem från sjukhuset igår. Det har varit en jobbig tid och nu står en rehabilitering på minst 8 sjukskrivna veckor framför mig.
Snubblade och så vek sig benet, ni ser ju svullnaden. Fyfan vad ont det gjorde. Hade ingen som helst smärtlindring och så fick jag vänta på skjuts in. Skulle aldrig kunnat köra in själv, kunde inte ens gå på foten. Smörjde in med sån där gel, men det hjälpte föga.
Först blev det närakuten eller om det heter lättakuten (de byter namn då och då) på Huddinge sjukhus. Det gick rätt snabbt där faktiskt, med röntgen och allt. Killen inne på röntgen sa direkt att jag absolut inte får stödja på höger fot…
Det blev konstaterat via röntgen att fotleden var av. Här ligger jag i korridoren på akuten mellan cirka 15:00-23:00. Får ingen mat alls. Knappt någon som kollar till mig, förrän efter flera timme. Kan berätta att det inte alls var mycket folk inne denna dag. Dessutom körde personal in i min säng med andra sängar vid två tillfällen, så jag tjöt av smärta. ”Förlåt, men sängarna är så svåra att köra”. Visst, det kan jag förstå, men ingen av dessa kollade åt det hållet de körde, när de väl skulle fram med vagnarna.
Vid 01:30 fick jag temporärt gips för att stabilisera benet. Fina stockings va? 😉
Närmare 04:00 fick jag komma upp på avdelningen. Jag hade en akutläkare som kollat igenom röntgenplåtarna som sa att ortopeder måste göra bedömningen om detta ska opereras eller om det går bra utan operation och då läkning med endast gips. Så det väntade jag på. Dessutom var det så svullet, så om det ens skulle gå att operera, berodde även på det. Därför gipsades benet temporärt, för att få ned svullnaden.
09:00 dagen efter, kom några läkare in, de bröt upp gipset och såg att svullnaden lagt sig något. Det blev nu bestämt för operation.
Kan inte direkt påstå att det var så lätt att duscha och tvätta av sig inför operationen, men det gick till slut.
På väg till operation.
Efter operationen var jag groggy. Jag skulle egentligen vara vaken under operationen, men somnade ändå. Fick ryggmärgsbedövning, sjukt starka smärtstillande och lugnande. Inte konstigt att jag slocknade. Äter liksom inte ens Alvedon när jag har huvudvärk…
SJukhusmat i all ära…
Väl uppe på avdelningen, kollar jag på ”fråga doktorn”… Är det inte lite ironiskt att de tipsar om skadade fotleder…haha.
Kunde inte göra så mycket mer än att sitta med mobilen… Så jag pratade väldigt mycket med Simo och barnen via FaceTime. Underbart med dagens teknologi faktiskt. Jag kände mig inte så ensam som jag faktiskt var.
Jag fick lov att träffa Simo utanför avdelningen, så vi hade en dejt på sjukhuset. Han kom över med hörlurar till mig nämligen. Jag ville kolla på Netflix utan att störa den äldre damen som jag delade rum med.
Här ser ni skillnaden på fötterna.
Här är foten gipsad på riktigt, vilket jag nu ska gå med i 6 veckors tid.
Lunchen, blää….svamp.
FIck tips och råd av en arbetsterapeut och en fysioterapeut hur jag ska träna upp min kropp nu efter skadan hemma. Då jag är så rejält skadad och svag i kroppen, kan jag inte börja med kryckor utan det här är det jag får börja med i hemmet. Ska alltså gå med denna i två veckor minst.
Simo och Alyssa hämtade hem mig, bästa ju 🙂
Såhär ser mitt ben ut nu, opererat med metallplattor för att stödja upp och läka benet.