Känsligt

Långa dagar på dagis

10407635_10200315360641962_8460109859949790552_n

Nu tilhör jag ju den sortens människor som inte använder mig av barnomsorg, vilket många redan vet och är införstådda i. Men jag säger heller ingenting om dom som faktiskt valt att använda barnomsorgen – alla har vi våra skäl till att använda oss av den, likväl som en del skippar den.
En del använder sig av de här 15 timmarna i veckan vilket många gånger kan vara bra för barnen, ur sociala aspekter. En del stoppar in barnet på förskola/dagis under tiden de är arbetssökande eller liknande, vilket jag anser kan vara helt okej…

Men jag kan inte annat än reagera när jag läser artiklar som den här. 55 timmar i veckan på dagis, det kan ju inte vara bra för någon tänker jag spontant. 55 timmar i veckan ger ett dagligt snitt på 11 timmar… vem jobbar elva timmar på en dag?? Det finns lagar som styr och bestämmer för oss vuxna, men vem tar hänsyn till barnen i de här fallen?

Om vi nu hade haft dagis till barnen här hemma, om jag hade jobbat – då hade vi ändå strävat efter så korta dagar som möjligt.. Jag kanske hade jobbat deltid, alternativt att man pusslar lite då maken faktiskt jobbar tvåskift och hade kunnat hämta/lämna andra tider. Man hade ju försökt lösa det på bästa sätt – utifrån barnens bästa.
Nu är vi väldigt nöjda att vi har det som vi har det, och att jag kan ha barnen hemma tills de börjar skolan/förskoleklass. Efter egna efarenheter tillsammans med sånt som framkommit om dagisverksamheten på vår ort – så är jag ännu mer fast beslutsam – våra barn sätter inte sin fot där.

Och hur bra dagis än må vara för barnen – så ser jag ingen anledning alls till att ha barnen på dagis 55 timmar i veckan… man får verkligen ingen tid alls tillsammans med sina barn… Är det så man vill ha det? Eller varför skapar man sig denna tillvaro?

En tankeställare

VATTEN-OCH-LASK-6
[googlad bild]

Jag måste säga att jag är fundersam på hur dagens föräldrar tänker, eller vad man nu ska säga. Risken finns att vissa kanske tar detta som ett provocerande inlägg – ja jag vet inte. Men någonstans måste jag få ventilera mig lite.

Jag var fundersam som jag var igår, kan vi börja med att skriva.
Våra stora killar skulle iväg på friluftsdag/skridskoåkning, vilket jag vetat sen länge. Att jag skulle baka något för att skicka med var också bestämt, för det gör jag ju typ alltid. Frågan var bara vad jag skulle baka. Men det bestämdes snabbt. Linus beställde pizzabullar, så det var den huvudsakliga matsäcken. Det är en bra fika enligt mig, då jag inte gärna skickar med en massa socker som matsäck en sådan dag. Däremot kan jag tycka att en kanelbulle eller så kan vara okej, tills efteråt.
Jag tänker ofta på hur man gjort när jag växte upp, och jag vill minnas att det var smörgås och varm choklad som gällde då. Kanske någon frukt…? Men inte en ryggsäck fullpackad med sockerfyllda produkter… eller? Så det är nog lite sådant jag går efter, och min egen magkänsla.

Varm choklad är inte riktigt ett alternativ, Linus föredrar oftast mjölk framöver oboy också – till min stora glädje förstås. Så han väljer gärna drickyoghurt när han ska iväg. Inte mig emot. Det är socker i dom också, det är jag väl medveten om, men det är ett bättre alternativ än mycket annat.

Så medans degen stod på jäsning igår så drog jag upp till den lokala matbutiken för att hamstra lite drickyoghurt. Då frågar kassörskan om det var utflykt för skolan imorgon (alltså idag). Jag såg nog lite fundersam ut, var min drickyoghurt så avslöjande? Men jo – de flesta vet ju att jag bakar själv – så det kanske räckte med drickyoghurten för att de skulle förstå?
Men då kom det fram att typ halva Tidan varit där och handlat inför skolans utflykt. Festisar och läsk. LÄSK? Jag såg aningen chockad ut kan jag lova… ”ja de köper de där drickorna” och så nickade hon mot pepsi/7up som just nu är till reducerat pris. ”Åsså fikabröd och kakor… ”

Själv har jag lite svårt att förstå tänket där. Jag är absolut inte världens bästa förälder. Långt därifrån… men jag gör så gott jag kan iallafall. Även när det gäller sådant som fika… jag tycker det är kul att baka, och gör det nog oftare än vad man egentligen ”behöver” eller ”bör” kanske. Men det gör också att jag kan styra innehållet i det som bakas.

Så imorse när ungarna drog iväg på dagens skridskoutfylt hade de med sig smörgåswraps med ost/skinka/grönsaker, pizzabullar och varsin kanelbulle. Vad klasskompisarna hade med sig vill jag inte ha ytterligare vetskap om känner jag, så jag har inte ens frågat grabbarna om det… kändes som om jag fick ett tillräckligt ”uppvaknande” i affären igår…

Vad skickar du med barnen när de ska på utflykt med skolan?

