Det här är ett arbete jag skrivit utifrån min far som gick bort i december 2018. Jag har inte funnit hans bilder heller, men försöker göra detta med mina bröder.
Krigsbarn skapas enbart genom krig. Under världens mest omtalade barnöverflyttning, blir lille Kaj avvinkad av sin mamma och mormor – med flygdestination Sverige. Ett helt främmande land.
Vid köksbordet sitter Kaj, en äldre man iklädd svarta strama jeans och en blåsvartrandig kortärmad tröja. Det kortsnaggade mörka håret skyltar inte med många vita hårstrån. Bakom de djupgående isblåa och snälla ögonen, döljer sig en dov bakgrund.
– Jag är ett av de omtalade krigsbarnen som kom till Sverige med en adresslapp runt halsen, berättar Kaj Lindholm med handen på kinden och huvudet på sne.
Under det pågående fortsättningskriget, ett efterskalv från vinterkriget, föds Kaj Lindholm i januari 1943. Mamma Helga, arbetar lågavlönad på ett ålderdomshem. Dock är inte Kaj välkommen där för på grund av den smittorisk barn medför. Detta är en problematik för ensamstående Helga som tar sitt livs svåraste beslut. Kaj blir som fjorton månader gammal skickad med flyg till Sverige.
Det finska vinterkriget pågår mellan Finland och Sovjetunionen (Ryssland) under vintern 1939-1940. Finland och Sovjetunionen sluter en icke-angreppspakt 1932 och Finland förklarar sitt land som neutralt vid andra världskrigets utbrott hösten 1939. Det är då Sovjetunionen begär att gränsen mellan Ladoga och Finska Viken (Karelska Näset) ska justeras för att skapa en så kallad skyddszon kring Leningrad. Sovjet vill även hyra Finlands Hangö som flottbas under framtida femton år. Som ersättning för ”hyrandet”, erbjuder ryssarna områden i Östkarelen. Då Finland inte går med på detta förslag, anfaller sovjetiska arméer och styrkor utan krigsförklaring i november 1939. Bland annat huvudstaden Helsingfors och andra städer i landet utsätts för massvis av bombanfall.
När Tysklands sjätte armé besegras vid Stalingrad, lyckas ryssarna i januari 1944 bryta belägringen av Leningrad. Då inser det finska försvaret att hotet gentemot dem plötsligt är överhängande. Omkring 11 000 barn slussas över till Sverige via huvudsakliga transporter som båt, flyg och tåg. Det i februari 1944 Kajs mamma bestämmer sig. Kaj måste få leva.
Kaj hamnar hos en fosterfamilj i Eskilstuna. Karl Alm heter fosterpappan som är en lång och äldre man med skarpa ansiktsdrag, präglande läppar, runda kinder och snälla ögon. En man som arbetar hårt i fabriken men som på fritiden skriver pjäser och sätter upp revyer. En lokalkändis. Av de minnen Kaj har med sig från den tiden, finns härliga tider såsom absurda sådana. Om söndagarna går de med veckade finbyxor, slips och kavaj samt huvudbonad till den enorma Klosterkyrkan som ligger vackert beläget kring en å i Eskilstuna. Men när Kaj är olydig låser fostermamman Ingeborg in honom i garderoben. En markant stor kvinna till växten som är manhaftig och bredaxlad med kortklippt mörkt hår och stora runda kinder.
De fina minnena av fosterfadern är en snäll och ödmjuk man. Kaj tittar på ett foto av dem två tillsammans och ler.
– När jag ser på det här fotografiet, minns jag en annan bild av Karl när han själv medverkar i en av sina pjäser. Fotot är tagen med Karl från sidan med en hård och kraftig sminkning. Jag kommer inte ihåg vad pjäsen handlade om, men bilden minns jag mycket väl.
