Gastric ByPass

Jag gjorde det!!

10151260_4220132756897_1727307850848251280_n

 

Blunda för de slitna skorna! Jag lämnade mina rosa dojjor hemma idag då jag har värk i fötterna och mina inlägg helt enkelt inte går ner i de rosa… jag är för mesig för att klippa i inläggen (som de sa åt mig att jag kunde göra om jag ville). Eller för snål kanske jag skulle erkänna? Man får bara ett par inlägg bekostade av landstinget och jag tänker inte betala ytterligare ett par redan efter någon månad för att jag klippt fel eller så 😉

I vilket fall som helst så var vi i stan idag. Då maken min gick in på Gamestop och fixade Rasmus påskäggspresent så kilade jag in på H&M en sväng. Hittade en varsin tröja till småkillarna ganska direkt, men sen skådade mina ögon något helt annat. Ett par jeansshorts. Till mig! Ja, TILL MIG!
Detta var dock på H&M´s ”vanliga” avdelning så jag hade väl inga större förhoppningar. Överdelar funkar finfint, faktum är att tröjan jag hade idag är från H&M´s vanliga avdelning och innehar storlek M. Men byxor är värre, man har ju lite ”men” efter magen så att säga.

Men dra på trissor. Jag tog ett par shorts i storlek 34″ och ilade iväg. Det sista jag sa till maken var att de garanterat inte kommer passa, men vore kul att se hur mycket som saknas. Som en sporre liksom.
Han kommer bort till provhytten ganska snart, och där står jag… och stirrar in i spegeln.

Vad hände? Där stod jag med ett har jeansshorts i storlek 34″ på mig. Jag knäppte dom utan problem och för första gången på länge såg jag faktiskt en röv i ett par byxor. De byxor jag vanligtvis går i hänger bara där bak… baken är väl inte riktigt vad den en gång varit 😉

Behöver jag ens tala om att denna mamma gladeligen gick och betalade sina nya shorts?
Nu får det gärna bli sommar och sol! ♥

Det trodde jag aldrig

10151883_4201708256296_2553603714421598925_n

 

Kom hem efter dagens promenad för någon timme sen. Passade på att laga lite mat innan jag satte mig här för att skriva ett par rader… helt sjukt egentligen. Idag blev det en mil, och jag känner inte ett jota av det!? Jag vill snarare gå ut igen, men synen när man öppnar kylskåpet säger mig att det är läge att fundera på en tur till stan för att inhandla diverse livsmedel. Mjölk bland annat – något som går åt som hejsan i en storfamilj! 😉

Men alltså, egentligen… jag har vart ute och gått varje dag den här veckan. Känner lite i benhinnorna bara, men det överlever jag ju. Får springa lite mellan varven för att bli varm, men annars lunkar jag mest bara på. Idag gick jag utan mål, jag bara gick… med musik i öronen så tänker man ju inte så mycket. Det är rätt gött det också… rätt som det var så var det en röst i öronen (runkeeper) som talade om att jag gått en mil. Då var jag nästan hemma. EN MIL?! Det är inte jag… jag är ingen hurtbulle… men någonting säger mig att det inte stannar här…

En vacker dag kanske jag också är en ”sån där” som man tittar lite extra på från bilen… när de joggar längs med vägen… För det är många gånger jag tittat extra på de människorna och tänkt ”ja, tänk om man vore lika hurtig som den där”…

En vacker dag…

GBP = Fusk

före En genväg. Fusk. Lathet. 

Ja det är precis vad många anser att en Gastic Bypass är. Ren lathet. Man får det (i många fall) bekostat av samhället/landstinget och sen behöver man inte göra ett skit. Man kan sitta på arslet i ett år eller två och kilona rasar av en. Vi behöver inte lyfta ett finger. Nej, eller hur?
Eftersom jag bloggar och är vädigt öppen med min operation så får jag också en hel del gliringar om mitt val. Att det ‘är just fusk, att jag tagit genvägen och inte är värd det osv. Idag fick Erika en väldigt bottenlös kommentar så jag kände för att skriva av mig…

Att välja en operation är knappast någon genväg, i mina ögon!
För det första är det en lång väg dit. På många sätt. Även mentalt. Merparten av oss har nog backat någon gång innan operationen verkligen blev av. Många har haft dödsångest och grinat inför stunden då man sövs ner och livet ska förändras för gott. Och hur många är det inte som varit totalt livrädda för att inte ens vakna upp efter narkosen?? Jag låg och grinade som ett barn hela vägen in i operationssalen och det sista jag hörde var sköterskan som lovade att jag skulle vakna igen… det löftet minns jag tydligt 😉

Sen börjar det nya livet. ”Livet där vi inte behöver jobba för att gå ner”…
Men att välja en GBP är ett livslångt val, tänkt på det? De flesta får dumpings, inte alla – men de flesta. Det är egentligen en form av ”komplikation” sägs det, men en önskvärd sådan! Socker och fett är något som man inte alls kan äta i samma utsträckning som före operationen. Det gäller att tänka på vad man stoppar i sig alltså.
All träning är bra träning. Javisst, men alla har inte det brinnande intresset för att springa på gymmet eller ta löpturer i skogen. Inte sant? Jag är själv ingen träningsnarkoman precis, men jag jobbar på att bli ”bättre” på den fronten. 3-4 träningspass i veckan vore lagom – men alla är inte heller för den sortens träning!
Man får äta mindre portioner resten av livet. Man kan inte häva i sig en hel pizza eller en hamburgermeny på MAX med extra allt. Visst kan man töja ut tarmen så att det funkar tids nog, men hur smart är det då? Jo, man lär ju snart toppa maxvikten igen då 😉 Ingenting är omöjligt, inte ens som opererad 😉

En gastric bypass är ingen genväg. Det är ett verktyg. Ett verktyg som många behöver för att få till en sundare livsstil, få leva längre och få må bra. Jag behövde den, Erika behövde den – och vi är många i detta avlånga land som faktiskt väljer denna väg. Som väljer att erhålla detta verktyg för att få må bra.

