Mammabloggen där allt ryms, stort som smått! En mångbarnsmamma (sju barn i familjen) med starka åsikter och egen vilja. En stark önskan om många barn. Skriver om vardagen, barn, träning, hälsa, mina åsikter kring allt och delar med mig av recept! Öppen för roliga samarbeten! För kontakt: [email protected]

Att rata kommunal barnomsorg

11794367_10200871391462385_5792037527742810735_o

 

”När ska han börja på dagis?” ”Varför har du inte barnen på förskola?” ”Men vill du inte jobba?” ”Hur kan du välja bort dagis till barnen?” ”Men avlastningen då..?”

Det duggar tätt mellan kommentarer och frågor. Men nej, jag kommer inte börja jobba än på många år. Jag kommer inte ha förskola/dagis till barnen. Det är ett aktivt val! För mig är det en självklarhet att ha barnen hemma så länge det går. Och den dagen jag börjar jobba så kommer jag definitivt inte jobba heltid – för att stoppa in barnen på någon fritidsverksamhet är inget alternativ!

Rasmus började skolan nu i augusti, och jag ska ärligt säga att jag kände både tacksamhet och stolthet över att ha haft honom hemma fram tills nu. Jag vet att mannen min känner detsamma.
Rasmus själv var glad och förväntansfull, han vaknar på morgonen med ett leende på läpparna. Att börja skolan var stort – det är något han sett fram emot. Är han glad så är vi alla glada. Så är det med alla barnen!
Sen har jag full förståelse för att vissa kan behöva kommunal barnomsorg. Men vi behöver det inte. Vi väljer att prioritera närheten till familjen, istället för karriär och höga löner. Maken min jobbar heltid, och övertid när det ges tillfälle, det funkar bra så. Jag drar ut på föräldraledigheten så mycket det går, och tar alltså inte ut alla dagar direkt. Sen lever vi efter vad vi har helt enkelt. Det funkar bättre än man tror.
Och nej, vi lever inte på mamma scans köttbullar och uppvärmda fiskpinnar. Långt därifrån 😉

När vi valde att skaffa barn var vi tydliga med vad vi ville.
Jag hade haft min äldsta på dagis. Han hade haft sin äldsta hos dagmamma.
Magkänslan sa att vi inte alls skulle ha någon barnomsorg till våra barn. Nej, vi skulle fixa det själva. Vi har valt att skaffa barn för att få vara med barnen, se barnen växa från dag till dag, utvecklas and so on. Vi vill se de första stegen, vi vill höra de första orden. Vi vill lära barnen räkna, vi vill lära barnen hur man lagar mat, rensar ogräs, plockar löv i skogen och vad det nu än må vara. Vi vill själva finnas där. Barnen är små en så kort del av livet – och de åren vill vi ta vara på! 

Hittills har vi nog lyckats ganska bra med vår uppfostran. Vi har trygga individer som vet vad de vill, som kan uppföra sig väl – även om de är busiga ibland (men ja – de är barn!). Lekfulla, fulla med spring, nära till skratt.
De kan komma till sin mamma eller pappa när de är ledsna och söker tröst – och behöver inte slänga sig i famnen på dagisfröken eller rent av en vikarie. Bara den biten betyder så otroligt mycket för mig personligen, att veta att de har oss nära till hands. Och sina syskon!

Jag har själv haft förmånen att få vara hemma innan jag började skolan, det är något jag är glad och tacksam för! Och jag vill absolut ge samma förmån till våra barn!

9 reaktioner på ”Att rata kommunal barnomsorg

  1. Oj va inspirerad jag blir av ditt inlägg! Jag har mina två pojkar på förskola, ett privat företag och jag erkänner att jag inte alltid är 100% nöjd. Tyvärr tillåter inte ekonomin att jag slutar jobba och även om jag kunde så tror inte jag att jag har den pedagogiska erfarenheten för att stimulera mina barn. Men hatten av för era val och ingen har rätt att tycka något. Ni känner er familj bäst!

  2. Jag kan förstå att du vill vara hemma med barnen, och tycker att det är beundransvärt att ni känner som ni gör gällande hela grejen. Jag har själv bara två barn, varav den äldre blir 11 och den yngre blir 6 och precis har gått in i Förskoleklass.