Världens största och mest kända barnöverflyttning sker mellan Finland och Sverige under krigsåren 1939-1944. Av de totalt 70 000 krigsbarnen blir många adopterade, medan andra åker tillbaka. Kaj är en av de barn som far tillbaka. När han är omkring sju år gammal, åker han tillbaka till sin hemby Ekenäs via tåg och båt. Ekenäs är en liten by som ligger i södra Finland, cirka tio mil från Helsingfors. Under de två kommande åren går Kaj i skolan som ligger i orten Tenala. Kaj berättar att han vid hemkomsten saknar sin fosterfamilj. Fosterpappan figurerade som en fadersgestalt som Kaj än i dag ser upp till.
Den biologiska pappan Uno är mer som en skugga och aldrig med i bilden som en fadersfigur. Uno Lindholm, är en förmögen man med en stor gård och fina hästar. När Kajs mamma tröttnar på allt som har med fylla och svartsjuka att göra och vill skiljas, är Uno på väg att skjuta henne. Vid den tidpunkten är hon gravid med Kaj. Skilsmässan går snart igenom och Kaj föds utanför äktenskapet på tidigt 40-tal. Mamma Helga blir hånad med fula ord som sköka och slinka. Hon är numera inte alls accepterad på bygden.
Pappan gifter så småningom om sig med en kvinna som inte vill veta av Kaj.
– Jag blev inte ens bjuden på begravningen utan fick veta det utav en advokat som kontaktade mig, berättar Kaj och sitter lutad över köksbordet. Det handlade om arvet. Kaffekokaren ger ifrån sig ett pip och kaffet hälls upp i koppar. Lukten sprider sig över hela köket och in i näsborrarna.
Kajs mamma hälsar aldrig på under den tid han befinner sig i Sverige och det är något han i dag blickar tillbaka med ett barns sorgsna ögon, berättar han med en flackande blick. Han förstår att mamman hade en dålig ekonomi som ensamstående. De familjer som skickade över sina barn till Sverige var antingen änkor på grund av kriget eller ensamstående. Hos Kaj finns barnasinnet kvar. Den lilla pojken med de ensamma tankarna. Den ständiga oron om att aldrig se sin mamma åter igen. Tanken att känna sig övergiven sprakar ständigt i bakhuvudet. Höjdpunkten under omständigheterna är att mammans syster Hellen hälsar på Kaj vid fyra tillfällen, berättar Kaj och leendet tittar fram. En handelsman från Finland vid namn Forsman kommer upp på tal.
– En stor och tjock gubbe, berättar Kaj och skrattar medan han kliar sig på hakan. Forsman hade alltid med minst en väska som var full av skräp. Jag förstår inte hur mycket prylar den gubben hade. Forsman köpte och sålde vidare. Som i gamla filmer, berättar Kaj och tar en klunk av det friska vattnet ur en Coca Cola mugg som är en gåva från en skräpmatsjätte.
Som nioåring flyttar Kaj och hans mamma till Sverige. Dels för att komma undan påflugen släkt och för att komma till en bättre ekonomi. Kajs mamma får plats som hushållerska på Åstorps gård i Hollsta, strax utanför Eskilstuna. Det är hos ladugårdsförmannen Karl Gustavsson, en man mamman senare gifter sig med. Under tiden i Eskilstuna tar Kaj och hans mamma upp kontakten med fosterfamiljen som tog hand om Kaj under krigstiden. Karl Alm kommer på flera middagar och de ses kontinuerligt.
Kaj tycker i dag att det var ett bra beslut att bli överskickad till Sverige. Han berättar med förståelse att mamman hade dåligt om pengar under kriget samtidigt som han kliar sig i ögat. Kaj hade turen att få komma till en bra fosterfamilj.
Faktaruta:
Namn: Kaj Lindholm.
Född: 1943, Ekenäs, Finland.
Ålder: 65 år.
Bor: Huddinge utanför Stockholm.
Yrke: Pensionerad.
Familj: Hustru, sex barn och hunden Rambo.
Intressen: Att arbeta med landstället i Västmanland, fiska och läsa deckare.
Förebild: Fosterpappan Karl Alm.