I den här bloggen får du ta del av dagliga inlägg om alltifrån familjelivet med mina tre barn, Zacharias, 13 år, Joshua, 10 år och Alyssa, 4 år. Jag skriver även mycket om mat – och då främst recept och tips. Då jag i grunden är utbildad frisör, har jag ett stort intresse för hår och skönhet, vilket jag skriver om och där blir det inlägg med recensioner på produkter, tips, hur du fixar den där frisyren och så vidare. Jag är även utbildad journalist och hänger med i kändisvimlet på fester och event. Och utbildad fritidsledare på det. Jag skriver om sådant andra inte gärna vill prata om. Och jo, just det. Mitt mellanbarn har även adhd och autism. Väl mött! Kontakt: pesonen_emma-lou@hotmail.com

Annons

Food by me

image

Kolla vad jag har gjort idag? MAT! Jag kommer tillbaka sakta men säkert :-) Jag har ju inte lagat mat på flera månader! Minns inte när jag höll sist i en hel matlagning…alltså en hel maträtt utan hjälp från Simo. Delaktig i nästan varje jag varit, skurit lök och så. Men inte en hel… Det är ju på grund av den där foglossningen, usch! Annars vet ni ju att jag är den som sköter allt inom mat här hemma :-) Psst, kolla mina matrecept bland kategorierna. 😉

I förra veckan lagade jag mat på torsdagen. Det var när mina bröder var här så gjorde jag mat till oss alla; mig och min familj x 2. Pasta Carbonara. Det är jäkla enkelt att tillaga. Men annars dessförinnan så var det bara rödbetssallad som jag hade gjort. Men det är ju ingen maträtt utam ett tillbehör.

Så…jag kommer tillbaka. Det gör jag. Graviditeten var tuff och jag har mycket att jobba på därifrån – men det fixar jag. Bara att jag kommer in i rutiner ordentligt så ska ni få se på tusan. Det kommer inte att ta lika lång tid som förra gången. För nu är alla dörrar öppnade, sjukgymnast och allt! 👍 Tummen upp för mig där, för jag fick ta hela den biten själv.

Måste medge att sjukvården är bra tragisk vissa gånger. Jag gnäller inte, älskar Sverige och vår sjukvård – men så illa som hände mig i förra förlossningen och graviditeten överlag och allt…så är det bra att jag fick gå igenom det på ett sätt för jag visste denna gång vilka knappar jag skulle trycka på. Fast rätt tragiskt egentligen. Att man ska behöva be på sina bara knän.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons