I den här bloggen får du ta del av dagliga inlägg om alltifrån familjelivet med mina tre barn, Zacharias, 16 år, Joshua, 12 år och Alyssa, 7 år. Jag skriver även mycket om mat – och då främst recept och tips. Då jag i grunden är utbildad frisör, har jag ett stort intresse för hår och skönhet, vilket jag skriver om och där blir det inlägg med recensioner på produkter, tips, hur du fixar den där frisyren och så vidare. Jag är även utbildad journalist och hänger med i kändisvimlet på fester och event. Och utbildad fritidsledare på det. Jag skriver om sådant andra inte gärna vill prata om. Och jo, just det. Mitt mellanbarn har även adhd och autism. Väl mött! Kontakt: pesonen_emma-lou@hotmail.com

Behöver hjälp med barnuppfostran!

Bilden är från juli 2010, en vecka innan Joshua fyller ett år.

Hej svejs, allt bra med er? Här är det sådär för att vara helt ärligt. Min mamma ligger fortfarande kvar på sjukhuset sedan tre veckor tillbaka och det blir liksom inte bättre :-( Jag har inte besökt henne denna vecka eftersom yngsta sonen har varit hemma hela veckan. Kan jag åka till mamma idag med sonen ändå? Jag vet inte om det är bra att ta med honom till sjukhuset? Joshua fyller 3 år i augusti, för den som undrar.

Jag är väldigt ärlig och öppen med mina barn. Om jag är ledsen så får de oftast veta varför. Jag har berättat att deras mormor ligger på sjukhuset. För mig känns detta rätt, även om det kan tyckas hårt. Detta för att smått lära dem att livet inte alltid är rättvist och att man många gånger måste kämpa för att nå dit man vill.Jag berättar absolut inte allt, som det där när jag förlorade barnet som exempel. Vissa grejer kan jag bara inte berätta, för jag vet inte hur jag ska framställa det eller svara på eventuella frågor.

Varför jag undrar om jag kan ta med honom, är att (jag med tillåtelse) tog en bild på mamma när det var snäppet bättre med henne, fastän med slangar i näsan. Just för att jag ville kunna visa barnen. Joshua har bett om att få se kortet flera gånger och jag märker verkligen den medkänslan och empatin han uppvisar. Det gör ont i mig att se honom orolig, samtidigt som det värmer att se att han bryr sig. Förstår ni hur jag menar?

Jag stannar nog bara hemma med honom här idag, eller?

15 thoughts on “Behöver hjälp med barnuppfostran!

  1. Jag tycker nog att du ska det, både för hans och för din mammas skull. Det hade jag gjort. Jag har varit i liknande situation med min mamma – men då var min son i magen. Skulle det hända igen så skulle han få följa med. Dels för att han ska förstå men även för att mormor ska få lite kärlek från sitt barnbarn. Å andra sidan kan man ju tänka att om hon inte skulle klara sig så kanske man vill att han ska komma ihåg henne så som hon var innan hon blev sjuk och inte som hon är nu med slangar i munnen. När min mamma var så dålig (vilket varade i några månader) tyckte jag det var jobbigt att det var den bild jag skulle ha av henne om hon dog… Det är en hemsk upplevelse att se någon i det tillståndet. Jag förstår att det är ett svårt beslut. Men jag skulle trots nackdelarna låta honom få träffa henne nu.

    1. Svar: Tack så mycket för att du delar med dig av din historia, Katja! Du har väldigt bra poäng i allt du nämner! Tråkigt att höra om din mamma, hoppas att hon mår bra idag? Det verkar ha varit väldigt allvarligt i och med att hon låg inne i månader? :'( Tack så mycket för din starka kommentar, gumman. <3

  2. Jag tycker du ska fråga din mor vad hon känner för det. Hoppas att hon blir bättre snart. Kram

    1. Svar: Jo, det skulle vara något, men hon har inte med sig sin mobil på sjukhuset just för att hon vill vila… Tack för din omtanke, kramen.

  3. Tycker helt klart du kan ta med honom till mormor. När min stora tjej bara var 1,5 år tog vi med henne till morfar som låg på hjärtintensiven. Vill inte riskera att han dog utan att fått träffa henne igen.

    Hon tog det jättebra. Barn är inte alls lika känsliga inför sånt som vi vuxna är. Dom har förmågan att ta livet för vad det är!
    Sen är ju en förutsättning att din mamma vill och orkar så klart.

    1. Svar: Hej Linda och tack för att du också delar med dig! Trodde verkligen att folk skulle ha en helt annan syn på detta och säga nej, nej, men än sålänge är ni bara JA-sägare :-) Du har väldigt bra tanke där att barn inte är lika känsliga som vi vuxna är med vårt medvetande. Tänkte faktiskt inte alls på det, så tack för den, jag vet ju det egentligen, men ja, nu tänkte jag helt annat.

  4. Jag tog med Alfred till sin mormor i höstas då hon var inlagd och var dålig med ett förstorat öga osv.. Han var då 2 nästan precis och han tog det rätt bra för jag förklarade innan så gå på magkänslan och vad din mamma orkar!
    Hoppas hon kryar på sig!

    Hittade dig på fb inläggsida om olika bloggar =)

    Alfred blir 3 i juli, hur gammla e dina?

    1. Svar: Tack så mycket för att du delar med dig och tack för kryaa-på-hälsningen :-)

      Ah okej, via Fb :-)

      Zacharias fyllde 6 år i januari och Joshua blir 3 år i augusti – då var vi ju gravida samtidigt, kul!

  5. Hej!
    Hittade din blogg via Hanna w’s blogg =)

    Jag tycker du kan ta med din son till mormor, barn förstår ju mycket mer än man tror, och det finns alltid för många som försöker skydda barnen från allt ont, så som sjukdomar och döden. Det (enligt mig) resulterar i att barnen senare i livet får svårt att handskas med sådana saker, då de har varit alldeles för skyddade från verkligheten.

    Jag hittade inte va de var för fel på din mamma, kanske jag missade det.. Men jag hoppas och önskar att hon snart mår bättre och får komma hem!

    Ta hand om er!
    Kram / Nathalie

    1. Svar: Hej och tack så mycket! Vad klok du är! Jag har själv stora problem kring tankar om döden och det kan nog bero på mycket för att mina föräldrar inte pratade så mycket om döden med mig som barn. Barn förstår ju mer än vad man tror, så där har du ju rätt.

      Jag har inte skrivit ut vad det är för fel på min mamma, eftersom hon inte vill det. Jag får skriva sådana här inlägg, men hon vill inte att omvärlden mer än nära och kära vet exakt vad det ärr för fel.

      Tack så mycket för ditt kloka svar, kram.

  6. Det är nog inte fel att barnen får träffa din mamma trots att hon är sjuk.
    Min mamma blev cancersjuk när S var cirka tre år. Hon tappade håret osv, men för S del var det bra att få vara med och se det hela.
    Hon visste att mormor var sjuk men tyckte ändå inte det var ”läskigt” eller liknande för att hon inte hade något hår.
    Barnen hanterar det konstigt nog väldigt bra….mycket bättre än vi anar. Gäller bara att man pratar med dem, vilket mina föräldrar var dåliga på när jag var liten.
    Hoppas att din mamma kryar på sig!

    Kram

    1. Svar: Tack för att även du delar med dig av din historia med din mamma! Det har i dessa tre veckors tid känts som det bara är min mamma som är dålig, men vi är nog ganska många som har sjuka föräldrar, tyvärr :-( Självklart förstår barn mer än vad man tror, egentligen vet jag detta, men man snöar lätt in sig och snurrar bort sig liksom. Blir väl så när man själv inte mår riktigt bra då ens förälder är sjuk… :-/ Tack så mycket för din kommentar, det värmer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *