Haha! Japp – att orka med allt! 😉 Huvvaligen vad grejer vi har att göra parallellt med vår VFU! Tiden går SKITFORT till råga på allt – jag hinner inte määäää 😉
Jag kan nu i alla fall bocka av studieuppgiften som skulle in idag – den fick jag klar i början på veckan tack och lov! Jag hann också med att plita ner mitt patientfall som ska in till ett av seminarierna vi har v2, 2018…men jag har hela seminariet kvar att förbereda för dvs min diskussion och redogörelse för lärprocessen i min patientberättelse (självklart är patienterna i våra berättelser fiktiva – om någon förfasade sig) 😉 Vi behöver också förbereda oss för det andra reflektionsseminariet vi ska ha samma vecka…och så hemtentan på det! Men innan dess: MEQ-tentan! Oj, vad stort det blir att plugga på den! Det jobbiga är att jag EGENTLIGEN inte borde ha minsta svårighet att plugga på den – det borde ju bara handla om en repetition av våra medicinkurser…men tjaaaaa, de kunde jag ju DÅ…men inte längre *herregud* lite känns ju bekant när jag läser det, men mycket känns som jag läser för första gången… 😀 Sjuuukt vad man glömmer snabbt!
Annars är allt bra 😉 Jag trivs väldigt bra på min VFU i primärvården. Jobbet på en hälsocentral är inte alls som jag föreställt mig det – det är mycket roligare. 🙂 Såååå, när vi ändå är inte på VFU och föreställningar och dylikt så tänkte jag redogöra lite för mina tankar kring psykiatrin… min upplevelse av psykiatrin blev precis tvärtom. Jag hade höga förväntningar på psykiatriplaceringen och har länge varit inne på att det skulle kunna vara min grej..men…tyvärr! Jag tycker psykiatrin är oerhört intressant – absolut! Inget snack om det…men…att det i mina arbetsuppgifter ska ingå att timme ut och timme in (ibland) bara sitta och ”vara tillgänglig” och ”vänta in att patienterna ska vilja umgås/prata…det passar inte mig alls! Jag kan inte sitta och bara sitta en halvdag! Jag har ju sagt det förut – jag jobbar och fungerar som bäst när jag har precis liiiiiiiiite för mycket att göra – så det ”rullar på” liksom…Jag blev väldigt snabbt uttråkad av att jobba på psykiatrisk avdelning! Det är nog första och hittills enda gången jag kännt så under utbildningen – trist, men så kan det vara ibland 🙂 Jag tror kanske att psykiatrisk öppenvård i så fall hellre skulle vara mer passande för mig med egna patienter, egen ”mottagning” osv. Men just på avdelning passar nog inte mig. Däremot vet jag andra blivande sjuksköterskor som stortrivs inom psykiatrin 😉
Idag har antagningsbeskedet kommit inför vårterminen!
Å, Hepp hopp happsomhipp! Antagen på alla! 😉 Som tur var! *haha* nytt från och med nästa termin är nämligen att vi själva måste söka de kurser som ingår i programmet. Vi hamnar i urval platsgaranti så klart – men knöööööligt! 😉 Som ni ser har jag en tredje kurs jag sökt också. 😀 Tänkte ge mig på lite engelska vårdtermer parallellt med vårterminens kursen. Språknörd som jag är. Kan alltid vara bra att ha tänker jag mig… 🙂
Så har jag också bestämt mig för var jag ska sommarjobba min sista sommar som student (häääälp vad fort det går) men jag har inte tackat nej till de andra än, så innan jag gjort det avslöjar jag inget – återkommer 😉
Så ikväll hörrni! I kväll står han i final – duktiga, fenomenala Chris Kläfford 😀
Jag hade en hemlig önskan – att jag i finalen skulle få höra honom framföra hela Imagine! Trodde dock inte det var särskilt troligt, men sedär! Fler än jag ville det så publikens val för honom blir just: Imagine av John Lennon. UNDERBART ska det bli! Sedan är jag såååååå kluven! Han är verkligen toppen och har på riktigt förtjänat en plats i Idolfinalen…klart han skulle förtjäna att vinna också…men…på något sätt hoppas jag ändå lite att Hanna kammar hem förstaplatsen…så Chris slipper bli uppbunden av massa förpliktelser som idolvinnare…jag ser ju MYCKET hellre honom dra iväg och (tillsammans med Bagge?) bara direkt köra sin grej och fortsätta vara fantastiskt fabulös!! Vi får se – jag hoppas han får det han som önskar sig iallafall 🙂 Hanna är fantastiskt duktig hon också, så han får sig nog en match 😉
Nu ska jag sätta mig med stickningen och mysa med mini en stund. Emil är hos mormor och har kvalitetstid med henne i helgen. 🙂
Ha en härlig helg och en fin 2:a advent! PÖSS!
Intressant att läsa om dina reflektioner efter psykiatriplaceringen. Jag förstår känslan, jag blir lite lätt rastlös om det är för lite att göra s a s och tiden går lååååångsamt! Det är därför jag sökte mig till BUP, här finns det alltid att göra och man ”äger” sin tidbok och bokar sina mottagningar som man känner passar en bäst. Nu är jag snart på väg tillbaka till mitt gamla jobb och jag kommer att sakna mycket här!