Att gå ner ”på egen maskin” är väl ingen match om man har 10-15 kg att gå ner. Nej, då anser väl även jag att det är totalt korkat att fundera på en överviktsoperation. Men har man en övervikt på 40-50kg (jag hade 75kg) så är det inte så himla lätt. Biggest Loser är det många som pratar om – ”gör som dom, kan dom så kan du” –  men se till deltagarna som varit med idag. Flera av dom har övervikten tillbaka och GBP-operationer har utförts även på tv-deltagarna! För att hålla vikten efter en massiv viktnedgång krävs en livsomställning och alla får inte till det utan operationen!
Jag kan, med handen på hjärtat, säga att jag aldrig skulle klara av att leva på minimalt matintag och extremt mycket träning utan operation. Att gå ständigt hungrig och dessutom träna – det skulle aldrig funka. Det är inte jag!
Dessutom funkar kroppen så att den strävar efter ens maxvikt. Jag som toppade 160kg t.ex. Jag kunde lätt gå ner 20-30 kg med enkla metoder. Men kroppen strävade hela tiden efter att gå upp igen. Så funkar kroppen. Genom en operation sänker man den ”ribban” och kroppen får en annan vikt att sträva efter…

Operationen var min räddning, det var mitt val. Jag äter bättre, jag mår bättre, jag tränar och motioner i den utsträckning jag vill och hinner med. Men jag är ingen latmask för det! 😉

Sen finns det faktiskt även opererade som leker ”bezzerwizzers” som jag ser det. Men det ska jag berätta mer om i följande inlägg… nu väntar ett bvc-besök för lillan 😉

Desktop85Här är jag idag, 70 kg och 21 bmi-enheter lättare. Jag är glad och nöjd med vad jag åstadkommit hittils. Jag är stolt, och det får jag vara. Och jag är grymt stolt över mig själv – att jag ens vågade lägga mig på operationsbordet den där dagen i november 2012! 

 

Modifast

10250060_4196227839289_6844718877545897937_n

 

Idag kom ett paket från Reddville, deras VIP-utskick denna månad innehöll, förutom tamponger, även produkter från Modifast. Jag är förtjust i deras chokladpudding sedan tidigare, så jag tackade ju knappast nej till några extra påsar 😉

Modifast har flera goda smaker på deras kost- och måltidsersättningsprodukter, där chokladpuddingen är en klar favorit för egen del. Även kaffedrycken är riktigt god!
Nu brukar jag ju inte leva på måltidsersättningar direkt, men då och då tar jag till just en Modifast chokladpudding av den anledningen att jag tycker att den är god! Riktigt god!

Inför min operation levde jag uteslutande på Modifast, och det är faktiskt den enda måltidsersättningen jag klarat av att leva på under längre tid än två dygn! De smakar gott, de mättar bra och man går ner i vikt!
Chokladpuddingen använder jag fortfarande lite då och då, som något ”extra gott”. Allra helst under de perioder då jag får extremt chokladsug, men också då jag bara känner för något extra. Visst kan jag unna mig en chokladbit från affären om jag vill, men detta känns bättre, plus att jag tycker att det är godare.

Fram till 28 april kan du nu få köpa Modifast chokladpudding till kampanjpris via deras hemsida – endast 79kr! (ord pris 109kr)! Du uppger koden ”APRIL2014” i kassan och rabatten dras av! Supersmidigt – och står du inför en operation (vilket jag vet att flera av mina läsare gör) är det ju inte fel med rabatt på grejjerna heller! 🙂

Vill du också få hem paket med gratis tamponger utan att binda dig till något? Besök reddville.se och anmäl dig! Inga konstiga krav och grejjer. Det enda du behöver göra är att svara på några enkla frågor efter kampanjen, så är du med till utskicket månaden därpå också! 

Resultat

10245385_4191614523959_6513328085924666230_n

Igår var det nog. Det var nog med soffliggarfasonerna. Dags att röra på fläsket, och där med basta! Jag tog mig i kragen och laddade – en promenad på 8 km blev det. Med efterföljande proteintillskott och en dusch innan Biggest Loser på TV. Kvällen vart kanon.

Givetvis så visade det sig på vågen också. Pga sjukdomar kom jag ifrån träning och allt var kaloriförbränning heter 😉 Sen har jag, som jag alltid haft, en väldigt lång startsträcka. Nu blev det iallafall en promenad. Och vågen visade direkt -1,4 kg. På ett dygn! Nu har jag två mål jag strävar efter.

Till 26 april vill jag ner 4,6kg till. Det innebär 2,4hg per dag i snitt.
Till 17 maj vill jag ner ytterligare 3 kg. Det innebär 1,9hg per dag, eller drygt 1,2 kg i veckan.

Klart som korvspad att jag fixar det om jag vill. Och nu är jag taggad som attan.