    Den äldre fick vara en termin på fritids endast för att han tjatade halvt ihjäl mig om att ”alla andra stannar ju kvar och leker, vem ska jag vara med när jag är hemma?”.
    Den terminen insåg vi att det är tämligen ovärt att slänga pengar på fritids, för det enda som hände var att stora sonen fick lära sig slåss, blev slagen och lärde sig svära och ljuga, utöver att snabbt lära sig att inte visa respekt för andra.

    Han är själv nöjd med att ha fått vara hemma sen dess, och lillkillen är nu den enda i sin klass som inte går på fritids, och ett och annat ögonbryn höjs när jag hämtar dagligen och bara ruskar på skallen när man frågar om det inte blivit en miss.

    Mina barn har en mamma som alltid är hemma och som finns där, som inte är stressad och som orkar vara med dem. Vi är tillsammans i stallet och med hundarna, ute i skogen eller med kompisarna på gården. Sambon jobbar och står i, och vi lever på hans inkomst samt barn- och underhållsbildrag (för äldre sonen har en annan pappa). Det funkar utmärkt, trots att vi har två hundar och bil. Vi ”unnar” oss saker rätt ofta, och det finns pengar till både utemat, presenter, fredagsmys och resor (även om vi föredrar att hålla oss inom landets gränser).
    Jag har blivit bra på att fiska fram gratissaker och utnyttja erbjudanden och sparar tusentals kronor varje månad på detta, vilket ger oss ännu större marginal än vad vi ”egentligen” har. Så att börja jobba känns inte vare sig nödvändigt eller aktuellt för min del, vi har ju marginaler att röra oss med trots denna enda inkomst. Det handlar om att vara lite insatt och smart. Mina barn saknar inget, de har cyklar och kickbikes, fina kläder och datorer, telefoner, de har fritidsaktiviteter och åker på roliga saker osv.

    Vi har ingenting på avbetalning och inga lån förutom CSN för sambon, och jag minns ärligt talat knappt när jag betalade för att få det där lilla extra. (Man kan läsa mer om vad jag fått gratis/extremt billigt, typ ett par kr/st på bloggen under ”Gratis”)

    Nä stanna du hemma med gott samvete. Man måste inte ständigt passa in i mallen för vad andra tycker är bra och rätt. Det är viktigare att vi mår bra och kan bete oss samt har vettiga värderingar. Och tack för inspiration till ett nytt inlägg!!

  3. Vi har börjat med våra efter 1 års ålder nu går de 7-13 varje dag och det funkar hur bra som helst. Planen är att fortsätta så tills Tyra börjar skolan.
    Vi har valt föräldrakooperativ. Där jag själv är med i styrelsen. Vi har helt fantastiska pedagoger och känner mig oerhört trygg att lämna där. Och de är en trygghet att veta att alla 3 minsta syskonen är tillsammans. Vi har inte en massa på avbetalning men det kostar att leva. Vi skulle aldrig ha råd till att vara utan inkomst på mig helt och då är förskola de enda alternativet. Nu har jag bytt jobb så blir 50% dagtid 8-12 istället för kvällar & helger. Mycket bättre!
    Riktigt imponerad hur ni får ihop de men så länge man har små går de ju men de blir ju stora någongång med..

    1. Précis de blir stora nan gang o sa galler det att ha étt jobb att ga till…och man blir ju inte direkt mer attraktiv pa arbetsmarknaden ju aldre man blir

  4. Tänker som dig. Dock har mina tre största gått på dagis sen dom var 1,5 år. Men ung och dum som jag var så trodde jag att det var det bästa för barnen. Nu äldsta 6 år och har börjat förskoleklass. Sen har vi 5-åringen som går på dagis. Men han går nu för att han absolut vill dit för att träffa kompisar. Fick jag idag bestämma skulle jag säga upp platsen och ha även honom hemma. Men jag måste lyssna på honom. Han är där från 09-13 varje dag. De tre yngsta 1 år, 2 år & 4 år är nu hemma med mig. Lillasyster väntas i januari och alla kommer få vara hemma så länge dom önskar eller fram till första klass. Man gör helt enkelt det som känns bäst för familjen. Min dröm är 8 egna barn plus då mannens 2 döttrar sedan innan. Jag har ett jobb med heltidsanställning att falla tillbaka på när jag känner att tiden är inne. Just nu vill jag bara finns för barnen. Kram ❤️

  5. Det är så barn ska ha det om man som förälder kan erbjuda det. Om jag var barn skulle jag absolut valt att vara i miljön där dina barn är.

Lämna ett svar till Erika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *