Det är inte lätt allt det här, men vi har fixat och donat så att det heter duga. Men det är inget jag frivilligt gör om igen faktiskt. Det har varit väldigt påfrestande – och för att vara ärlig, så har vi inte fått så mycket barnvakt, utan jag har fått åka iväg med barnen, och då har inte jag kunnat fixa så mycket…men det har underlättat för Simo förstås, och då hade vi en vän över som hjälpte till att fixa. I söndags däremot hade vi barnvakt, så då gick jag loss en del.
Dock har jag knappt sovit eller ätit bra, å så en hel del stress. Det har knappt gått att göra något när barnen varit vakna då de kräver uppmärksamhet. Det är inte kul när de bråkar med varann heller, men det lär minska när de får egna rum.
Men igår när jag var på jobbet så kom magkatarren tillbaka med ett ordentligt besked. Det var fan inte kul. Helt från ingenstans. Det gjorde så ont att jag blev rädd. Jag valde därför att lyssna på min kropp och därför bege mig hem från jobbet. Så nu har jag vilat sedan igår och knappt gjort något alls. Även idag var min svärmor här och hjälpte till här hemma inför fotograferingen på torsdag… Jag låg mestadels på soffan. Jag har haft så ont att jag har gråtit. Men jag har ordnat med medicin och tänkt på vad jag stoppat i mig. Simo har även köpt hem ProViva till mig och så fanns det tranbärsdricka hemma i kylen.
Här halvsitter jag i soffan å tittar på Simo när han grejar här hemma. Skönt att gubben är utbildad byggare, hehe. Det visst ni nog inte. Jag tror inte att jag har nämnt det faktiskt. Han är ju även utbildad inom IT, men det har jag berättat tidigare om här i bloggen, eftersom det är det han jobbar inom.
Jag blir hemma imorgon också. Behöver eventuellt åka till vårdcentralen…men ska vila och ta igen mig. Känns bra att jag lyssnar på min kropp i alla fall. Inte ofta jag gör det utan bara kör på.