I den här bloggen får du ta del av dagliga inlägg om alltifrån familjelivet med mina tre barn, Zacharias, 13 år, Joshua, 10 år och Alyssa, 4 år. Jag skriver även mycket om mat – och då främst recept och tips. Då jag i grunden är utbildad frisör, har jag ett stort intresse för hår och skönhet, vilket jag skriver om och där blir det inlägg med recensioner på produkter, tips, hur du fixar den där frisyren och så vidare. Jag är även utbildad journalist och hänger med i kändisvimlet på fester och event. Och utbildad fritidsledare på det. Jag skriver om sådant andra inte gärna vill prata om. Och jo, just det. Mitt mellanbarn har även adhd och autism. Väl mött! Kontakt: pesonen_emma-lou@hotmail.com

Mama is back on track

De flesta av er vet ju om den svåra graviditeten och hutlösa förlossningen jag genomgick förra året. Dessutom har jag fått förfrågning varför jag inte längre bloggar lika mycket om den rehabilitering som jag fortfarande genomgår. Helt ärligt, så känner inte jag något behov av att få ur mig alla dessa känslor, just för att jag tror att jag har kommit till den punkten att jag förmodligen har kommit över det hela.

I höstas efter den horribla förlossningen var jag enormt snurrig. Att minstingen som två veckor gammal dessutom kom att behöva opereras var nog lite pricken över i:et. Jag var någon millimeter från att springa käpprätt in i väggen, ni anar inte hur nära det var. Men bloggen och samtal med en psykolog, hjälpte mig att komma förbi allt detta.

Vet ni vad? Jag mår ofantligt mycket bättre än vad jag har gjort på länge. Vad var det jag sa, så fort smärtan börjar ge med sig, så kommer allt att bli bra?! Jag börjar att känna igen mig själv och det känns helt underbart. Det är nästan att jag i skrivande stund håller på att börja gråta, av lycka.

Tidigare i veckan var jag hos min läkare ute på Lidingö och ni skulle bara veta vad han sa till mig. Han valde att avsluta mig som patient för att det går så himla bra för mig. Han berättade att han var helt fascinerad över min resa med smärtorna. Dessutom talade han om att de på kliniken faktiskt inte riktigt visste hur det skulle gå för mig, eftersom jag var i ett sådant dåligt skick när jag kom dit. Min läkare påtalade även att han såg en klar skillnad på mig som person, jag var inte längre den där rädda flickan.

Känns som att jag kan avsluta detta kapitel nu och inte skriva något mer om min rehabilitering, förutom i sådana inlägg om jag berättar att jag har varit iväg och tränat eller fixat med någonting.

Tack.

7 reaktioner på ”Mama is back on track

  1. Man kan ju bara beskriva ditt inlägg som att ”du har kommit igenom detta å de med bravur!”
    Gôtt att du känner så för de e ju ett friskhetstecken……..You go girl! =O)
    Hoppas du har en kanongo Sönda med familjen!!!

  2. Gud vad skönt att du själv känner att du börjar må bättre! Även om nån annan skulle säga att du verkar må bättre, så är det inte samma sak som att själv verkligen känna det hela vägen inifrån. Så jag är otroligt glad för din skull att du har kommit så här långt!

  3. Så härligt att höra! Blir så glad över att läsa detta och att det har gått så bra för dig med allt! :)

    Hehe, ja han är lite läskig faktiskt 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *