Kropp och hälsa

Ät dig till bättre sexliv!

infograf

 

Det där med vad du äter – det är faktiskt viktigt ur flera aspekter!

Att vitt socker gör dig trött och orkeslös är väl ganska välkänt, likaså att alkohol försämrar prestationen? Men har du tänkt på att lightprodukter minskar kroppens serotonin vilket kan ge dig både huvudvärk och depressioner? Precis som både jordgubbar, ostron och vattenmelon rent av kan boosta ditt sexliv!

Att äta fräscht, nyttigt och ”rent” boostar inte bara din kropp, utan även sexlivet sägs det. Och ja – jag kan ju åtminstone hålla med om att man känner sig hyffsat osexig efter att man tryckt i sig en hamburgare och pommes på snabbmatskedjan eller en påse godis under fredagsbion! En fräsch sallad eller chokladdoppade jordgubbar känns ju aningen bättre då!

Sinful.se, som ju saluför lite mer ”vuxna leksaker”, har gett ut en infograf med tydliga hintar om vilka livsmedel som är bra och som boosta sexlivet. Den här gillade jag, och frågan är ju om man kanske skulle printa ut den och slänga upp på kylskåpet. För visst vill vi slippa alla pekpinnar och måsten, fram för mer boost i vardagen! ♥

Naket och ev operativ åtgärd

orange-utropstecken

Redan nu vill jag varna för att känsla läsare kanske inte bör scrolla neråt, då en del reagerar starkt på bilder likt dessa. Jag har, så länge jag kan minnas, faktiskt skämts för att visa det här. För att prata om det. För att nämna det alls. Men nu får det vara bra, det är ju knappast något jag kan göra så mycket åt. Det handlar om mina fötter.
Fötter är något jag tycker är lite halvläskigt faktiskt.

Minaär dessutom inte som de ”ska vara”. Mina stortåleder är liksom snedställda och jag har Hallux Valgus. Det är något som är ganska vanligt, men vi som är drabbade har olika mycket besvär av det. För min del har det gått i perioder. Men nu när jag rör mig mer, promenerar och har tagit tag i träningen – då har jag verkligen jätteont. Det blir rött, ömt, smärtar och gör verkligen skitont. Kvällarna spenderas flera gånger med att försöka hålla tillbaka tårarna.

Idag var jag till läkaren igen, han kände igen mig trots att det var 1,5 år sen vi pratades vid sist (jisses så fort tiden går). Vi pratade om en massa, men mest om fötter då förstås. Och nu provar jag ilägg till skorna en sista gång. Funkar det inte, och jag tycker att situationen blir ohållbar – då blir det direkt till operation istället.
Jag är rädd för operationer, allra helst efter min galloperation som ju gick så snett att jag höll på att dö på kuppen, och det förstod han. Så vi skulle ge iläggen en chans iallafall. Detta tillsammans med smärtstillande som kan lugna för stunden så att säga. Vi får se hur länge det funkar. Men det ger mig ju en chans till att bearbeta en kommande operation.

För jag vet att den kommer. Operationen alltså. Frågan är bara när.
Och det blir två. Man tar en fot i taget, sen är det en tids rehabilitering på det. Jag har mest besvär med vänsterfoten, men det var ändå mer uttalat på högerfoten. Så man åtgärdar båda isåfall.

Nåväl, jag får väl börja förlika mig med en operation ändå…

11902530_10200940518470517_7501455199364583862_n

Kommande plastikkirurgi

IMG_9709.JPG

Med tanke på min bakgrund så är plastikkirurgi något jag kommit i ganska nära kontakt med. Efter mycket funderingar hit och dit så står jag stadigt i mitt beslut om att det kommer bli (minst) ett ingrepp. En gastric bypass medför ju många gånger att man får en ganska mycket för stor kroppskostym mot vad man liksom behöver – det har även drabbat mig.

Jag hade mycket överflöd redan innan då jag jojobantat en del genom åren – och sen fyra graviditeter på det. En gastricbypass och ytterligare två graviditeter gjorde ju knappast att överflödet minskade – snarare tvärtom 😉 Misstolka mig gärna rätt – för jag är superglad för mina underbara barn och en viktminskning på närmare 70 kilo! Men när man vet att det finns proffessionell hjälp att få – varför då inte ta emot den?

För min del är det då främst en bukplastik som är aktuell – men sen finns det säkert annat också som kan komma att bli aktuellt så småningom. Jag vill dock inte göra operationer för skojs skull, utan mer för att vardagen ska bli lättare – vilket den blir om man slipper köpa två storlekar större på byxorna bara för att kroppskostymen ska komma i 😉
Men det har tagit tid att komma fram till beslutet också. I november är det tre år sedan jag gjorde min gastric och allt har inte varit självklart alla gånger.
Men jag tror att det är så – ett ingrepp som är frivilligt och egentligen inte så medicinskt – det kräver att man tänker till en extra gång…

Har du gjort någon plastikoperation? Vad och varför? Hur ser du på dessa ingrepp?

Det är aldrig försent…

11899852_10200906666984251_2842367864565270643_n

 

Ju förr desto bättre kanske, men det är aldrig försent för att ta tag i det. Nu snackar jag om motion och promenader. Jag har dragit ut på det tillräckligt länge, och blivit alltmer bekväm. Nu är det dags för förändring där (inte bara gällande det, men mer om annat inom kort).

I tisdags började jag ta tag i det, UT med oss. Även barnen får haka på en gång om dagen (en gång går jag själv, och ökar tempot en aning, en gång går jag med barnen – varannan gång får de använda cykel och varannan gång går de). Funkar kalasbra. Igår tog vi med lite kaffe och fruktstänger/kex för att kunna ta en kort paus. Men för det mesta klarar man sig långt med en vattenreserv 😉

Alla mår bättre av lite motion, både vuxna och barn. Det märks så tydligt.
De stora sitter dessutom ganska mycket vid datorn, så de behöver defintivt komma ut för lite rörelse!

Energin hos mig har ju defintivt börjat komma åter efter bara den här lilla förändringen – och mer kommer. Gymmet ska också besökas regelbundet är tanken – annars vore det ju onödigt att ha hämtat ut det nya träningskortet som nu är i min ägo 😉 Inte så värt att ha ett träningskort om det inte används, inte sant? 😉

Nåja, ett pladderinlägg från mig – sisådär rätt lagom en söndagseftermiddag 🙂

Varför är man så dum…?

I mars var jag hos tandläkaren, och fick då veta att jag kan ”se fram emot” två rotbehandlingar. Han la ”täckförband” i tänderna och lät det vara, så skulle vi fixa behandlingarna efter att David kommit ut. Vi kom fram till att vi avvaktar graviditeten ut, då jag inte kände mig helt trygg med rotbehandlingar då han låg kvar i magen.

Nu är skrutten 10 veckor och jag har tänkt att kontakta tandläkaren under hösten. Det måste ju göras, det vet jag ju.
Men igår kom det…! AJ! Så in i nordens ont… Alvedon vid 14, vid 17, vid 21 och därefter varannan timme hela natten. Ja, det blev överdoserat – men jag hade heller inget val. Iom min magsäcksoperation bör jag inte äta ipren mm heller. Treo använde jag som gurgel,… men jag sväljer inte treo. Senaste dygnet har jag dessutom sköljt truten med Flux och Dentan närmare 100 gånger. Ja, det har gått närmare en halv flaska av vardera medel. Utan vidare resultat. Jag har haft lika ont ändå.
Alvedonen har tagit udden av värken, så jag liksom hunnit somna nån timme innan det varit dags igen.

Så idag ringde jag tandläkaren… Så hade de inga tandläkare!!! Nej, deras enda tandläkare var sjuk denna vecka så de står helt utan! Jag fick istället vända mig till Tibro. Tid kl 11… var bara att härda ut! Men med vetskapen att hjälp är på väg så funkade det ju – även om jag stod på svältkur (kunde inte äta något)

Kom dit och det första jag fick veta ang. tanden var att de inte visste om den gick att rädda. De befarade att roten kunde ha gått av, eller att väggarna skulle spricka (de var tydligen riktigt tunna – så pass tunna att hon liksom fick skära ner tandväggarna i förebyggande syfte). Men den gick att rädda. Ont gjorde det – som f*n. Trots bedövning. Men berodde troligen på inflammationen som var. De gick ner i rotkanalen och rensade (massa var!) och ja… halva rotbehandlingen är nu klar och jag blev 900kr fattigare. Ont har jag ännu – men det kommer bara bli bättre.

Penicillin dessutom. En veckas dunderkur med penicillin då ansiktet börjat svullna. Tandkött och insidan av kinden är jättesvullet och påverkar även tänderna (den aktuella tanden misstogs dessutom för att vara lös just pga inflammation och svullnad). Om tre veckor ligger jag i tandläkarstolen igen – för att fylla upp rot/tand.

Summan av kardemumman: Jag bytte folktandvård. Igen.
Att stå kvar på en tandläkarklinik som inte har någon tandläkare känns lite konstigt. Eller ja, de har EN. Men patienter för kanske 10 tandläkare…? Nä, då byter jag hellre. Dessutom utan kösystem eller något, jag fick den tandläkare jag var hos idag, och hon var helt underbar. Några år kvar till pension, men nog ska hon hinna fixa till mina tänder innan dess 😉

För nu ska jag inte dra ut på det där längre… varför gör man det egentligen? Varför väntar man hela tiden? Varför är man så dum? Varför inväntar man tandvärk och det där faktumet att man MÅSTE till tandläkaren AKUT?
Jag är sån. Hela tiden. Förmodligen är det väl mycket att det kostar så mycket med tandläkarbesök och behandlingar. Det är ju inte gratis precis. Nog för att de har ett system liknande sjukvård, men med högre siffror. Det borde ju gå på samma… tycker jag. Dessutom kan man ju bli riktigt, riktigt sjuk av karies t.ex. Så sjuk att det sätter sig på resten av kroppen, och i allra värsta fall kan ta livet av en…