Datanörd som ettåring?

isabellaojonathan

 

Här får barnen välja själva om de vill spela dator en stund eller om de vill se på TV på förmiddagen. Allra helst de där förmiddagarna som är som idag, då jag inte blir människa förrän jag fått i mig både alvedon och kaffe – och då snackar jag ett par koppar kaffe, inte bara ett par droppar.
Idag valde både Jonathan och Rasmus det förstnämnda, medans Noah roade sig med TV och lekande med bilar.

Isabella, som gärna hänger med brorsorna och inte med mamma – hon hängde gladeligen på in på pojkrummet! Hon är 1 år. Står med en mobil i högsta hugg och tjuvkikar när ena brorsan spelar datorspel? Nåja… det var ju inte timmar det handlade om, så jag tänker inte neka henne heller. Eller skulle ni ha tagit henne därifrån med ens?

Är lite nyfiken på hur andra ställer sig till sånt här, även fast jag är fast beslutsam i vad jag själv tycker. Dator är inte skadligt alls, såvida ungarna inte sitter från morgon till kväll och vägrar göra annat. Nu sitter inte Isabella, 1 år, vid datorn – men hon kikar gärna lite när brorsorna gör så.
Hur tänker du? 

Idag står det julrock på schemat, får se vad det är för påhitt. Och senare ska äldsta grabben på disco medans vi andra fredagsmyser här hemma ♥

 

(och nej, tapeten är inte fläckig som i fläckig, den bakom datorn… det är nerrivna såna där klistermärken ni vet – det ska tapetseras om nu när rummet ska bli ett småbarnsrum istället! 🙂 )

KUB-test inbokat

Jag har ju valt att genomgå KUB-test denna graviditet. Detta trots att jag inte är 35, så jag får bara undersökningen ”i mån av tid” – men någonting säger mig att jag vill göra undersökningen i vilket fall som helst. Idag fick jag min tid. Ska vara där 11.15 den 1 december. Vilket innebär att jag då är i vecka 14 (13+1).
Sen gör jag förstås den vanliga ultraljudsundersökningen också, men det är en helt annan sak, och den görs ju först i vecka 17-18 någon gång.

KUB är ett kombinerat ultraljud och biokemiskt test som visar sannolikheten att barnet har en kromosomavvikelse. Då är det främst Downs, Pataus eller Edwards syndrom man tänker på. Trisomi 13, 18 och 21.
Har man då en hög sannolikhet erbjuds man fostervattensprov, detta är dock något jag inte skulle göra. KUB-testet är riskfritt men det är inte FVP – så går mina tankar iallafall.
Sen kan man också upptäcka ryggmärgs- och bukväggbråck, avsaknad av skallben, vattenskalle och njurmissbildningar.

Och min tanke är inte att ta bort någonting hur det än ser ut, för det gör jag inte. Min tanke är snarare att OM det skulle finnas någon avvikelse på vårt barn, då får vi en sportslig chans att förbereda oss på det innan barnet kommer. Sen kan man, i många fall, kanske inte förbereda sig riktigt ändå – men man får iallafall vetskapen om att ”såhär är det”.

kub-test-thumb
Bild lånad från Södersjukhusets hemsida

 

När vi ändå pratar jul…

10671457_4883574862535_5842039388545312824_n

Har ni påbörjat årets julklappsinköp?

Jag säger varje år att vi ska börja redan på sommaren! Men det gör vi aldrig… aldrig!!
Så står vi där sen, i november oftast, och har allt kvar. Lägg då till att vi har alla födelsedagar i samband med julen också! Isabella och Noah i november, Rasmus, Simon och Conny i december, sen jag, Linus och Jonathan i januari. Dessutom fyller både mamma och svärmor år i december. Så det är en tuff tid vi står framför 😉

Men nu har det påbörjats, en del köptes när jag var ner till Ullared med mina föräldrar och syster. Lite har kompletterats efteråt, och en del kvarstår. Men känns bra att ha börjat.
Dessutom har vi kommit fram till en rätt bra lösning ang. julklapparna.

Hur gör ni med julklappar till barnen? Får alla för samma belopp eller kör ni lite ”det blir som det blir”, med risk för svartsjuka barnen emellan?
Vi har tidigare kört med ungefär samma belopp till alla, men det är uteslutet nu. Köper man grejjer till Linus och Simon för t.ex. 1000kr, så ska man då hitta saker till Isabella för 1000kr? Nej, det funkar inte. Vi kommer köpa det vi vet att barnen vill ha och det vi tycker att de faktiskt behöver. Sen kommer det hamna på olika summor, även mellan Linus och Simon som ju är jämngamla och inte alls kommer få ”liknande saker”.

Seså, hur gör ni som har flera barn?
Gärna svar från er som har särkullsbarn också 🙂