Två år har passerat, idag faktiskt. TVÅ ÅR!
Så har det hänt något? Jo, jag sitter och kikar igenom gamla bilder och ja… jag tappar nästan hakan. Hur kunde jag misshandla min kropp sådär? Hur kunde jag göra så mot mig själv.
Förklaringen är väl ganska enkel; ”Jag mådde inte bra i min själv”. Många gamla sår, bland annat mobbing, satte sig djupt, och jag valde att tröstäta. Det blev en ond cirkel. Och där började det som kom att skapa en 160kiloskropp.
14 november 2012 lät jag kirurgen göra ett jobb. Inte vilket jobb som helst. Han fick modifiera min magsäck och koppla om tarmarna. Och fy tusan vad han gjorde det bra!
Resan hit har varit förvånansvärt enkel. Faktiskt. Inte många opererade som säger att deras resa varit enkel kanske, men min har varit det. Blev gravid redan efter tre månader, födde Isabella två dagar innan ettårsdagen. Och allt gick som ”en dans” trots graviditet. Jag gick ner under 100kg i samband med förlossningen – och sen fortsatte det neråt tills jag nästan halverat min startvikt!
Bilderna nedan visar mig någon månad innan min operation – och mitt i mitt livs resa ♥
Så, vad har hänt under dessa två år?
Jag kan knyta mina skor utan att magen är i vägen!
Jag kan knäppa jeansen utan andningsuppehåll!
Jag kan sitta på golvet och komma upp, likaså sitta i badkar och komma upp – utan att ropa på hjälp!
Jag orkar springa efter barnen, spela boll med dom, busa och kittla dom, skratta med dom. Utan att flåsa!
Jag kan äta ute bland folk utan att behöva känna att folk stirrar för att jag äter för mycket!
Jag kan gå in i en klädesbutik utan att folks blickar motar ut mig igen!
Jag kan köpa kläder i vanliga butiker då jag numera drar storlek 40/42 istället för 56/58!
Jag gjorde den här operationen för att få må bra, för att orka med livet. För att känna att jag kan vistas bland människor överlag. Jag gjorde den inte för att bli fotomodell.
För det blir man inte! Att se mig utan kläder är inte den vackraste av syner 😉 Det hänger lite varstans och visst är jag beviljad en bukplastik också. Det är jag.
Men vågar jag? Med historiken sen maj, då jag höll på att mista livet iochmed min galloperation, så vet jag inte längre om jag vågar utföra en operation. Så det får avvakta ett tag… Nu väntar jag ju dessutom barn igen – så jag har tid på mig att fundera 😉
Kort sagt, operationen var den bästa investeringen i mitt liv. Vad det kostade? Tid, ork, mod, styrka. Tillit till kirurgen och teamet på Sophiahemmet. Och lite jävlaranamma, då det är en hållbar livsstilsförändring som krävs.
Nog har jag 5-10 kilo jag kan bli av med. Absolut. Men det är inget jag har panik över. Jag mår bra idag. Jag Mår Bra!
Jag äter inga miniportioner längre, utan vill påstå att jag äter ganska normalt. ”Som de flesta andra” liksom. Jag äter vad jag vill, men i begränsade mängder. Vill jag äta godis så gör jag det, men det räcker med några bitar. Vill jag äta en bulle så gör jag det. Ja, för man kan njuta av det söta trots att man är magsäcksopererad!
Vill jag drämma en pizza så kan jag göra det också, men det slutar oftast med att jag kan dela en pizza med barnen, det räcker och blir över ändå liksom. Förr kunde jag äta en hel pizza själv!
Nedan är den nyaste helkroppsbilden på mig, tagen nu i oktober, av Elite Studio. Bredvid mig har ni Carolina, en vän jag träffade redan på bloggbussen 2011, men som jag kommit närmare för varje gång vi setts. Jag bara önskar att vi bodde närmare varandra ♥
Glöm nu inte tävlingarna!
Tävla om en snuttefilt från Sojka design, TÄVLA HÄR!
Tävla om ett par jeans från Madetoplay, TÄVLA HÄR!