Tidigare ikväll var vi i familjen ute på Pokémon-jakt här i Huddinge. Grabbarna och jag hade en varsin telefon som vi vandrade runt med här omkring Kvarnbergsplan och sedan ned mot centrum och tillbaka. Totalt blev det ungefär 3 km som vi gick. En alldeles perfekt promenad.
Nere i centrum var det något jippo vi gick förbi, varvid pojkarna började samtala med en väktare som var på plats. Grabbarna tyckte att det var kul att diskutera Pokémon med väktaren och jag tyckte att det var fint att han tog sig tid med barnen. Joshua tyckte att det var coolt att prata med en polis.
Jag tycker det här med Pokémon är väldigt bra för sönerna, så länge man själv är med å har kontroll över det hela. Det blir långa promenader istället för datorspel, vi pratar om Pokémon och samarbetar längs jakten. Vi har skaffat oss en gemensam hobby som gynnar på flera plan.
Det här är också ett mycket bra verktyg för Joshua med de diagnoser han har. Han kan väldigt lätt snöa in sig på saker och det här är en sådan sak jag tycker är bra. Har är glad, förväntansfull över vilka Pokémon han ska komma att lyckas fånga och han samspelar väldigt bra och vill mer än gärna ut å röra på sig.
Tummen upp för Pokémon och för väktaren som tog sig tiden att diskutera Pokémon!