Månadsarkiv: november 2014

Att vara gravid

Överallt, vart man än går just nu så tycker jag man ser bebismagar.

Tycker det är så himla fint och mysigt med bebismagar. Att vara gravid med såklart. Att veta att ett litet liv växer i en, ett litet mirakel. Tänk att jag fått vara med om denna känslan/detta mirakel två gånger. Jag måste säga att förutom att jag var väldigt illamående i början av graviditeten med Elliott så mådde jag sedan fruktansvärt bra under de två andra tredjedelarna av graviditeten.

v270-3-fixad_17083917

Med Leila mådde jag oförskämt bra fram till sista tredjedelen av graviditeten istället. Då fick jag en hel del problem med en nerv som låg i kläm. Hade väldans svårt att gå och röra på mig normalt. Men ändå tyckte jag såklart att det var jättemysigt trots smärtan.

magen

Så när jag ser magar nu så blir jag allt lite avundsjuk, bara just för det är så mysigt. Sedan är det väl självklart mysigt när bebisen väl kommit oxå. Att snusa bebis är ju det mysigaste som finns. Men sedan måste man ju fostra upp barnen med, de växer och blir äldre. Så skulle man bara få vara gravid och om de var sådär små hela tiden. Då skulle jag nog kunna tänka mig en liten till.
Men, nu vet vi ju att fallet inte är så. Tycker det är fullt nog att försöka fostra upp två busfrön. Med en till -skulle jag nog typ ha lite smått panik. För det räcker och blir över med två, känner att man gärna vill hinna med i deras tempo.  Förstår inte hur de som har 7-8 barn hinner med allt? Beundrar verkligen dom starkt!

Två barn räcker gott och väl för oss, nu väntar jag istället på att mina småsyskon ska bli så ”vuxna” så de skaffar barn. För då kan man ju minsann låna och lämna tillbaka 😉

Hur känner alla andra inför det här med o skaffa fler barn?

Mitt nya liv <3

Bättre sent än aldrig. Eller hur var det man skulle säga nu igen?

Jag har verkligen haft en riktig bloggpaus ett tag nu en välbehövlig sådan. Jag har, om jag ska vara ärlig, inte ens känt den där känslan av att ”wow, jag måste blogga om detta”. Jag har bara varit, försökt komma in i min nya roll som studerande och spenderat massa tid med mina nära och kära. Har mer och mer de senaste månaderna blivit påmind om hur skört livet kan vara. Att man ska ta en dag i taget- spendera tid med sina närmsta, något man verkligen ska ta tillvara på.

Nu känns det som att jag sedan starten den 14:e augusti kommit in i rollen som ”studerande”. Att läsa till lönespecialist har jag ju drömt om i många år, men eftersom jag hade ett fast jobb förut så vågade jag inte chansa. ”Man vet vad man har men vet inte vad man får” ekade i mina öron genom åren när jag stod och drömde på jobbet. Men sedan blev jag ju arbetslös, och då kändes det som att det var nu eller aldrig.
Jag är evigt tacksam jämtemot de som stöttade mig och hjälpte mig att fatta detta beslutet (ja, jag är ju känd för att vara velig) för just nu är jag bara så nöjd med mitt val. Jag har världens trevligaste klasskamrater; även om vi inte ses irl mer än några dagar varannan månad så håller vi ju ändå kontakten genom forumet och genom skype. Och jag gillar verkligen det här med att hålla på med siffror. Kan det bli bättre? Häromdagen lämnade jag dessutom in sista delen av en tenta i lönehantering. Massa löneuträkningar i excel. Nu hoppas jag innerligt att jag inte gjort några slavfel – och att jag tänkt rätt.

Sedan ska vi i början av nästa år ut på LIA (praktik), kommer bli så spännande att få tillämpa det man lärt sig i vardagslivet. Att få vara med ute på ett företag och göra lönehantering. STORT!

Hoppas att ni alla mår bra därute. Ha en superfin lördag!

bild 1