I den här bloggen får du ta del av dagliga inlägg om alltifrån familjelivet med mina tre barn, Zacharias, 18 år, Joshua, 14 år och Alyssa, 9 år. Jag skriver även mycket om mat – och då främst recept och tips. Då jag i grunden är utbildad frisör, har jag ett stort intresse för hår och skönhet, vilket jag skriver om och där blir det inlägg med recensioner på produkter, tips, hur du fixar den där frisyren och så vidare. Jag är även utbildad journalist och hänger med i kändisvimlet på fester och event. Och utbildad fritidsledare på det. Jag skriver om sådant andra inte gärna vill prata om. Och jo, just det. Två av barnen har diagnoser, ena adhd och autism, andra med autism nivå 1 och trotssyndrom svår. Väl mött! Kontakt: [email protected]

Nu faller bomben…

d5000 116

…så känns det i alla fall för min del.

För någon timme sedan öppnade jag det vita kuvertet, vilket var adresserat från Karolinska Universitetssjukhuset. Jag trodde prompt att det var en gammal räkning från i höstas med tanke på all rabalder som uppstod då. Men ack så fel man kunde ha….

Vid sexmånaderskontrollen av J uppdagades nämligen en del problem, vilka tas upp igen. På något vis ville jag förtränga detta faktum, även om jag var medveten om saken ifråga. Problemet förminskades bokstavligen och jag hoppades att det skulle försvinna, med det där trollerispöet.

Men icke. Nu står vi här. Åter igen. Gud, giv mig styrka, för mina barns skull. Jag ber dig.

Jag är absolut inte ute efter någon sympati för fem öre, det enda jag vill få ut är väl en viss förståelse. Jag och min familj genomgår en svår period just nu, ha överseende med detta.

19 reaktioner på ”Nu faller bomben…

  1. Oj det lät inte alls bra. Klart att man har förståelse, iaf jag.
    Vad ska han opereras för? Jag hoppas att det går bra och att ni trots detta får en trevlig påsk.

  2. Man är så mycket starkare än man tror, och det kommer att gå bra ska du se. Tro på att allt blir bra så blir det bra! Positiva tankar kan göra mycket. *kramar om*

  3. Men nej! Åh.. vad ledsen jag blir.. hoppas allt går bra med J och att det inte uppstår några allvarliga (allvarligare) prblem!

    Även om du inte var bort mer än ett par timmar så är det alltid skönt att träffa vänner på egen hand så att säga 🙂

  4. Men nej, vad är det som händer? Jag läser men känner att jag inte får grepp om vad som är fel. Magmunnen förstår jag men hur? Får ärligt talat ont i magen och tårar när jag läser för förstår verkligen er oro och om jag kunde hjälpa er skulle jag det men vet av egen erfarenhet att inget kan hjälpa en när man själv mår så dåligt och känner sig så maktlös som förälder.

    Min son har Gastroesofagal Reflux (Omogen magmun) så han medicineras varje dag och ska OP närsom beroende på vad läkaren tycker på besöket nästa vecka.

  5. Usch då, jag ryser bara jag tänker på vad det kan ha stått i det där brevet.. Jag tänker på er och håller tummarna för er att allting kommer lösa sig!

  6. Hm.. gick tydligen inte att kommentera matinlägget.. skulle bara säga att det såg väldigt gott ut, fisk funkar nästan alltid 🙂

  7. men gumman! jag har missat detta inlägget!! vad jobbigt du måste ha haaft det nu!! du skulle ringt inatt!!
    men du, det kommer gå bra! gud har tillräkligt många änglar för tillfället så ni kommer få behålla er och efter op kommer han och ni andra få ett underbart liv tillsammans!! det är jag övertygad om du, fina!
    *kraaaaaaam*

  8. Okej, förstår självklart det. Tänkte bara om det var samma som för min son kunde vi bolla tankar mellan varandra då jag själv är väldigt rädd och osäker när det gäller OP av magmunnen. Men det kanske inte alls är samma problem din son har, hajade bara till när jag läste om magmunnen.
    Lycka till med allt iallafall

  9. Näe! Ush vad trist… Känner igen den där känslan av att man bara vill förtränga saker. Det är ju verkligen så otroligt jobbigt när det kommer upp till ytan igen. PLÅGSAMT. Skickar värme till din familj och hoppas att detta skall gå bra! SOLSKEN PÅ ER!!!!

  10. den där fiskgrytan såg verkligen god ut! sv: skicka dig massa styrka och hopp!!!! Det säger jag inte för att vara snäll, utan för att jag menar det!!! Har man barn, så förstår man lite den oron och rädslan…även om man inte kan leva sig in i situationen helt!!!
    kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *