Månadsarkiv: augusti 2015

Rätt belysning i rätt rum

102285_Skarhamn

Vi är i full färd med att göra om hemma nu, i fokus just nu är köket. Köksön är borta, nedriven, åt fanders. Den skapade bara problem där den stod. Även om jag var glad från början att gubben min hade köksö så har man liksom byggt upp sån slags ”hatrelation” till den där med åren.
Köket i detta hus var INTE gjort för en köksö. Den rent av dödade ytan i huset. Den gjorde att köket bara blev som en lång korridor. Snedvridet! Nu är den ett minne blott iallafall, och nu får äntligen köksbordet plats i köket. Så vi har ett KÖK i dess rätta bemärkelse. Ni ska få se bilder inom kort, när vi liksom fått till det där sista.

Det där sista…? Ja, som en lampa till exempel. En lampa över köksbänkarna liksom, och en över bordet. Den lampa vi hade förut vill jag inte ha, för den har liksom ”avlastningsbar” yta ovanpå vilket gör att det samlar sig saker på den. Så nej, jag vill ha en ”renodlad LAMPA”, gärna snygg då. Markslöjd skärhamn är en snygg lampa i stål som jag skulle kunna tänka mig att ha ovanför bordet. Snyggt och stilrent. Även en lampa vid namn By Sandenholt Blackboard är av intresse. Snygga lampor som har ”det där lilla extra”. Sånt gillas.

Inne på belysningsdesign.se finns ett stort sortiment av snygga lampor, faktiskt för alla rum i huset. Mitt fokus ligger på köket, men sen kommer även sovrummet på tal. Det NYA sovrummet 😉

blackboard

Den speciella dagen…

  
I två år har det pratats och längtats. Varje dag i två år har han frågat när det är hans tur. I två långa år. 

Nu är det slut på sovmorgnar och sena kvällar för Rasmus. Skolan har börjat – och han är överlycklig! Det var med stora, hoppande steg han travade ner mot skolan.

Några av klasskompisarna känner han igen, några har han aldrig sett. Lokalerna har vi kollat in tidigare och skolan känner jag ju till 🙂 känns lite konstigt att lämna ifrån sig Rasmus som varit hemma från början tills nu. Men det kommer garanterat bli bra ❤️

Det är aldrig försent…

11899852_10200906666984251_2842367864565270643_n

 

Ju förr desto bättre kanske, men det är aldrig försent för att ta tag i det. Nu snackar jag om motion och promenader. Jag har dragit ut på det tillräckligt länge, och blivit alltmer bekväm. Nu är det dags för förändring där (inte bara gällande det, men mer om annat inom kort).

I tisdags började jag ta tag i det, UT med oss. Även barnen får haka på en gång om dagen (en gång går jag själv, och ökar tempot en aning, en gång går jag med barnen – varannan gång får de använda cykel och varannan gång går de). Funkar kalasbra. Igår tog vi med lite kaffe och fruktstänger/kex för att kunna ta en kort paus. Men för det mesta klarar man sig långt med en vattenreserv 😉

Alla mår bättre av lite motion, både vuxna och barn. Det märks så tydligt.
De stora sitter dessutom ganska mycket vid datorn, så de behöver defintivt komma ut för lite rörelse!

Energin hos mig har ju defintivt börjat komma åter efter bara den här lilla förändringen – och mer kommer. Gymmet ska också besökas regelbundet är tanken – annars vore det ju onödigt att ha hämtat ut det nya träningskortet som nu är i min ägo 😉 Inte så värt att ha ett träningskort om det inte används, inte sant? 😉

Nåja, ett pladderinlägg från mig – sisådär rätt lagom en söndagseftermiddag 🙂

11 veckor

11866363_10200903907755272_7301246333182679928_n

 

Tänka sig, det var 11 veckor sen denna kille tittade ut. Elva veckor… snart tre månader sen. Tre månader som bara flugit förbi… det känns som han bara varit med oss några dagar samtidigt som det känns som man känt honom hela livet. Det känns liksom så självklart att han är med oss, en del av mig och oss.

Sammanhållningen barnen emellan är faktiskt underbar att se. De stora liksom tittar till honom, skrattar och tar upp honom. Bara för att kramas lite. De yngre sätter sig gärna bredvid, gosar, pratar och klappar. Ger nappen eller bara håller handen… Isabella däremot, hon är ju minimamman här hemma. Hon vill helst bära honom, vilket hon såklart inte får. Hon kan hålla honom i famnen, i soffan och sådär. Men får hon bestämma så bär hon runt på honom likt en docka. Hennes docka. Hennes bebis.

