Den typiska mammabloggen, men ändå inte :-)

Rubriken talar verkligen brett om min blogg, detta eftersom jag anpassar bloggen utifrån de intressen jag har, nämligen mina barn och allt vad barnmatslagande har med att göra. Varje vecka publiceras ett par barnmatsrecept samtidigt som jag varvar med hår och skönhet då jag i grunden är utbildad frisör. Dessutom har jag en stor passion för matlagning och styr upp olika recept varje vecka – och gärna utifrån vad reklambladen annonserar billigt samt vad jag har hemma i kyl, frys och skafferi. Flertalet (oftast nyttiga) matrecept lägger jag också ut i bloggen givetvis, me löv food som jag brukar uttrycka. Jag kan nog garanterat skriva att jag har enorm fantasi vad det gäller matlagning.

Med andra ord har jag en blogg med väldigt blandat innehåll. Ibland skriver jag om mina känslor utifrån vad den senaste graviditeten och förlossningen satte för spår. Det kan vara alltifrån rehabiliteringen, såsom kära minnen. Många gånger är det för mig jobbiga tankar över denna orättvisa jag känner inför de motgångar jag och min familj får utstå, men samtidigt hjälper skrivandet mig, en form av terapi. Det jag vill komma fram till är att jag gillar att framföra det som får mig att lysa upp, även om jag somliga gånger vill ha en förståelse.

Era gulliga kommentarer gör väldigt mycket och jag blir glad för att det sannerligen finns människor därute som vill mig och min familj väl. Jag skriver om det som behagar mig, som de flesta av er läsare säkerligen känner igen. Och så har jag gärna tävlingar i bloggen, just för att jag tycker det är så himla roligt att få ge er dessa produkter – så pass att jag oftast står för porto/frakt ur egen ficka 🙂 Precis som jag gladjeligen ger er mina allra bästa produktrecensioner när det kommer till alltifrån hudvård- och skönhetsprodukter såväl som produkter ämnade för barn.

Jag ser mig gärna som en snäll och stark individ, som kämpar för mig och min familj – medan jag otaliga gånger kan vara ifrågasättande och försöka ge kritik på bästa huma plan, just för att inte såra en annan medmänniska. Visst tabbar jag mig en del gånger, men jag är ju bara människa, inte sant? Och visst kan jag lägga manken till att bli dryg, men då handlar det oftast om att det är en person som är på mig om och om igen. Trots fula kommentarer från fjortisar som menar att alla som inte håller med dem, är psykiskt störda eller dumma i huvudet  (trots att de har fetfel), så faller jag inte till deras nivå ändå och det är väl en styrka i sig. Måhända kanske ni tror att jag är fröken perfekt, även om jag vissa tillfällen delger er mina brister.

Min blogg betyder väldigt mycket för mig och att det finns vissa personer som försöker förstöra detta för mig, är ja….hmm…sjukt – eller ska jag kalla det för avundsjuka? Jag vet faktiskt inte riktigt, eftersom jag inte har Sveriges största blogg, utan långt därifrån – även om jag ligger någorlunda bra till på bloggtopplistor och länkningar. Och svar ja, jag bloggar en hel del eftersom jag mår bra utav det. Och till råga på allt, så sitter jag inte vid datorn dygnet runt, utan passar på att skriva de flesta blogginläggen när barnen sover för att sedan spara dem under utkast. Det är därför mina kommentarssvar ibland kan dröja upp till ett dygn – men svarar er, det gör jag. Och jag menar, vardagsbestyren bekräftar ju egentligen bara det hela, med tanke på alla hämtningar och lämningar med äldsta sonen såväl som all matlagning som oftast utförs av mig. Då har jag även blöjor att byta emellan samt matningar – men när tiden finns, sitter jag gärna vid datorn eller ser på en skön serie alternativt en läbbig skräckfilm.

Om det är några nya läsare som nyligen har hittat hit, får ni gärna kika bland mina kategorier bland flikarna ovanför headerbilden. Och ni är mer än gärna välkomna att ställa mig läsarfrågor utifrån något hårtips jag kanske har tillhanda eller något annat ni är nyfikna på. Somliga vill veta mer om min journalistiska utbildning såväl som annat jag kan ha att delge. Som en hint på en stadigt kommande fråga (senast igår) gällande utbildningar och jobb, kan jag berätta att jag var underbetald arbetare inom barnomsorgen, men som ändå ur egen plånbok betalat mina studier såväl som de flesta prylar här i hemmet. Jag är mer andra ord ekonomiskt lagd, för annars hade jag inte kunnat bekosta mig sådant jag vill ha (utan lån!). Och jag är verkligen inte rik, men kan konsten att vända på slantarna.

Nu ska jag sluta att skryta (läs: höja upp mina positiva egenskaper) såväl som beskriva mina svåra stunder. Ha en superskön onsdag ni fina och våga tro på er själva. Hjärtliga kramar från Emma-Lou Pesonen.