Nåväl… David 11 veckor. Han rullar runt från rygg till mage, har gjort ett par gånger nu. Han skrattar gott. Han är ett matvrak och väger nu 6,3 kilo. Ja, han växer så det knakar, men man kan inte räkna med annat med det antal flaskor han häver i sig per dag (nej, jag ammar inte – inte alls faktiskt!). Han sover för det mesta gott, nu har det vart krux med sömnen efter att vi bytte NAN Sensetive mot Babysemp, men idag bytte vi tillbaka då det var ohållbart. Så den lugna, glada och tryggt sovande David är tillbaka. Gott det!

Han älskar vagnpromenader, sova utomhus och bara chilla. Att ligga på fårskinnet på golvet kan vara nog så intressant – vilket inte funkat alls med de andra barnen. De har vägrat att ”bara ligga” sådär på golvet liksom. Men David gör det utan protest. Ser han någon i närheten så är han nöjd liksom, men det kan innebära att jag pysslar i köket eller sitter vid symaskinen, då är han tillfreds.

Jisses, 11 veckor… snart sitter jag här och skriver – och då firar vi ettårsdag, sen femårsdag… tiden går alldeles för fort!

Varför är man så dum…?

I mars var jag hos tandläkaren, och fick då veta att jag kan ”se fram emot” två rotbehandlingar. Han la ”täckförband” i tänderna och lät det vara, så skulle vi fixa behandlingarna efter att David kommit ut. Vi kom fram till att vi avvaktar graviditeten ut, då jag inte kände mig helt trygg med rotbehandlingar då han låg kvar i magen.

Nu är skrutten 10 veckor och jag har tänkt att kontakta tandläkaren under hösten. Det måste ju göras, det vet jag ju.
Men igår kom det…! AJ! Så in i nordens ont… Alvedon vid 14, vid 17, vid 21 och därefter varannan timme hela natten. Ja, det blev överdoserat – men jag hade heller inget val. Iom min magsäcksoperation bör jag inte äta ipren mm heller. Treo använde jag som gurgel,… men jag sväljer inte treo. Senaste dygnet har jag dessutom sköljt truten med Flux och Dentan närmare 100 gånger. Ja, det har gått närmare en halv flaska av vardera medel. Utan vidare resultat. Jag har haft lika ont ändå.
Alvedonen har tagit udden av värken, så jag liksom hunnit somna nån timme innan det varit dags igen.

Så idag ringde jag tandläkaren… Så hade de inga tandläkare!!! Nej, deras enda tandläkare var sjuk denna vecka så de står helt utan! Jag fick istället vända mig till Tibro. Tid kl 11… var bara att härda ut! Men med vetskapen att hjälp är på väg så funkade det ju – även om jag stod på svältkur (kunde inte äta något)

Kom dit och det första jag fick veta ang. tanden var att de inte visste om den gick att rädda. De befarade att roten kunde ha gått av, eller att väggarna skulle spricka (de var tydligen riktigt tunna – så pass tunna att hon liksom fick skära ner tandväggarna i förebyggande syfte). Men den gick att rädda. Ont gjorde det – som f*n. Trots bedövning. Men berodde troligen på inflammationen som var. De gick ner i rotkanalen och rensade (massa var!) och ja… halva rotbehandlingen är nu klar och jag blev 900kr fattigare. Ont har jag ännu – men det kommer bara bli bättre.

Penicillin dessutom. En veckas dunderkur med penicillin då ansiktet börjat svullna. Tandkött och insidan av kinden är jättesvullet och påverkar även tänderna (den aktuella tanden misstogs dessutom för att vara lös just pga inflammation och svullnad). Om tre veckor ligger jag i tandläkarstolen igen – för att fylla upp rot/tand.

Summan av kardemumman: Jag bytte folktandvård. Igen.
Att stå kvar på en tandläkarklinik som inte har någon tandläkare känns lite konstigt. Eller ja, de har EN. Men patienter för kanske 10 tandläkare…? Nä, då byter jag hellre. Dessutom utan kösystem eller något, jag fick den tandläkare jag var hos idag, och hon var helt underbar. Några år kvar till pension, men nog ska hon hinna fixa till mina tänder innan dess 😉

För nu ska jag inte dra ut på det där längre… varför gör man det egentligen? Varför väntar man hela tiden? Varför är man så dum? Varför inväntar man tandvärk och det där faktumet att man MÅSTE till tandläkaren AKUT?
Jag är sån. Hela tiden. Förmodligen är det väl mycket att det kostar så mycket med tandläkarbesök och behandlingar. Det är ju inte gratis precis. Nog för att de har ett system liknande sjukvård, men med högre siffror. Det borde ju gå på samma… tycker jag. Dessutom kan man ju bli riktigt, riktigt sjuk av karies t.ex. Så sjuk att det sätter sig på resten av kroppen, och i allra värsta fall kan ta livet av en…